Volodymyr Melnykov

Volodymyr Melnykov
PseudonymYmyr Elnyk
FöddVolodymyr Mykolajovytj Melnykov
14 september 1951 (73 år)
Tjernivtsi, Ukrainska SSR, Sovjetunionen
Yrkeförfattare, poet, kompositör, prosaförfattare
NationalitetUkraina ukrainsk
Språkukrainska, ryska, engelska
Genrerroman[1], novell[1], versmått[1] och sång[1]
Noterbara verkGränslöst öde (ukrainska: Безмежна доля ) (2014)
PriserKonstpriset "Emerald Lyra" (2004), Volodymyr Vynnytjenko International Prize (2019)
Webbplatshttps://web.archive.org/web/20190620142450/https://imirelnik.io.ua/story

Volodymyr Mykolajovytj Melnykov (ukrainska: Володимир Миколайович Мельников, ryska: Владимир Николаевич Мельников: Vladimir Nikolajevitj Melnikov), född 14 september 1951 i Tjernivtsi, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk författare, poet och kompositör[2].

År 1987 tog han examen inom en doktorandkurs vid Militärakademin för luftförsvarsmakten av landstyrkorna i Kiev.[förtydliga]

Åren 1969–1991 tjänstgjorde han som militär i Sovjetunionen. Han avslutade sin militärkarriär i Sovjetunionen som seniorlärare vid Kievs militära luftförsvarsakademi för landstyrkor. Melnykov utnämndes till överste 1991 och erhöll titeln "Associate Professor" samma år. Han är författare av fler än 100 vetenskapliga verk, bland andra textboken "Utformning av matematiska algoritmer för funktionen av radioelektroniska enheter"[källa behövs] (1992). 1992–2001 tjänstgjorde han som militär i Ukraina, där han tjänade i generalstaben.

2001–2005 tjänstgjorde Melnykov på Ukrainas presidents kansli.

Bibliografi

  • Volodymyr Melnykov. (2003). Druziam. Moim Tovarisham. To my friends, Förlagshus LOGOS (ЛОГОС).[3]
  • Volodymyr Melnykov. (2007). Ukrainare är inte papuaner, Förlagshus VIPOL (ВІПОЛ). ISBN 978-966-646-089-2.[4]
  • Ymyr Elnyk. (2014). Gränslöst öde, Förlagshus Alfa-Reklama (Альфа-Реклама). ISBN 978-966-288-046-5.[5][6]

Diskografi

Album (upphovsman till text och musik)

  • 2005 – Vidlunia
  • 2006 – Zahystymo Ukrainu

Album (upphovsman till text)

  • 2004 – Divtjyna Vesna
  • 2013 – Rodnaja
  • 2014 – Kordon – tsе tjеst і slava
  • 2019 – Zupynys na hvylynu

Se även

Källor

  1. ^ [a b c d] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Institutionen för utbildning och vetenskap av Tjernivtsi Regional State Administration om Volodymyr Melnykov”. Arkiverad från originalet den 3 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160203044629/http://oblosvita.com/chernvecky-oblast-75/16505-melnikov-volodimir-mikolayovich.html. Läst 17 juli 2019. 
  3. ^ ”Володимир Мельников. Друзям. Моим товарищам. To my friends”. Arkiverad från originalet den 12 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190712162009/https://imirelnik.io.ua/s1954083/to_my_friends. Läst 17 juli 2019. 
  4. ^ Володимир Мельников. Українці – не папуаси
  5. ^ ”Имир Ельник (Володимир Мельников). Безмежна доля”. Arkiverad från originalet den 12 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190712162018/http://maxima-library.org/redkollegiya/compilers/b/302402. Läst 17 juli 2019. 
  6. ^ Adress för materialet i romanens första bok i det elektroniska biblioteket "Ukrainika", som presenteras på nästan alla större språk i världen efter läsarens val

Externa länkar

Auktoritetsdata