Timmermansordens hus, mot väster.Timmermansordens hus, mot öster.
Orden grundades i början av 1761 av den svenske löjtnantenGeorge Hindrich Barfod, som blev ordens förste generalguvernör, jämte några av hans officerskamrater under det pommerska fälttåget samt ett antal ledande stockholmsborgare, bl. a. hovgulddragaren Petter Widman. Både Barfod och Widman var vid tiden medlemmar i Frimurareorden, varifrån åtskillig inspiration hämtades vid utformningen av ordensstrukturen.
Orden höll sin första högtidssammankomst redan den 13 mars 1761.
Barfod konstruerade en ordenslegend enligt vilket Timmermansorden grundats i England på 1500-talet och förts till Sverige av den livländske officeren Jacob Leonard Poppe, som även han var en konstruktion av Barfod.
Under 1700-talets slut fick orden stor anslutning i Sverige med hyddor (loger) i Stockholm (S:t Georgii, verksam sedan 1761), Åbo (S:t Axelii, verksam 1777–1778) och på Sveaborg (S:t Caroli, verksam 1763–1808). Försök gjordes även att starta hyddor i Göteborg och Karlstad. Orden har idag sitt säte i Stockholm, där den enda kvarvarande hyddan återfinns.
Ordens verksamhet
Ordens motto är "Gudsfruktan och människokärlek" som motsvarar ordens inre och yttre verksamhet.
Orden leds av en generalguvernör, som vid sin sida har ett drätseldirektorium, som handhar ekonomiska angelägenheter, och ett ordensråd, med åtta ledamöter under generalguvernörens ledning, som främst hanterar det inre ordenslivet. Ordensbröderna är indelade i tolv hemliga grader. De fyra första är så kallade arbetsgrader, medan de övriga är guvernörs-, direktörs- och riddargrader. Orden använder sig av en rituell symbolik utifrån timmermansyrket som anspelar på Jesus som son till en timmerman (i Bibel 2000 kallad "snickare").
Medlemmarna tillhör huvudsakligen samhällets socialt ledande skikt och är nu cirka 1450, men har brukat vara mellan 1200 och 1400.[1] Väntetiden för den som accepteras, genom ballotering, för inval i orden idag uppskattas till drygt sexton år.
Timmermansorden utövar en omfattande social välgörenhet och grundade 1796 ett ålderdomshem. 1879 reste man en ny hospitalsbyggnad strax väster om ordenshuset enligt Carl Nestor Söderbergs ritningar[2]. Den revs i samband med Eriksbergs omdanande och istället byggde orden Nya Eriksberg 1913 i Nockebyhov. Det såldes 1974 till Sällskapet Vänner till pauvres honteux. Den gamla anläggningen revs och på platsen uppfördes 1976 vårdhemmet Nockebyhus efter ritningar av Backström & Reinius.
Genom donationsfonder bidrar orden idag till olika välgörenhetsprojekt. Timmermansordens förmögenhet uppskattades 2009 till 280 miljoner kronor, utöver ordenshuset med ett taxeringsvärde på 285 Mkr.[3]
Greve Diedric Gustaf Fredrik Cronstedt (1970–1992)
Greve Thomas Axel Wilhelm Wachtmeister (1992–2009)
Friherre Carl Johan Fredrik Trolle-Löwen (2009– )
Några kända timmermän
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Vems är urvalet? (2024-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Till en början hade ordensbröderna ingen egen lokal i Stockholm. Åren 1765–1788 samsades man med Stora Amaranther Orden, Arla Coldinu Orden, Stora Alexandriner Orden och Augustibröderna på Piperska muren.
År 1788 inköpte TO, för 5 633 riksdaler och 16 skilling specie, den stora egendomen Eriksberg intill Träsket i den dåvarande utkanten av Stockholm, nuvarande Östermalm. Ordenssalen inrättades i den gamla huvudbyggnaden, som under 1800-talet genomgick flera om och tillbyggnader. Byggnaden revs 1933[4]. I området inrättades också hospital för invalider.[5]. När dess område behövde exploateras av Stockholms stad blev detta grunden till ordens stora förmögenhet.
År 1911 utlystes en arkitekttävling för den nya monumentala ordensbyggnaden som skulle bilda fond till Tegnérgatan. Tävlingen omfattade förutom själva huvudbyggnaden även förslag om byggnadssätt för de angränsande kvarteren. Georg A. Nilsson vann tävlingen med ett vasaborg-inspirerat förslag. Realiserandet kom dock att gå till Isak Gustaf Clason, som var prisdomare i tävlingen. Bygget påbörjades 1914 men försenades i och med krigskonjunkturen och avslutades inte förrän 1927.[6]
Fastigheten är idag blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att den representerar "synnerligen höga kulturhistoriska värden".[7]
Adde, Ragnar. (1983). Kring Timmermansorden: till Timmermansordens avhållne generalguvernör greve Diedric Cronstedt på sjuttioårsdagen den 8 mars 1983. Stockholm.
Timmermansorden 1761-1961: minnesskrift utg. till hugfästande av S:t Georgii svenska timmermanshyddas 200-åriga bestånd. (1961). Stockholm: Timmermansorden.
