Émilien de Nieuwerkerke
Émilien de Nieuwerkerke, 1861.
Född	16 april 1811[1][2][3] Paris[3]
Död	16 januari 1892[1][2][3] (80 år) Gattaoila, Italien
Begravd	cimitero monumentale di Lucca
Medborgare i	Frankrike[4]
Utbildad vid	Collège Stanislas de Paris École de cavalerie de Saumur
Sysselsättning	Skulptör[3], målare[3], politiker[5], konstsamlare[3]
Befattning
Direktör för musées de France (1850–1852) Conseiller général de l'Aisne (1856–1870) Senator i andra franska kejsardömet (1864–1870)[5]
Maka	Marie-Thecla de Monttessuy[6]
Partner	Mathilde Bonaparte
Utmärkelser
Storofficer av Hederslegionen[7] Storkors av Leopoldorden Meschidie-orden Storkorset av Ekkronans orden Storkorset av Karl III:s orden Kommendör med stora korset av Vasaorden Storkors av Obefläckade avlelsens orden Järnkroneorden Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Redigera Wikidata

Alfred Émilien O'Hara de Nieuwerkerke, född den 16 april 1811 i Paris, död den 16 januari 1892 i Gattaiola nära Lucca, var en fransk greve och skulptör.

Nieuwerkerke, som började som dilettant, utförde 1845 en ryttarstaty av Vilhelm av Oranien (framför kungliga palatset i Haag), därefter en stod av Cartesius (i Haag och i Tours) och en av Napoleon I (i Lyon 1852) samt byster av Napoleon III och personer vid hans hov.

Nieuwerkerke blev 1849 generaldirektör för nationalmuseerna, ledde 1863 omorganisationen av École des beaux-arts, blev 1864 senator och så vidare. Med kejsardömets fall förlorade Nieuwerkerke sina ämbeten och sitt inflytande.

• Nieuwerkerke, Alfred Émilien de i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)

Wikimedia Commons har media som rör Émilien de Nieuwerkerke.