Čakaviska hade tidigare ett betydligt större utbredningsområde under medeltiden. Då omfattades även hela kustlandet, Lika, Dalmatiens inland och Zagora, ända till floden Kupa, ner till floden Una och sträckte sig långt in i Bosnien och Hercegovina. Efter den turkiska expansionen i området från 1400-talet uppkom demografiska förändringar, vilket bidrog till att čakaviskan trängdes undan och ersattes av štokaviska.
Čakaviska är den enda dialekten som är unik för kroatiskan, då kajkaviska används i Slovenien och štokaviska används i Serbien, Bosnien-Hercegovina och Montenegro.