El Clásico (spanskt uttal: /ɛl ˈklasiko/), El Clàssic (katalanskt uttal: /əɫ ˈkɫasik/),[1] är beteckningen på fotbollsmatcherna mellan de spanska lagen FC Barcelona och Real Madrid. Dessa väcker stor uppmärksamhet, både nationellt och internationellt. Lagen har fram till januari 2025 spelat 259 matcher, där Real Madrid vunnit 105 matcher medan Barça vunnit 102.
Begreppet El Clásico används även om andra återkommande fotbollsmatcher. Det gäller då främst möten mellan rivaliserande fotbollsklubbar i olika länder i Latinamerika.
Statistik
Till och med januari 2025 har El Clásico i ligan vunnits av Real Madrid 79 gånger och FC Barcelona 75 gånger var. Inräknat samtliga tävlingsmatcher, med tillfällen då lagen möts i spanska och europeiska cuper, är det 105 Real Madrid-vinster mot 102 FC Barcelona-vinster. Med även träningsmatcher inräknade leder FC Barcelona statistiken med 127–111.
Nedanstående tabellsiffror är korrekta[2][a] till och med 20 januari 2025.
Spansk fotboll återspeglar även Spaniens historia och därmed såväl den kulturella som den politiska splittringen inom landet och detta gäller även matcherna mellan Real Madrid och FC Barcelona. Medan Barcelona har varit en symbol för Kataloniens sak har Real Madrid sedan lång tid tillbaka varit förknippad med Spaniens politiska elit. Under sina första två decennier spelade Real under namnet Madrid FC innan kungen Alfonso XIII tilldelade komplementet "Real" (kungliga) vilket gjorde klubben till kungens lag och därmed skapades nära band till den spanska monarkin.[5]
1930-talet överskuggades av det blodiga inbördeskriget från 1936 till 1939 som ledde till uppskattningsvis mellan 500 000 och en miljon döda och som slutade med att Franco blev diktator i Spanien.[6] I Francodiktaturens kölvatten följde ett kulturellt förtryck av separatistiska regioner som Katalonien som inte längre fick prata katalanska och där FC Barcelona fick avlägsna den katalanska flaggan från sin logga. Real Madrid å sin sida misstänktes snabbt för att ha nära kopplingar till Francoregimen. Ett bevis för detta ansågs vara cupmatchen mellan Real och Barcelona 1943 som de "kungliga" vann med 11-1. Efteråt påstod Barcelonas spelare att de innan matchen hade blivit hotade av både militären och medlemmar i det styrande fascistiska partiet. På 1950-talet började Real Madrids framgångsrika period, enligt Ryan Kelly från goal.com finns det dem som menar att Francoregimen hjälpte Real att bli ett topplag. Kelly menar även att Franco var inblandad i att världsstjärnan Alfredo Di Stefano valde Real Madrid istället för Barcelona. Franco erkände regelbundet Madrids framgångar medan succéer för Barcelona inte fick samma beröm av diktatorn. Francos utrikesminister Fernando Maria Castiella kallade Real för "den bästa ambassad vi någonsin har haft". För Franco blev Real Madrid en motvikt till Barcelona och det separatistiska Katalonien.[5]
För katalanerna blev Barcelonas hemmaarenan Camp Nou en plats där man kunde leva ut sin tradition och kultur utan att behöva befara repressalier från Francoregimen. FC Barcelona blev därmed en symbol för motståndet mot Francoregimen.[7] Å andra sidan hade Franco allierade även i FC Barcelona, t.ex. hade han ett vänskapligt förhållande med Barcelonaikonen José Samitier och det sägs att Franco ska ha spelat en nyckelroll när den senare klubblegenden Laszlo Kubala skrev på för katalanerna.[5]
El Clásico i La Liga
Santiago Bernabéu-stadion (vänster) var värd för sitt första El Clásico år 1948, Camp Nou (höger) tio år senare.
Det är främst mötena i La Liga som förknippas med El Clásico. Dessa möten – två per säsong (en match på vardera lags hemmaplan) – är ofta intensiva matcher, eftersom ligan ofta har antingen Barça eller Real i ligaledning med det andra laget som tvåa.
Från och med debutmöten 17 februari 1929 och till med våren 2019 har FC Barcelona och Real Madrid mötts vid sammanlagt 178 tillfällen i ligan. Real har gått segrande ur 72 matcher och Barça ur 72 stycken, medan 35 matcher har slutat oavgjort.[8] Totalt har Real gjort 286 mål mot Barças 288. FC Barcelona har dock sammanlagt gjort fler bortamål än Real.
1953 års övergång av Alfredo Di Stéfano till Real Madrid – istället för till FC Barcelona – förstärkte rivaliteten mellan de båda klubbarna.
I perioder har antingen Barça eller Real dominerat de inbördes mötena. Real Madrid förlorade fram till 1943 endast 5 av totalt 24 möten (14 segrar). Därefter jämnade statistiken ut sig fram till 1946, varefter en kort period med stark Barça-dominans följde; under 1947 och 1948 vann FC Barcelona 3 av 4 möten (en oavgjord).
Hösten 1949 segrade Real Madrid hemma med 6–1, och under de kommande åren växlade de båda lagen om med att ta stora segrar i de inbördes mötena (FCB: 7–2, 5–1; RM: 5–1, 5–0). Efter två Barça-segrar under 1956 följde en tydlig Real-dito åren fram till mitten av 1960-talet, detta var år då Madrid-laget även vann flera totalsegrar i Europacupen med namn som Puskás och Di Stéfano i laget.
Mot slutet av 1960-talet blev möten mer ovissa och målsnåla tillställningar. Från hösten 1966 fram till 1973 vann inget av lagen med mer än ett måls marginal, med 1–0 eller 0–1 som vanligaste slutresultat. Våren 1974 innebar resultatet 0–5 på Santiago Bernabéu början på en treårig Barcelona-dominans.
Mot slutet av 1970-talet ökade åter Reals försprång, efter 1978 års 4–0 och 3–1-segrar. Därefter var kampen jämn mellan lagen under i princip hela 1980-talet. 1980-talet var dock en stark period för Barça, med spelare som Diego Maradona och Gary Lineker.
1990-talet blev i än högre grad ett Barcelona-decennium, under ledning av Johan Cruijff. Barça segrade tio gånger mot Real fem. Den stegrande överlägsenheten kan symboliseras av att Luis Enrique under årtiondet flyttade från Real till Barça, där han kom att göra sällskap med bland andra Ronaldo, Rivaldo och Patrick Kluivert.
Ytterligare en kontroversiell övergång mellan lagen kom med Figo, som 1999 gjorde El Clásico-mål för Barça och två år senare avgjorde vårmötet för Real. Åren efter millennieskiftet samlade Real Madrid sitt Galácticos-lag, med spelare som Figo, Ronaldo (ytterligare en före detta Barça-spelare), Zinedine Zidane och David Beckham. Detta gav stor utdelning internationellt med flera segrar i Uefa Champions League, medan vågskålen i El Clásico fortfarande var relativt jämn.
Ronaldinho och därefter Lionel Messi var två av FC Barcelonas trumfkort i början av 2000-talet.
FC Barcelona hade samtidigt värvat egna nyckelspelare, och under de kommande åren byggde de först ett storlag kring duon Samuel Eto'o–Ronaldinho och därefter kring den egna talangen Lionel Messi. 2004–05 var i statistiken två starka Barça-år, följt av 2006 och 2007 utan en enda Barça-seger i ligamötena mot Real.
Åren 2009–11 ledde den nye tränaren Pep Guardiola laget genom tre år med fem segrar och en oavgjord El Clásico-match – förutom framgångarna mot övriga lag i och utanför Spanien under perioden. 2009 års 6–2-seger på bortaplan och 2010 års 5–0-seger på hemmaplan – båda för Barça – var de största segrarna under de här åren. 6–2-segern innebar målrekord för FC Barcelona på Santiago Bernabéu-stadion, medan 5–0-segern 2010 innebar den femte raka segern i El Clásico-mötena i ligan.
Även under 2010-talet var FC Barcelona det starkare laget i de flesta av duons inbördes möten. 2015 års 0–4-resultat vid höstmötet på Santiago Bernabéu signalerade att Lionel Messi (som efter en lång skadeperiod endast var inhoppare) nu fått konkurrens om ledarrollen i sitt Barça; i matchen gjorde Luis Suárez två och Neymar ett mål. Under hösten var detta anfallspar tillsammans ansvarigt för 18 ligamål. Detta var samtidigt den största bortasegern i El Clásico-sammanhang (i ligamatcher) på Santiago Bernabéu sedan 1974.[9]
I och med bortasegern i Madrid 2 mars 2019 gick FC Barcelona om Real Madrid i antal inbördes segrar i ligan – för första gången på 87 år. Segern var den 11:e på de senaste 17 mötena lagen emellan,[8] och senaste Real-segern på hemmaplan skedde 2014.
Övriga möten
I Copa del Rey har FC Barcelona varit mer framgångsrik i sina inbördes möten än Real Madrid, med tre vinster mer på totalt 37 möten. Samma sak gäller lagens möten i Spanska ligacupen samt olika vänskapsmatcher lagen emellan. Däremot leder (fram till januari 2025) Real Madrid statistiken räknat på matcherna i Spanska supercupen och Uefa Champions League.
.jpg)
.png)
