Brandhake, eller rivkrok, brandtjex eller brandkäx, var ett traditionellt verktyg vid äldre tiders brandbekämpning. Den har liknande utseende som en flottningshake eller en äntringshake, med ett långt skaft och ett huvud med med en kraftig, tillbakaböjd krok och en andra framåtriktad pigg. Rivkroken används för att riva, driva in och dra ut brännbara byggnadsdelar och andra föremål från ett riskområde.

En rivkrok består vanligtvis av två delar: ett långt träskaft med en krok som förlängning. Krokens stolphylsa kan ha en ögla, till vilken ett rep kan fästas. Det fästa repet kan användas för att öka dragkraften under rivning. Vissa modeller har flera stolpar eller rep fästa vid huvudkroken, vilket gör att flera personer kan applicera kraft på kroken samtidigt.

Rivningskrokar var tidigare en del av standardutrustningen för brandbekämpning i städer, byar och många hus. I Sverige stipulerades om brandhakar i Magnus Erikssons Allmänna stadslag, vilken tillkom, troligen, på 1340-talet: "...var man, som äger en gård, skall hava dessa redskap, som nu nämnas: en sju alnar lång stege, en brandhake tolv alnar lång [=7.2 meter], en brandyxa, ett ämbar, en vattentunna stående framför sin gård" (paragraf 8).

• Båtshake

• 
  Brandutrustning bestående av brandhakar, på utsidan av Pammakaristos kyrka i Istanbul i Turkiet
• 
  Huvudet till en brandhake

• Svenolov Lindgren: Haken...? den 3 september 2009 i Föreningen för byggnadskultur i Kristinehamn, på byggnader.wordpress.com den 21 maj 2010