Tjänsteman eller tjänsteperson är en person som tillhör en viss samhällsklass eller yrkeskategori. I offentlig verksamhet är tjänstemän, till skillnad från förtroendevalda, befattningshavare som är anställda hos myndigheten och uppbär lön för sitt arbete.
En tjänsteman skilde sig ursprungligen från en arbetare genom att i sitt yrke producera tjänster i stället för varor. I dag handlar skillnaden snarast om utbildningsform; en tjänsteman har i allmänhet, till skillnad från arbetaren, genomgått gymnasium eller teoretisk gymnasieskola och akademiska studier. Det kan också finnas en skillnad i anställningsförhållandets karaktär, varvid tjänstemän i den offentliga sektorn är anställda i tjänsteförhållande, med tjänsteansvar, i motsats till vanliga anställda i arbetsavtalsförhållande.
Finland
I finländsk lagstiftning skiljer man mellan anställda i arbetsavtalsförhållande och anställda i tjänsteförhållande till stat, kommun, kommunförbund, evangelisk-lutherska kyrkan, det ortodoxa kyrkosamfundet eller vissa andra offentligrättsliga organisationer. För tjänstemän gäller särskilda bestämmelser om bland annat tjänsteansvar och uppsägningsskydd.[1]
Med tjänsteman kan man alltså i Finland antingen avse innehavaren av en tjänst, i tjänsteförhållande till en offentligrättslig institution (finska: virkamies), eller en person med ett arbete som förutsätter teoretisk utbildning (finska: toimihenkilö), i motsats till arbetare och i likhet med hur ordet numera används i Sverige.
Akademiskt utbildade tjänstemän inom både den offentliga och den privata sektorn organiseras fackligt främst inom Akava, övriga tjänstemän främst inom Tjänstemannacentralorganisationen.
Sverige
I Sverige organiseras tjänstemän fackligt av TCO- och Saco-förbunden samt Ledarna. Undantaget är tjänstemän inom kooperationen och arbetarrörelsen som organiseras i Handelsanställdas förbund. De svenska tjänstemännens fackliga organisationsgrad är numera högre än arbetarnas, 73 procent respektive 59 procent 2022.[2]
En av förklaringarna till den höga organisationsgraden är att de svenska tjänstemännen har egna fackförbund och centralorganisationer.[3]
Tjänsteperson
Sveriges språkvårdande myndighet Institutet för språk och folkminnen rekommenderar beteckningen tjänsteperson, eftersom den uppfattas som mer könsneutral än tjänsteman. I de fall det inte går att använda ordet tjänsteperson rekommenderas andra språkliga strategier som att skriva handläggare eller anställd.[4]
Under sent 2010-tal och under 2020-talet beslutade ett ökande antal kommuner och organisationer att anamma det könsneutrala ordet tjänsteperson istället för tjänsteman. Till dessa hör paraplyorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner[5], Uppsala kommun[6], Malmö stad[7], Sala kommun[7], Avesta kommun[8], samt Strömstads kommun.[9]
Ett argument mot användningen av tjänsteperson är att tjänsteman över åren har vunnit hävd, samt att ordet tjänsteperson skulle vara opersonligt.[10]
I Finland används termen tjänsteinnehavare synonymt om tjänstemän i kommunal tjänst.[11]
Se även
Referenser
Externa länkar
