Bernadottevåningen är en representationsvåning i den 1:a våningen, norra längan på Stockholms slott, och bär namn efter Sveriges regerande kungaätt Bernadotte. Namnet kommer av den samling porträtt av kungaättens medlemmar som finns i Bernadottegalleriet, våningens största rum. Rummen ligger huvudsakligen i slottets norra länga, och används vid audienser, utdelning av medaljer och vid sammanträden i Utrikesnämnden. Bruttoarean är cirka 2 650 m².[1] Rummen visas också för allmänheten.
Det sista kungapar som använde Bernadottevåningen som bostad var Oscar II och Sofia. Därefter har vissa rum återställts till det ursprungliga utseendet på 1700-talet, medan andra rum har kvar inredningen från 1700-talet.[2]
Våningens rum
Stånddrabantsalen
Stånddrabantsalen användes av stånddrabanterna som var den lägre rangen av kungliga livvakter. I rummet finns ett ryttarporträtt av Gustav II Adolf, troligen utfört av Albert Cuyp, reliefer med hjälmar och lilla riksvapnet samt ett skåp med skulpterad dekor och fanér, utfört kring år 1700.[3]
Pelarsalen används vid de utdelningar av medaljer som äger rum på konungens namnsdagar. Ursprungligen fungerade rummet som förmak och matsal för Adolf Fredrik. Rummets takmålningar föreställer Moder Svea och årstiderna. De utfördes av Alessandro Ferretti på 1730-talet. I fönsternischerna finns trofégrupper utförda av Johan Pasch.
I Victoriasalongen fanns under 1800-talet en skulptur av segerns gudinna Victoria, därav namnet. Rummet var ursprungligen två, och fungerade som Adolf Fredriks inre förmak och audiensrum. Under Gustav III:s styre revs mellanväggen, och ett enda stort rum bildades. Rummet fick sitt nuvarande utseende på 1860-talet under ledning av Fredrik Wilhelm Scholander.
Oscar II:s skrivrum inreddes på 1870-talet för Sveriges dåvarande kung Oscar II. Rummet fungerade ursprungligen som Adolf Fredriks sängkammare. Stilen är typisk för det sena 1800-talet: mörkt och ombonat med tjocka gardiner, mycket möbler och prydnadssaker. Väggarna är täckta av papier-maché som imiterar grönt knapphäftat tyg. I rummet finns flera stora oljemålningar i guldram.
Elektricitet installerades på Stockholms slott 1883 och telefon1884. Därför finns i Oscar II:s skrivrum för sin tid mycket modern utrustning.
Efter Oscar II:s död 1907 har rummet stått orört som ett minne över kungen.[5]
Oskar II:s skrivrum inrett som Karl XV:s paradtrappa 1870
Oskar II:s skrivrum 1893
Bernadottegalleriet
Bernadottegalleriet är ett långsmalt rum i Bernadottevåningens mitt. Det fungerade ursprungligen som Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas gemensamma mottagningsrum. Från denna tid finns takmålningen samt partierna kring fönster och dörrar bevarade. På 1700-talet gjorde Gustav III om rummet för att inrymma kungens konstsamling, som idag finns på Nationalmuseum. På kung Oscar II:s och drottning Sofias tid delades rummet av i tre salonger, möblerat på samma sätt som det intilliggande Oscar II:s skrivrum.
I galleriet finns även Karl XIV Johans praktsvärja, marskalksstav och fältsilver utställda. Värjan är gjord i Versailles och har ett fäste av förgylld ciseleradbrons.[7]
Bernadottegalleriet inrett som Karl XV:s målningssamling 1870
Bernadottegalleriet inrett som Salong för Oscar II 1888
Bernadottegalleriet på 1950-talet
Bernadottegalleriet 2011
Frukostrummet
Frukostrummet kallades ursprungligen för Kommunikationsrummet, och fungerade som förbindelselänk mellan Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas respektive våningar. Rummet användes på 1870-talet av kung Oscar II och drottning Sofia som frukostrum, och fick då sitt nuvarande namn.
I Frukostrummet finns en ljuskrona utformad som en kunglig krona uppburen av amoriner. Den ritades av Agi Lindegren i samarbete med Julius Kronberg, och tillverkades vid C.G. Hallbergs guldsmedsfirma i Stockholm. Den skänktes till Oscar II av kungafamiljen vid kungens 25-årsjubileum på tronen 1897.[8]
Östra åttkantiga kabinettet
Östra åttkantiga kabinettet, tillsammans med ett liknande rum kallat Västra åttkantiga kabinettet, ligger på var sida om Bernadottegalleriet. Rummen är inredda i rokoko. Östra åttkantiga kabinettet används då kung Carl XVI Gustaf tar emot nya utländska ambassadörer till Sverige. Vid denna ceremoni färdas ambassadörerna från Utrikesdepartementet till slottet med häst och vagn, varpå de tas emot i Östra trappan. I Östra åttkantiga kabinettet möter de konungen i enskildhet, varpå de överlämnar sina kreditivbrev.
I Östra åttkantiga kabinettet finns även en ljuskrona i bergkristall, tillverkad i Frankrike omkring år 1700.[8]
Lovisa Ulrikas audiensrum
I Lovisa Ulrikas audiensrum finns fast inredning ritad av Carl Hårleman inför Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas inflyttning i våningen 1754. Dessutom finns lös inredning, som möbler och vävda tapeter, tillverkad i Stockholm och Frankrike på 1750-talet. På 1960-talet återställdes Lovisa Ulrikas audiensrum, och då samlades bevarad inredning från både Lovisa Ulrikas och Adolf Fredriks respektive audiensrum i detta rum. Till exempel fanns tronhimmelen ursprungligen i Adolf Fredriks audiensrum. Den ritades av Jean Eric Rehn och tillverkades av Pierre Louis Duru och Pehr Hilleström. Den sistnämnde har även vävt tronstolsmattan. Själva tronstolen är två stolar som tillverkades för kungaparets kröning 1751.
Lovisa Ulrikas audiensrum inrett som Karl XV:s audiensvåning 1870
Lovisa Ulrikas audiensrum inrett som "Skära salongen" i drottning Sofias våning 1876
Lovisa Ulrikas audiensrum inrett som "Röda salongen" i drottning Sofias våning 1876
Lovisa Ulrikas audiensrum 2011
Lovisa Ulrikas förmak
Den fasta inredningen i Lovisa Ulrikas förmak är ritad av Carl Hårleman på 1730-talet, och förnyades på 1860-talet, då bland annat den nuvarande dörren, dörröverstyckena på innerväggen samt spegeltrymåerna tillkom. Rummet fick sin nuvarande färgskala i blått på 1970-talet, i samband med att Bernadottevåningen restaurerades och den ursprungliga färgväxlingen mellan rummen återställdes.
Lovisa Ulrikas matsal används av Utrikesnämnden för sammanträden. Rummet fick sin 1700-talskaraktär åter under 1950-talet. Panelerna i ek, som på 1870-talet frilagts från målning och förgyllning, behölls dock orörda. Den sidendamast som täcker väggarna vävdes på 1950-talet, efter förlagor av Jean Eric Rehn. Rummets dörröverstycken illustrerar de fyra elementen. Ett annat dörröverstycke visar hjortjakt. De är utförda av Jean-Baptiste Oudry, och köptes till slottet 1740.
Rummets konsolbord är sannolikt ritade av Carl Hårleman. De tillhör slottets förnämsta skurna arbeten i rokoko.[11]
Lovisa Ulrikas matsal inredd som Karl XV:s danssal 1870
Lovisa Ulrikas matsal inredd som matsal för Oskar II 1887
Carl XVI Gustafs jubileumsrum var den officiella gåvan från Sveriges riksdag, regering och kommuner i samband med att Carl XVI Gustaf 1998 firade 25 år som statschef. Inredningsarkitekt Åke Axelsson hade det övergripande ansvaret för inredningen, på temat svensk sommar.[13][14]
Referenser
Noter
^Ytberäkning BTA för Bernadottevåningen bygger på en utvändig uppmätning från 1897 och inkluderar samtliga rum i Norra längan samt rum fram till Östra respektive Västra trapphuset våning en trappa. Resultatet i kvadratmeter är avrundat till närmaste tiotal.
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 25. ISBN 91-85726-69-9
^ [abc] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 26. ISBN 91-85726-69-9
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 28. ISBN 91-85726-69-9
^ [ab] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 29. ISBN 91-85726-69-9
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 30–31. ISBN 91-85726-69-9
^När Var Hur 1953. Bokförlaget Forum. 1952. sid. 158
^ [ab] Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 32. ISBN 91-85726-69-9
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 33. ISBN 91-85726-69-9
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 34. ISBN 91-85726-69-9
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 35. ISBN 91-85726-69-9
^Kungl. slottet, Stockholm. Stockholm: Kungl. husgerådskammaren. 1998. sid. 36. ISBN 91-85726-69-9