|
Tú alfagra land mítt
"Tú alfagra land mítt" (Du fagraste land mitt) är det självstyrande danska området Färöarnas nationalsång.
Texten skrevs året 1906 av folkhögskoleläraren Símun av Skarði (1872-1942) och hade namnet Mítt alfagra land. Melodin komponerades 1907 av Petur Alberg (1885-1940).
Texten blev översatt till svenska av vissångerskan, författaren och översättaren Birgitta Hylin (1915-1998) i samband med besök på Färöarna i mitten på sjuttiotalet.
- "Tú alfagra land mítt"
- Tú alfagra land mítt,
- mín dýrasta ogn!
- á vetri so randhvítt,
- á sumri við logn,
- tú tekur meg at tær
- so tætt í tín favn.
- Tit oyggjar so mætar,
- Gud signi tað navn,
- sum menn tykkum góvu,
- tá teir tykkum sóu.
- Ja, Gud signi Føroyar, mítt land!
- Hin roðin, sum skínur
- á sumri í líð,
- hin ódnin, sum týnir
- mangt lív vetrartíð,
- og myrkrið, sum fjalir
- mær bjartasta mál,
- og ljósið, sum spælir
- mær sigur í sál:
- alt streingir, ið tóna,
- sum vága og vóna,
- at eg verji Føroyar, mítt land.
- Eg nígi tí niður
- í bøn til tín, Gud:
- Hin heilagi friður
- mær falli í lut!
- Lat sál mína tváa
- sær í tíni dýrd!
- So torir hon vága
- - av Gudi væl skírd -
- at bera tað merkið,
- sum eyðkennir verkið,
- ið varðveitir Føroyar, mítt land!
- Min Skønneste Land[1]
- O, Færø så fager, min dyreste skat!
- Når vinterstorm brager, i lun sommernat
- du drager derude mig hjem i din favn.
- I øer så prude, Gud signe det navn,
- som fædrene gav jer, da de fandt bag hav jer.
- Ja, Gud signe Færø, mit land.
- Hin solglans, som svæver om sommergrøn lid,
- og stormen, som kræver mangt liv vintertid,
- og mørket, som dølger mig fjeldryg og tind,
- og lyset, som bølger og hvisker i sind:
- Alt strenge, som klinger og lønligt mig tvinger
- at værge dig, Færø, mit land.
- Mit knæ vil jeg bøje i bøn til dig, Gud:
- Din fred, o du høje, lad bringe mig bud!
- Min sjæl vil sig sænke i dit nådebad,
- så tør den vel tænke – frimodig og glad –.
- at frembære mærket, som vidner om værket,
- der tjerner dig, Færø, mit land!
- Mitt Skönaste Land
- Mitt land, åh så fagert, min dyraste skatt,
- på vintern täckt i vitt, på sommaren lugn,
- Du drager mig till dig så tätt i din famn;
- fantastiska öar, Gud signe ditt namn.
- Det namn fäder gav dig när de dig upptäckte,
- Gud signe dig, Färöarna mitt land.
- Solskenet, som gör allt vackert på sommaren;
- och stormen, som i vintertid kräver liv;
- och mörkret, som döljer mig, berg och toppar,
- och ljuset, som böljer, viskar i sinne:
- Alla strängar, som ringer och tvingar mig
- att vakta dig, Färöarna, mitt land.
- Mitt knä vill jag böja i bön till dig, Gud:
- Din fred, åh du höge, ge mig svar till bön,
- Min själ vill jag sjunka i ditt nådebad,
- så vågar den tänka - både djärv och glad -.
- att fram bära märket, som vittnar om verket,
- De tjänar dig, Färöarna mitt land!
Källor
Externa länkar
|
|
