PROFILPELAJAR.COM

	Svart stormsvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Stormfåglar; Procellariiformes
Familj	Stormsvalor; Hydrobatidae
Släkte	Hydrobates
Art	Svart stormsvala; H. melania
Vetenskapligt namn
	§ Hydrobates melania
Auktor	(Bonaparte, 1854)
Utbredning
Synonymer
	Oceanodroma melania

Svart stormsvala^[2] (Hydrobates melania) är en fågel i familjen stormsvalor inom ordningen stormfåglar, förekommande utmed västra Amerika.^[3] Arten minskar i antal till följd av predation från invasiva arter, dock inte så kraftigt att den anses vara hotad.

Utseende och läten

Svart stormsvala är en rätt stor (21,5–23 cm), svartaktig stormsvala med kluven stjärt. Den är tydligt större och mer långvingad än andra stormsvalor i dess utbredningsområde. Vingslagen är djupa och lugna med ofta förekommande glid. Till havs är den tystlåten, men yttrar på häckplats ett utdragen spinnande läte och ett tjattrande läte som i engelsk litteratur beskrivs som "puckaree puck-puckaroo".^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Fågeln häckar på öarna utanför Kalifornien och Baja California. Den flyttar efter häckningen så långt söderut som till Peru.^[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap

Svart stormsvala och sotstormsvala (Hydrobates markhami) har tidigare behandlats som en och samma art. Genetiska studier visar dock att svart stormsvala snarare bildar en grupp med likaledes västamerikanska arterna dvärgstormsvala (H. microsoma) och vitgumpad stormsvala (H. tethys).^[7]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Oceanodroma. DNA-studier visar dock att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i det släktet.^[8]^[9]^[10]^[11] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.^[1]^[6]^[12]

Levnadssätt

Svart stormsvala häckar från maj i kolonier på kustnära öar, ofta i gamla alkbon eller i klippskrevor. Den födosöker ute till havs men även nära kusten, efter fisk, bläckfisk och olika sorters djurplankton, framför allt langustlarver.^[4]^[13]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation från invasiva arter, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattades 2019 till 600 000 vuxna individer.^[14]

Namn

Svarta stormsvalans vetenskapliga artnamn melania betyder just "svart".^[15]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2020 Hydrobates melania . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 44. ISBN 0-679-45120-X
^ Carboneras, C., Jutglar, F. & Kirwan, G.M. (2019). Black Storm-petrel (Hydrobates melania). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52598 15 maj 2019).
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Penhallurick, J. & Wink, M. (2004) Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial cytochrome b gene. Emu 104(2): 125–147.
^ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
^ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
^ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
^ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4