Stigtomta socken

Stigtomta socken
Socken
LandSverige
LandskapSödermanland
HäradJönåkers härad
KommunNyköpings kommun
Bildadmedeltiden
Area85 kvadratkilometer
Upphov tillStigtomta landskommun
Stigtomta församling
MotsvararStigtomta distrikt
TingslagNyköpings domsagas tingslag (–)
Jönåkers, Rönö och Hölebo tingslag (–)
Jönåkers tingslag (–)
Karta
Stigtomta sockens läge i Södermanlands län.
Stigtomta sockens läge i Södermanlands län.
Stigtomta sockens läge i Södermanlands län.
Koordinater58°47′43″N 16°47′30″Ö / 58.79527778°N 16.79166667°Ö / 58.79527778; 16.79166667
Koder, länkar
Sockenkod0368
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen		Stigtomta distrikt
Redigera Wikidata

Stigtomta socken i Södermanland ingick i Jönåkers härad och är sedan 1971 en del av Nyköpings kommun, från 2016 inom Stigtomta distrikt.

Socknens areal är 85,11 kvadratkilometer, varav 72,0 land.[1] År 1952 fanns här 1 658 invånare.[1] Tätorten och kyrkbyn Stigtomta med sockenkyrkan Stigtomta kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik

Stigtomta socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Stigtomta församling och för de borgerliga frågorna till Stigtomta landskommun. Landskommunen utökades 1952 och uppgick 1971 i Nyköpings kommun.[2] Församlingen utökades 1995 och uppgick 2002 i Stigtomta-Vrena församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Stigtomta, med samma omfattning som Stigtomta församling hade 1999/2000 och fick 1995, och vari detta sockenområde ingår.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Jönåkers härad. De indelta soldaterna tillhörde Södermanlands regemente, Livkompaniet och Livregementets grenadjärkår, Södermanlands kompani.[4]

Geografi

Viks säteri.
Runstenen Sö 48 inmurad i Stigtomta kyrka.

Stigtomta socken ligger nordväst om Nyköping med sjöarna Yngaren, Hallbosjön och Långhalsen i väster och norr. Socknen är kuperad med både odlingsmark och skogsmark.[5][1][6][7]

Fornlämningar

Från bronsåldern finns gravrösen och skärvstenshögar. Från järnåldern finns 37 gravfält. En fornborg och två runristningar är kända.[6][5][8][9]

I bäcken vid Kärrsjö mosse finns lämningar efter Kärrsjö såg. Sågen var i drift 1910 men flyttades senare till Valinge gård.[10]

Namnet

Namnet (1314, Stighatomtum) kommer från kyrkbyn. Namnet innehåller stig, 'väg, stig' och plural av tomt. En huvudväg från Nyköping gick igenom socknen.[11]

Kända profiler med koppling till Stigtomta

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Stigtomta socken
  2. ^ Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022. 
  4. ^ Administrativ historik för Stigtomta socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938 
  6. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  7. ^ ”Häradskarta över Jönåkers härad, mellersta delen 1900”. Arkiverad från originalet den 6 april 2018. https://web.archive.org/web/20180406103747/https://kartavdelningen.sub.su.se/images/Ek/D/D-Jonaker-m/openlayers.html. Läst 13 april 2018. 
  8. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Stigtomta socken
  9. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Stigtomta socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  10. ^ ”Bygdeband”. Arkiverad från originalet den 10 november 2016. https://web.archive.org/web/20161110110002/http://www.bygdeband.se/plats/227306/sverige/sodermanlands-lan/nykoping/stigtomta-vrena/stigtomta/karrsjo/karrsjo-sag/. Läst 9 november 2016. 
  11. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Externa länkar