Pascalidou föddes av grekiska föräldrar i Rumänien[3] 1970 och när hon var ett år flyttade familjen till Grekland. När hon var sex år gammal (1976) flyttade de till Sverige[4] och hon växte upp i förorten Rinkeby i Stockholm.[5]
Pascalidou tog 1995 över programledarrollen för det mångkulturella magasinet Mosaik i Sveriges Television (SVT). Åren 2000–2001 ledde Pascalidou tv-programmet Som sagt i SVT, ett lördagsprogram som behandlade språk- och litteraturfrågor. Under denna tid var hon även producent och reporter för programmet Striptease med fokus på undersökande journalistik. Hon var i mitten på 1990-talet tillsammans med Michael Alonzo, Dogge Doggelito och Cissi Elwin förgrundsfigur i den svenska delen av Europarådets Antirasismkampanj "Alla olika alla lika" som i Sverige också gick under arbetsnamnet "Ungdom mot rasism (UMR)".
År 2004 var Pascalidou programledare för OS i Aten i SVT, och därefter bodde hon i två års tid i Grekland. Under den här tiden var hon bland annat programledare i TV; bland annat ledde hon fredagskvällsunderhållning i ERT där hon kom att intervjua Diego Maradona, Roberto Cavalli, Isabel Allende och Roger Moore.[7] Hon var också programledare för delfinalen i Melodifestivalen 2005 med Shan Atci.
I januari 2007 blev Pascalidou en av fem programledare för TV4:s Förkväll; dock byttes samtliga av dessa programledare ut efter en tid. Hon var med i Pokermiljonen i TV4 och har varit programledare i bland annat SVT:s På flykt med Kjell Lönnå samt Uppesittarkväll med Anders Lundin. För Sveriges Radio är hon en av de återkommande programledarna för allmänhetens debattprogram Ring P1.[8]
25 januari 2016 ledde hon semifinalslottningen för Eurovision 2016 i Stockholm.
2017 anlitades Pascalidou av Utrikesdepartementet att genomföra fem intervjuer i UD-podden.[9]Rebecca Weidmo Uvell ifrågasatte det journalistiska värdet och kritiserade UD, särskilt för den avslutande intervjun där utrikesministern Margot Wallström intervjuades av en person som hennes egen myndighet hade betalat.[10]
2022 producerade Pascalidou en dokumentärserie i sju delar som visades på SVT. I "Mammorna i våldets skugga" berättar mammor vars söner dödats om deras erfarenheter och upplevelser.
Författare
År 2001 debuterade Pascalidou med boken "Bortom mammas gata". Boken hyllades av recensenter och tilldelades bland annat Svenska PEN:s Bernspris och Kommunals Kulturstipendium. År 2018 gav hon ut boken "Mammorna" där hon gav röst åt 21 mammor i Sveriges fattigaste och mest utsatta områden. Den hyllades av en enig kritikerkår och sattes upp som pjäs på Riksteatern och Stadsteatern. År 2023 publicerades den fristående uppföljaren "Var är papporna?".
Skribent och föreläsare
Pascalidou bloggade tidigare på Metros bloggsida Metrobloggen,[11] och skrev under en period krönikor i tidningen Metro. Hon föreläser om mångfald och media, demokrati och rättvisefrågor, retorik och ledarskap, jämställdhet och kulturkompetens.
I oktober 2005 uppgav Kjell Häglund i Dagens Media att Pascalidou använt sig av spökskrivare för några av sina krönikor i Metro.[12] Pascalidou tillbakavisade uppgifterna och hävdade att de var ett uttryck för rasism och sexism.[13] År 2017 berättade Aron Flam i sin podcast Dekonstruktiv kritik att han var den åsyftade spökskrivaren, som 2005 var anställd av Pascalidou som konsult, researcher och textunderlagsförfattare.
Senare i oktober 2005 uppgav tidningen Resumé att Pascalidou plagierat text i sin krönika den 29 december 2003 i Metro,[14] som hade stora likheter med en krönika av kolumnisten Daniel Hernandez som publicerades två dagar tidigare i Los Angeles Times.[14] Pascalidou nekade även denna gång till anklagelserna,[15] men medgav 2015 att hon borde ha uppgett källan.[16]
I april 2015 anklagades Pascalidou för att ha plagierat text i en krönika som publicerades i Metro i mars 2015, och som innehöll formuleringar snarlika med en dikt av den turkiske poeten Aziz Nesin.[17] Hon skrev senare på sin blogg[16] att hon hade slarvat och skämdes samt att hon "... har varit skrivande journalist så länge att jag borde sökt sången och diktaren, satt citattecken och hänvisat till dem.”[18] Efter avslöjandet tog Metro bort krönikan från sin webbplats, vilket tidningens ställföreträdande chefredaktör Kristoffer Rengfors motiverade med att texten "inte [höll] tillräcklig publicistisk höjd".[17] Vid samma tidpunkt avslutade också Metro samarbetet med Pascalidou, enligt henne själv för att hon hade nya utmaningar som hon behövde frigöra tid för.[17]
Styrelseuppdrag
Pascalidou har suttit i BRIS styrelse samt i styrelsen för kvinnojouren Terrafem som arbetar med utsatta kvinnor.[19] Hon är (2022) engagerad i kvinnors hälsa genom att vara ambassadör i 2,6 miljonerklubben[20] och har varit mammaambassadör i RFSUs kampanj mot mödradödlighet.[21] Hon sitter med i styrelsen för Stiftelsen Läxhjälpen[22] som hjälper ungdomar i utsatta områden att klara av grundskolan för att få behörighet till gymnasiet. År 2022 blev hon utsedd till ordförande för UN Women i Sverige.[19]
Skådespelare
Efter Pascalidous bok Kaos – ett grekiskt krislexikon regisserade Anna Ulén föreställningen Alexandras odyssé på Göteborgs stadsteater. Dagens Nyheters Kristina Lindquist recenserade pjäsen och skrev 2017 att den bitvis var lika kaosartad som Greklands ekonomi, men att det i den övertydliga plakatteatern även fanns ett uppfordrande samtal. Om Pascalidou skrev hon att hon inte är en skådespelare, men att hon som sig själv var en helt igenom scenisk varelse med humor, hetta och karismatisk närvaro.[23] Sara Granath i Svenska Dagbladet skrev att föreställningen knappast var helgjuten, men att den klargjorde hur syndabockar skapas och utnyttjas i den nationalistiskapropagandan.[24]
Välgörenhet
2014 deltog Pascalidou tillsammans med Lena Ag för organisationen Kvinna till Kvinna i en kändisspecial av Postkodmiljonären. De vann en miljon kronor åt "Kvinna till Kvinna".
Grundare av den Nya Akademien
Pascalidou är grundare av Den Nya Akademien som delade ut ett internationellt litteraturpris i december 2018 till den guadeloupiska författaren Maryse Condé. Det var enda året priset utdelades.[25]
2017 – 5i12-priset av 5i12-rörelsen motiverat bland annat med att hon hade "trots hat och hot från högerextrema grupper satt tydliga spår i samhällsdebatten under flera decennier och visat prov på stort mod och civilkurage"[31]
