Michel uppträdde först som landskapsmålare och uppehöll som sådan Fontainebleauskolans traditioner (representerad i Luxembourgmuseet och franska provinsmuseer). Som författare debuterade han 1883 med ett arbete om museet i Köln, som 1885 följdes av Les musées d'Allemagne, av några smärre monografier om holländska målare i samlingsverket Les artistes célèbres och av lärda och grundliga studier i konsttidskrifter. Större arbeten av Michel är Rembrandt (1893), Rubens (1900), Les maîtres de paysage (1906) och Études sur l'histoire de l'art (2 delar, 1895 och 1908). År 1892 blev han medlem av franska konstakademien. "M:s konsthistoriska verk hvila på grundlig lärdom och odlad smak och äro på samma gång spirituellt och elegant genomförda", skriver Georg Nordensvan i Nordisk familjebok.
