Verket erbjöds först till chefen för Opéra-Comique, Émile Perrin, som fann den alltför dyster, även efter att Maillart hade spelat delar av den för honom. Därefter erböjds den till Jules Seveste på Théâtre-Lyrique. Han avfärdade den också, liksom gjorde hans efterträdare Pierre Pellegrin. Några år senare mötte librettisterna Léon Carvalho, som just då hade övertagit chefskapet på Théâtre-Lyrique och han accepterade verket utan att läst ett ord eller hört en ton.[3]
Uppföranden
Premiären av Villars' dragoner blev väldigt framgångsrik. Det var också debuten för Juliette Borghèse, som sades ha "åstadkommit en entusiasm" som Rose Friquet.[4] Operan spelades 153 gånger på Théâtre Lyrique fram till 1863 och blev populär i hela Europa men sattes även upp i New Orleans (1859) och New York (1868).[2] Med nypremiär på Opéra-Comique 1868 spelades den ytterligare 377 gånger där fram till 1917 1917.[5] Operan gavs på franska i London av ett franskt operasällskap 1875 och på engelska som The Dragoons 1879.[6]Gustav Mahler dirigerade verket i Budapest 1888[7] och Wilhelm Furtwängler dirigerade den i Strasbourg 1910.[8] En uppsättning sattes upp på Théâtre de la Porte Saint-Martin i Paris 3 juni 1935.[9] Operan spelades också på Opéra de la Monnaie i Bryssel från 1942 till 1953. 1986 sattes den upp i kompositörens hemstad Montpellier av Théâtre Lyrique du Midi.[10]
Villars' dragoner : komisk operett i tre akter / af Lockroy och Cormon ; musiken af Aimé Maillart ; öfversättning från Franskan af Erik Kolthoff. Stockholm: Brudin. 1863. Libris10002875
Annesley, Charles (1904). The Standard-Operaglass containing The Detailed Plots of One Hundred and Thirty Eight Celebrated Operas. London: Sampson Low, Marston. View at Google Books.
Cohen, H. Robert; Gigou, Marie-Odile (1986). Cent ans de mise en scène lyrique en France (env. 1830–1930). Pendragon. ISBN 9780918728692.
Holden, Raymond (2005). The Virtuoso Conductors: The Central European Tradition from Wagner to Karajan. New Haven: Yale University Press. ISBN 978-0-30-009326-1
Lockroy; Cormon, Eugène (1856). Les dragons de Villars, libretto. Paris: Michel Lévy. View at Google Books
Mitchell, Donald; Andrew Nicholson (2002). The Mahler Companion. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-924965-7
Maillart, Aimé; Lockroy; Cormon, Eugène (1856). Les dragons de Villars, vocal score. Paris: C. Joubert. Copy at Commons.
Soubies, Albert; Malherbe, Charles (1892). Histoire de l'opéra comique: La seconde salle Favart 1840–1860. Paris: Librairie Marpon et Flammarion. Copy at the Internet Archive. Copy at Google Books.
Soubies, Albert; Malherbe, Charles (1893). Histoire de l'opéra comique: La seconde salle Favart 1860–1887. Paris: Librairie Marpon et Flammarion. Copy at the Internet Archive. Copy at Google Books.
Walsh, T. J. (1981). Second Empire Opera: The Théâtre Lyrique Paris 1851–1870. New York: Riverrun Press. ISBN 978-0-7145-3659-0.
Wolff, Stéphane (1953). Un demi-siècle d'Opéra-Comique (1900–1950). Paris: André Bonne. OCLC44733987