Nasdaq Stockholm, ofta kallad Stockholmsbörsen, är en marknadsplats för handel med värdepapper. Förutom aktier handlas även till exempel obligationer, förlagsbevis, premieobligationer, warranter, optioner och terminer. Marknadsplatsen är en reglerad marknad.

Stockholmsbörsen ägs och drivs av Nasdaq Stockholm AB och ingår sedan 2008 i Nasdaq, Inc. Aktien i detta företag är noterad på Nasdaqbörsen. Nasdaq driver även börserna i Helsingfors, Köpenhamn, Reykjavik, Tallinn, Riga och Vilnius under det gemensamma namnet Nasdaq Nordic.^[1][2]

Historik

Redan under slutet av 1600-talet fungerade Stortorget i Gamla stan i Stockholm som en marknadsplats för handel med en mängd olika varor. På 1760-talet bestämde stadens borgare och handelsmän att ett börshus skulle byggas och 1778 stod Börshuset klart. Under slutet av 1700-talet och första hälften av 1800-talet var dock börsen en marknadsplats för betydligt fler varor än dagens värdepapper. En timme varje eftermiddag samlades stadens bankirer, köpmän, handelsmän och borgare för att göra affärer med varandra. Då handlades det i växlar, sjöförsäkringar och varukontrakt. Affärerna förmedlades av mäklare som staden hade utsett. Dessa var specialiserade på olika områden, exempelvis växlar och reverser, spannmål och brännvin eller specerier.

Handel förekom även i fondpapper (aktier som handlas på värdepappersmarknaden), om än i begränsad omfattning.

De första diskussionerna om att använda aktiebolagsformen i Sverige inleddes under liberaliseringsreformerna åren 1848–1864, och ledde till att Riksdagen 1847–1848 den 6 oktober 1848 antog Sveriges första aktiebolagslag. Bolagsformen drevs fram som en effekt av industrialiseringen av Sverige. De viktigaste elementen var att aktieägarna inte hade något personligt ansvar för bolagets verksamhet, och att bolagen ålades att hålla en årlig bolagsstämma där verksamhet och ekonomi redovisades.^[3]

Under större delen av 1850-talet fanns bara tio noterade värdepapper. Fyra av dem var obligationer och sex var aktier. En av stadsmäklarna, C.G. Hierzéel, skrev till Stockholms Handelsförening och begärde att få tillstånd att bedriva en fondbörs med ”fondpapper, lottbref, obligationer och actier”.

1860 till 1990

Den första fondbörsauktionen i börshuset hölls den 4 februari 1863. Denna dag räknas som den officiella tillkomsten av Stockholms Fondbörs. Fram till sekelskiftet ökade omsättningen stadigt men sättet handeln sköttes på var inte effektivt, vilket bland annat berodde på att två stadsmäklare nära nog hade skaffat sig monopol på handeln.

Efter en utredning om förbättringar gjorde börsen en nystart den 1 oktober 1901. Efter mönster från Köpenhamn infördes ett uppropssystem, verkställt av en fondbörsledare. Denne ropade i tur och ordning upp de noterade pappren, och mäklarna fick lägga in köp-, respektive säljkurser för vart och ett. Inte förrän 1907 blev det ordentlig fart på affärerna. Fram till dess hade nämligen antalet börsmedlemmar bara varit fem, beroende på att affärsbankerna hölls utanför. När de tilläts bli medlemmar ökade antalet börsmedlemmar i ett slag till 20.

En viktig faktor för börsens utveckling var telefonens genombrott. I och med införandet av telefonen behövde spekulanter personligen inte vara på plats i Börshuset utan kunde istället snabbt agera via ombud. 1917 nåddes på detta sätt 150 mottagare runt om i landet av information från börsen och antalet aktörer på börsen ökade kraftigt samtidigt som allt större summor placerades i aktier.

År 1929 ledde den ekonomiska situationen i världen till en kraftig och världsomspännande börsnedgång. En effekt av börskraschen blev slutet för den svenska finansmannen Ivar Kreugers imperium 1932, då en av världens mäktigaste finansmän. Börsen återhämtade sig därefter inte förrän på 1950-talet.^{[källa behövs]}

År 1979 fick Stockholms Fondbörs formellt monopol på börshandel i Sverige efter beslut från regeringen Ullsten: det blev förbjudet att bedriva aktiehandel i Sverige utanför Stockholms fondbörs.^[4] Paradoxalt nog infört av den borgerliga regeringen och mer eller mindre samtidigt med att nya politiska vindar började blåsa i rakt motsatt riktning. Under 1980-talet steg omsättningen mycket kraftigt och börsen utsattes för starka omvandlingskrafter. 1985 tillsattes Bengt Rydén som börschef och under hans ledning inleddes modernisering av börsens organisation och arbetssätt. Processen ledde fram till börsens bolagisering och privatisering under 1990-talet. År 1992 lade regeringen Carl Bildt en proposition till riksdagen om en ny börslagstiftning med ursprung i Värdepappersmarknadskommittén och Optionsutredningen. Denna tog bort stämpelskatten ("valpskatten") på aktiehandel, tillät blankning och tog bort Stockholmsbörsens monopol på börsverksamhet. Den huvudsakliga motivationen till den nya börslagen var harmonisering av lagen till direktiv från Europeiska gemenskapen (EG), nuvarande Europeiska unionen.^[5]

1990- och 2000-talet

År 1993 bolagiserades Stockholmsbörsen, och var då den första börsen i världen som omvandlades från en ekonomisk förening till ett vinstdrivande företag. Detta skedde till följd av att finansmarknaden i Sverige och Europa avreglerades bland annat genom europeiska unionens investeringsdirektiv år 1992. I och med att andra aktörer fick handla med aktier utsattes Stockholmsbörsen för konkurrens från andra handelsplatser för aktier, samt från börser i andra länder. Genom att omvandla börsen från en ekonomisk förening där varje medlem hade en röst fick ägarna med en aktiebolagsform rösträtt i proportion till hur stor del av börsen de ägde.^[6]

År 1998 gick Stockholms Fondbörs AB och OM Stockholm AB samman under namnet OM Stockholmsbörsen AB med det noterade bolaget OM AB som ägare. År 2004 förvärvade OM Helsingforsbörsen och ändrade sin firma till OMX AB. År 2005 förvärvades Köpenhamnsbörsen.

Handeln på Stockholmsbörsen måste ske via någon av börsens medlemmar, det vill säga ett värdepappersinstitut som uppfyller börsens krav för medlemskap. Den praktiska hanteringen av handeln på börsen sköts av auktoriserade mäklare anställda av värdepappersinstituten.

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2013-01) Motivering: Enligt Oslobörsens webbplats verkar inte Norex-samarbetet finnas längre.[1] Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Börserna i Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn samarbetar^{[Började de att samarbeta under denna period? Samarbetar de fortfarande??]} med börserna i Oslo och Reykjavik genom alliansen Norex. Samarbetet har hittills kommit till uttryck genom det gemensamma handelssystemet Stockholm Automated Exchange (Saxess) samt genom gemensamma regler för handeln, Norex Member Rules.^[7]

Börsen idag

I media rapporteras ofta hur utvecklingen på Stockholmsbörsen varit under dagen. Man syftar då på hur något av Stockholmsbörsens olika index, till exempel OMXS, har utvecklats. Utvecklingen anges i procent jämfört med föregående börsdag eller senaste årsskifte.

Idag är handeln elektronisk men längre tillbaka i tiden skedde den i Börshuset i Stockholm. Ett större antal fondkommissionärer och banker, både svenska och utländska, är medlemmar på Stockholmsbörsen och ger därmed sina kunder, såväl institutioner som privatpersoner, rätt att handla på marknadsplatsen. En börsmedlem är en fondkommissionär eller bank som är ansluten till Stockholmsbörsen och därför har rätt att handla där.

Stockholmsbörsen är öppen under helgfria mån-, tis-, ons- tors- och fredagar klockan 9.00–17.30. Upp emot 300 företags aktier handlas på Stockholmsbörsen. Handeln blev elektronisk den 1 juni 1990

Betydelsen av jämställdhet i börsnoterade företag

I november 2022 släppte AllBright en rapport om jämställdhet i svenska börsnoterade bolag som presenterade trender och statistik över lönsamhet^[8]. Rapporten analyserar andelen kvinnor och män i ledningsgrupper, styrelsen, samt representation på VD-poster.

Allbright fastställer att det alltjämt finns en ojämn distribution av kvinnor och män på svenska börsnoterade bolag där endast 12% av VD på börsnoterade företag är kvinnor 2022 ^[8]. Rapporten tar även upp historiska trender i Sverige och EU som visar på en ökad jämställdhet på börsen jämfört med tio år tillbaka.

Europeiska Jämställdhetsmyndigheten har siffror från samtliga medlemsländer som visar på en ökning från 2,5% kvinnilga VD 2012 till 8,3% 2022.

Detta kan jämföras med svenska företag som år 2012 hade 2,8% kvinnilga VD medan de år 2022 också hade 8,3%^[9]. Det går att finna samma trend inom ledningsgrupper både i Sverige och EU, där Sverige 2012 hade 10.4 kvinnor, jämfört med 21.5 år 2022. Liknande statistik finns att hitta på SCB från 2020 som visar att andel VD-kvinnor på börsen då var 12,6% ^[10].

De företag som benämns gröna har en könsfördelning där minst 40% av ledningen är kvinnor, medan gula företag inte uppnår detta och de företag som kallas röda bara har män i ledningspositioner ^[8]. Notera att rapporten har ett binärt könsperspektiv.

Allbright jämförde lönsamheten de senaste fem åren hos svenska börsnoterade företagen 2022 genom fyra nyckeltal:

• Vinstmarginal: de gröna bolagen har ökat med 8 % medan de röda backat 13 %
• Rörelsemarginal: de gröna bolagen har tappat 2 % och de röda har tappat 6 %
• Resultat: de gröna bolagen har ökat med 77 % och de röda har ökat med 36 %
• Avkastning på eget kapital: gröna har minskat med 17 % medan de röda har minskat med 23 %

Allbright har även sett en jämnare utveckling hos de gröna börsnoterade företaget. Trots att antalet kvinnor i VD-positioner har minskat från 12 till 11 procent åren 2021 till 2022 visar analysen mer lönsamhet hos börsnoterade företag som har fler kvinnor i ledningsgrupperna ^[8].

Börsindex

Aktieindex som beskriver utvecklingen på Stockholmsbörsen

• AFGX
• OMXS
• OMXS30

Börsmedlemmar

All handel på Stockholmsbörsen sker genom börsens medlemmar och såväl stora som små investerare måste gå via någon av dessa medlemmar för att få köpa eller sälja aktier. Börsmedlemmarna består dels av svenska värdepappersinstitut och dels av fjärrmedlemmar, det vill säga utländska företag som bedriver börshandel i Sverige. Stockholmsbörsen har ett sjuttiotal medlemmar i handeln, varav ett fyrtiotal är fjärrmedlemmar. Börsmedlemmarna har cirka 600 auktoriserade mäklare med tillträde till marknadsplatsen knutna till sig.

Noterade bolag

De bolag som vill bli noterade på börsen måste förbinda sig att förse marknaden med information om beslut och händelser som kan ha kurspåverkande effekt. Skälet är att alla som handlar ska ha tillgång till samma information. Kraven på de bolag som söker börsnotering varierar något beroende på vilken av listorna de söker sig till.^[11]

Placerare

Aktieägandet i Sverige är spritt och omfattande. Det samlade börsvärdet uppgick vid utgången av 2004 till cirka 2 700 miljarder kronor. Av detta avsåg 15 procent de svenska hushållens direkta aktieinnehav. De finansiella företagens andel av aktieägandet uppgick vid utgången av 2004 till knappt 29 procent, varav 11 procentenheter utgjordes av fonder. De icke-finansiella företagens andel var knappt 9 procent. Den offentliga sektorns innehav utgjorde drygt 9 procent av den samlade aktieförmögenheten, varav AP-fondernas innehav utgjorde knappt fyra procentenheter. Drygt en tredjedel av det samlade börsvärdet innehades vid utgången av 2004 av utländska placerare. Icke-vinstinriktade organisationers aktieinnehav uppgick till knappt 5 procent av det totala börsvärdet.^[11]

Handelsstruktur

En stor del av aktiehandeln i Sverige är automatiserad i bemärkelsen att order matchas i Stockholmsbörsens elektroniska handelssystem INET medan derivathandeln sker i handelssystemet GENIUM INET. Systemen består av en centraldator placerad i Stockholmsbörsens datacenter med anslutna arbetsstationer placerade hos börsmedlemmarna. Mäklaren kan kontinuerligt följa vad som händer på marknaden, till exempel vilka avslut som görs och vilka order som de andra börsmedlemmarna lägger in. Efter det att en köpare eller säljare gett en köp- eller säljorder till sitt värdepappersinstitut vidarebefordras ordern till en mäklare och läggs in i handelssystemet. Många av börsmedlemmarna tillhandahåller i dag tjänster för orderläggning via Internet, vilket ofta kan innebära lägre explicita transaktionskostnader (till exempel courtage) än handel som går via värdepappersbolag och banker.^[11]

Tidsbaserad ordersortering

Ordern kan antingen läggas in i systemet som en limitorder med högsta köpkurs eller lägsta säljkurs angiven eller som en marknadsorder där mäklaren får uppdraget att handla till bästa tillgängliga kurs. I orderboken sorteras limitorderna efter pris och tidpunkt. Den högsta köp- och lägsta säljkursen hamnar högst upp i orderboken. Om priset är detsamma för flera order sorteras de in efter den tidpunkt de registrerades i systemet, vilket har gett upphov till så kallad robothandel.^[11]

Handelsregler

Det finns också en rad handelsregler, exempelvis för att hantera order som kan verka störande för handeln, som innebär att de inte nödvändigtvis exekveras. Vidare finns det rutiner som innebär att genomförda avslut som skett i strid med börsens regler kan makuleras. Efter ett avslut skickas informationen till Euroclear Sweden, där affären bokförs. Samtidigt sker betalning via köparens och säljarens banker. Först när detta är gjort är affären slutgiltigt genomförd (vanligen två dagar efter avslut).^[11]

Särskilda ordertyper

Även om limitorder och marknadsorder är de enda typer av order som förekommer i börsens handelssystem finns det varianter av hur dessa exekveras. Det är exempelvis inte ovanligt att en kund vill att en större order portioneras ut i systemet i mindre poster, framför allt för att undvika alltför kraftiga förändringar i prisbilden.

Det finns då en möjlighet för kundens mäklare att i börsens handelssystem lägga isbergsorder, där endast en del av den totala orderstorleken (toppen av isberget) är synlig för andra aktörer. När en delpost är exekverad läggs automatiskt nästa delpost ut i systemet, och så vidare tills hela ordern är utförd. Även i ledet mellan kund och mäklare kan det givetvis förekomma andra typer av order än rena limitorder eller marknadsorder.

En inte alldeles ovanlig ordetyp är VWAP-order (VWAP uttyds Volume Weighted Average Price). I en VWAP-order sker prissättningen gentemot kunden som ett viktat genomsnitt av priserna i samtliga transaktioner under dagen i det aktuella värdepappret.^[11]

Derivathandel

Via Stockholmsbörsen handlas också standardiserade derivatkontrakt med svenska, danska, finska och norska aktier samt olika index som underliggande tillgång. Kontrakten kan ge innehavaren rätt men inte skyldighet att utfärda och eller sälja en viss aktie vid en framtida tidpunkt till ett bestämt pris, och utfärdaren har skyldighet men inte rätt att genomföra affären (aktieoptioner). Kontrakten kan också innebära att både utfärdare och innehavare åtar sig att vid en framtida tidpunkt göra en affär med en viss aktie till ett bestämt pris (aktieterminer).^[12]

Listor

Sedan 2006 är de svenska, danska och finska börserna sammanslagna till den Nordiska listan och de tre baltiska ländernas börser sammanslagna till en baltisk lista. Målsättningen är att på sikt förena dessa två till en enda.

För Stockholmsbörsen gäller en uppdelning på tre listor:

• Large Cap, företag med ett börsvärde över en miljard euro.
• Mid Cap, företag med ett börsvärde mellan 150 miljoner och 1 miljard euro.
• Small Cap, företag med ett börsvärde mindre än 150 miljoner euro.

Handelsplatsen First North är en så kallad MTF, Multilateral Trading Facility för nordiska tillväxtföretag. Verksamheten drivs av OMX Nasdaq.

Parallellt med de huvudsakliga listorna förekommer en sektorindelning i tio sektorer enligt Global Industry Classification Standard (GICS):

1. Energi
2. Material
3. Industrivaror och industritjänster
4. Sällanköpsvaror och sällanköpstjänster
5. Dagligvaror
6. Hälsovård
7. Finans och fastighet
8. Informationsteknik
9. Telekomoperatörer
10. Kraftförsörjning

Äldre indelning

De aktier som noteras på Stockholmsbörsen var tidigare indelade i listor med andra beteckningar och indelsningsgrunder:

• A-listan
  • Mest omsatta
  • Övriga
• O-listan
  • Attract 40 – de 40 mest omsatta aktierna de senaste sex månaderna på O-listan
  • Övriga
• Xterna listan – utländska företag som ej är noterade på Stockholmsbörsen
• First North (tidigare Nya marknaden) – handelsplats för mindre tillväxtföretag i Norden

A-listan

För notering på A-listan gällde att bolaget ska ha bedrivit sin verksamhet i tre år och kunna presentera redovisningshandlingar för dessa år. Bolaget skulle ha haft en dokumenterad vinstintjäningsförmåga av rimlig storlek jämfört med branschen i övrigt. Bolaget skulle dessutom vid introduktionstillfället ha ett börsvärde på minst 300 miljoner kronor. Ett bolag på A-listan krävde minst 2 000 aktieägare. A-listan var indelad i ”Mest omsatta” och ”Övriga”. Det som avgjorde vilken del ett bolag skulle placeras i var handelns omfattning och bolagets marknadsvärde.

O-listan

För notering på O-listan gällde att ett bolag skulle ha tillräckliga finansiella resurser för att kunna bedriva planerad verksamhet under de närmaste tolv månaderna efter den första noteringsdagen. Ett bolag på O-listan krävdes minst 500 aktieägare. O-listan var indelad i ”Attract 40” och ”Övriga”. Innan Attract 40 infördes, fanns det också en lista på börsen som hette OTC-lisan, som var avsedd för "små" aktier som skulle kunna omsättas snabbt.

Xterna listan

Xterna listan är en lista för handel med aktier i utländska bolag, som inte är noterade på Stockholmsbörsen.

Nya Marknaden

Förutom handel med aktier noterade på de officiella listorna tillhandahöll Stockholmsbörsen under den äldre indelningen möjlighet till handel på Nya Marknaden, idag First North. Ett bolag upptogs till handel på Nya Marknaden genom att någon av börsens medlemmar introducerade bolaget. Det rörde sig om aktier i mindre bolag, som inte var noterade på någon börs eller auktoriserad marknadsplats.

Referenser

Externa länkar

• Nasdaq Nordic

Se även

• Lista över aktiebörser
• First North
• Spotlight Stock Market