Sacharovpriset för tankefrihet
Utdelning av 1990 års Sacharovpris till Aung San Suu Kyi i parlamentets kammare i Strasbourg, 2013
Utdelare	Europaparlamentet
Pris	50 000 euro
Första utdelning	December 1988; 32 år sedan
Nuvarande innehavare	Demokratiska oppositionen i Belarus
Webbplats	Officiell webbsida

Sacharovpriset, formellt Sacharovpriset för tankefrihet, är ett pris som årligen delas ut av Europaparlamentet till personer eller organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.^[1] Priset är uppkallat efter den ryska forskaren och dissidenten Andrej Sacharov,^[2] och innefattar en prissumma på 50 000 euro.^[3]

Det första priset delades ut i december 1988 gemensamt till Nelson Mandela och Anatolij Martjenko.^[4] År 1990 tilldelades Aung San Suu Kyi, som dock inte kunde motta priset förrän 2013 på grund av sin husarrest i Burma.^[5] Priset har också delats ut till organisationer, den första var de argentinska mödrarna på Plaza de Mayo 1992. Fem Sakharov-pristagare har senare tilldelats Nobels fredspris: Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi, Malala Yousafzai, Denis Mukwege och Nadia Murad.^[6]

Razan Zaitouneh (2011) kidnappades 2013 och saknas fortfarande.^[7] Nasrin Sotoudeh (2012) släpptes från fängelset i september 2013,^[8] men är fortfarande förhindrad att lämna Iran, tillsammans med 2012 års pristagare Jafar Panahi.^[9] 2017 delades priset ut till den demokratiska oppositionen i Venezuela, något som bojkottades av Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster (GUE/NGL-gruppen) i parlamentet.^[10][11]

På grund av smittskyddsåtgärder till följd av covid-19 blev ett antal evenemang relaterade till Sacharov-samfundet uppskjutna under 2020, bland annat Sacharovstipendiet, One World in Brussels, och Europeiska ungdomseventet.^[12]

Den årliga nomineringsprocessen för Sacharovpriset inleds i juli varje år och pågår fram till september. Samtliga politiska grupper i Europaparlamentet har rätt att nominera var sin kandidat. Även grupper av minst 40 ledamöter har rätt att nominera. En enskild ledamot får dock bara ställa sig bakom en nominering. I september månad bedöms de inkomna nomineringarna av tre av parlamentets utskott: utskottet för utrikesfrågor (AFET), utskottet för utveckling (DEVE) och underutskottet för mänskliga rättigheter (DROI). AFET- och DROI-utskottet röstar fram en ”slutlista” bestående av tre finalister i oktober. Därefter utser talmanskonferensen, bestående av talmannen och gruppledarna för de politiska grupperna, den slutliga pristagaren. Prisutdelningen äger rum vid ett högtidligt plenarsammanträde i Strasbourg, Frankrike, i december månad.^[1]

	Indikerar ett postumt pris

År	Bild	Mottagare	Land	Beskrivning	Referenser
1988		Nelson Mandela	Sydafrika	"Nelson Mandela, en ikon i kampen mot rasism, ledde Sydafrikas historiska övergång från apartheid till en demokrati som var öppen för alla oavsett hudfärg, och verkade för lika möjligheter och fred för alla."	[13]
	-	Anatolij Martjenko	Sovjetunionen	"Den sovjetiske dissidenten Anatolij Martjenko, som avslöjade de fruktansvärda fängelseförhållandena för politiska fångar, nominerades av Andrej Sacharov själv."	[14]
1989		Alexander Dubček	Tjeckoslovakien	"Som en av Pragvårens ledargestalter stred Alexander Dubček för demokratiska och ekonomiska reformer. Han fortsatte sin kamp för frihet, suveränitet och social rättvisa livet ut."	[15]
1990		Aung San Suu Kyi	Burma	"Den tidigare politiska fången Aung San Suu Kyi gick i spetsen för Myanmars demokratikamp mot landets militärdiktatur. Hon kunde inte personligen ta emot Sacharovpriset för tankefrihet förrän den 22 oktober 2013 – 23 år efter att hon tilldelats priset."	[5]
1991	-	Adem Demaçi	Jugoslavien	"”Balkans Mandela” stod upp mot den serbiska regimens hårda förtryck och verkade för tolerans och etnisk försoning i Kosovo."	[16]
1992	-	Mödrarna på Plaza de Mayo (De galna mödrarna)	Argentina	"Mödrarna på Plaza de Mayo (Las Madres de Plaza de Mayo) ledde en fredlig motståndsrörelse mot militärdiktaturen och förtrycket i Argentina i protest mot försvinnandena och tortyren som drabbade politiska motståndare."	[17]
1993		Oslobođenje	Bosnien	"Journalisterna på tidningen Oslobođenje i Sarajevo riskerade livet i kampen för att hålla samman sitt land och värna dess etniska mångfald under kriget i f.d. Jugoslavien."	[18]
1994		Taslima Nasrin	Bangladesh	"Författaren Taslima Nasrin, som tvingats i exil från Bangladesh och Bengalen för sina sekulära åsikters skull, bekämpar förtryck av kvinnor och motsätter sig alla former av religiös extremism."	[19]
1995		Leyla Zana	Turkiet	"Leyla Zana var den första kurdiska kvinnan som valdes in i det turkiska parlamentet 1991, och hennes demokratikamp symboliserar det kurdiska folkets kamp för värdighet och mänskliga rättigheter."	[20]
1996		Wei Jingsheng	Kina	"Som ledande företrädare för oppositionen mot den kinesiska regimen kritiserar Wei Jingsheng människorättskränkningar och kämpar för demokrati. Trots fängelse och exil har han inte låtit sig tystas."	[21]
1997		Salima Ghezali	Algeriet	"Salima Ghezali är chefredaktör för den kritiska tidningen La Nation och ordförande för Föreningen för kvinnors frigörelse. Hon arbetar för kvinnors rättigheter, demokrati och politisk dialog i Algeriet."	[22]
1998		Ibrahim Rugova	FR Jugoslavien	"Kosovos förste president verkade outtröttligt för fredliga lösningar och dialog och vigde sitt liv åt etniska albaners fredliga motstånd mot det serbiska förtrycket."	[23]
1999		Xanana Gusmão	Östtimor	"Xanana Gusmão ledde Östtimors kamp för frihet och självbestämmande och blev nationens förste president och sedermera även premiärminister."	[24]
2000	-	¡Basta Ya!	Spanien	"¡Basta Ya! (”Nu räcker det”) var en folkrörelse mot terrorism och politiskt våld i spanska Baskien."	[25]
2001		Nurit Peled-Elhanan	Israel	"Universitetsläraren och författaren Nurit Peled-Elhanan engagerar sig för att förändra det israeliska samhällets syn på Palestina. I sitt skrivande verkar hon för tolerans, mångfald och rätt till utbildning."	[26]
	-	Izzat Ghazzawi	Palestina	"Trots fängelsestraff, censur och förlusten av sin son verkade Izzat Ghazzawi modigt för fredlig dialog och partnerskap mellan israeler och palestinier."	[27]
		Dom Zacarias Kamwenho	Angola	"Den civile och religiöse ledaren Dom Zacarias Kamwenho inspirerade det angolanska folket att stå upp för sina rättigheter och spelade en avgörande roll i fredsprocessen som gjorde slut på inbördeskriget i landet."	[28]
2002	-	Oswaldo Payá	Kuba	"Som grundare av Varelaprojektet kämpade Oswaldo Payá för medborgerliga rättigheter, fria val, frigivning av politiska fångar och ekonomiska och sociala reformer i Kuba."	[29]
2003		Kofi Annan	Ghana	"Som FN:s generalsekreterare fick Kofi Annan organisationen att knyta närmare band med civilsamhället i arbetet för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter."	[30]
		Förenta nationerna	N/A (Internationell)
2004	-	Vitryska Journalistföreningen	Belarus	"Vitryska journalistförbundet grundades 1995 för att skydda alla journalister som arbetar trots hot, trakasserier och förföljelse."	[31]
2005		Kvinnor i vitt	Kuba	"Trots ständigt förtryck ordnar Kvinnor i vitt (Damas de Blanco, eller bara ”Damas”) fredliga protestmarscher varje vecka med krav på demokrati och frigivning av politiska dissidenter i Kuba."	[32]
		Reportrar utan gränser	N/A (Internationell)	"Den internationella frivilligorganisationen Reportrar utan gränser kämpar för informations och yttrandefrihet och stöder samtidigt förföljda journalister världen över."	[33]
		Hauwa Ibrahim	Nigeria	"Människorättsadvokaten Hauwa Ibrahim försvarar kvinnor och barn som döms i shariadomstolar i Nigeria. Hon förespråkar utbildning för flickor som grundvalen för ett fredligt samhälle."	[34]
2006		Aljaksandr Milinkevitj	Belarus	"Som ledare för den demokratiska oppositionsrörelsen För frihet kritiserade Aljaksandr Milinkevitj den vitryska regimens brott mot demokrati och mänskliga rättigheter"	[35]
2007		Salih Mahmoud Osman	Sudan	"Den sudanesiske advokaten Salih Mahmoud Mohamed Osman försvarar dem som godtyckligt frihetsberövas, torteras och utsätts för övergrepp av myndigheterna, trots att han själv också varit frihetsberövad."	[36]
2008		Hu Jia	Kina	"Med fara för sitt eget liv har aktivisten Hu Jia riktat världens blickar mot massakern på Himmelska fridens torg, aidsfrågor och människorättsbrott i Kina."	[37]
2009		Memorial	Ryssland	"Memorial, som grundades för att bevara minnet av massförtrycket under Stalin, förespråkar respekt för de mänskliga rättigheterna och skyddar offer för människorättsbrott i Ryssland och andra forna Sovjetrepubliker."	[38]
2010		Guillermo Fariñas	Kuba	"Doktorn i psykologi, journalisten och den politiske dissidenten Guillermo Fariñas genomförde flera hungerstrejker för att få till stånd en fredlig politisk förändring och yttrandefrihet i Kuba."	[39]
2011[a]		Asmaa Mahfouz	Egypten	"Asmaa Mahfouz inlägg på sociala medier, där hon uppmanade egyptierna att protestera fredligt för frihet, värdighet och mänskliga rättigheter, bidrog till att väcka den revolutionära rörelsen i Egypten."	[40]
		Ahmed al-Senussi	Libyen	"Som motståndare till militärdiktaturens förtryck i Libyen förespråkar Ahmed El Senussi försoning för alla som enda vägen till fred och demokrati i landet."	[41]
		Razan Zaitouneh	Syrien	"Journalisten och advokaten Razan Zaitouneh påtalade människorättsbrott i Syrien. Hennes kamp för frihet och demokrati ledde till att hon kidnappades 2013."	[7]
		Ali Farzat		"Som politisk satiriker och skämttecknare flyttade Ali Ferzat fram yttrandefrihetens gränser i Syrien genom sitt arbete där han kritiserade regimen och de mycket fruktade säkerhetsstyrkorna."	[42]
	-	Mohammed Bouazizi	Tunisien	"Muhammad Bouazizi satte eld på sig själv i protest mot regeringens korruption och den utbredda arbetslösheten och kom på så sätt att inspirera Tunisiens jasminrevolution."	[43]
2012		Jafar Panahi	Iran	"Den prisbelönte iranske filmaren Jafar Panahi blottlägger orättvisor och förtryck. Han förespråkar konstnärlig frihet och har fördömt dödsstraffet."	[9]
		Nasrin Sotoudeh		"Den iranska människorättsadvokaten och aktivisten Nasrin Sotoudeh försvarar religiösa minoriteter, kvinnor, underåriga och personer som protesterar mot valfusk, dödsstraff och tortyr från regimens sida."	[8]
2013		Malala Yousafzai	Pakistan	"Malala Yousafzai var bara elva år när hon startade sin kamp för flickors rätt till utbildning och mot talibansk extremism i Pakistan. Hon fortsatte att kämpa även efter att ha utsatts för ett mordförsök 2012."	[44]
2014		Denis Mukwege	Kongo-Kinshasa	"Den kongolesiske läkaren Denis Mukwege har vigt sitt liv åt att ge upprättelse åt tiotusentals offer för våldtäkt och brutalt sexuellt våld och ännu många fler som lever under hotet om detta."	[45]
2015		Raif Badawi	Saudiarabien	"Den saudiske bloggaren dömdes till spöstraff och fängelse för att ha diskuterat liberala politiska idéer och religiösa frågor på nätet."	[46][b]
2016		Nadia Murad	Irak	"Nadia Murad och Lamiya Aji Bashar lyckades överleva som sexslavar hos Islamiska staten (IS). De har därefter blivit talespersoner för kvinnor vars liv trasats sönder av sexuellt våld och de kämpar för Iraks yazidiska folkgrupp."	[47]
		Lamiya Aji Bashar
2017		Demokratiska oppositionen i Venezuela	Venezuela	"År 2017 gick priset till den venezuelanska regeringens politiska motståndare, däribland nationalförsamlingen och alla politiska fångar, för deras aldrig sinande mod i strävan efter frihet och välstånd i Venezuela."	[48][c]
2018		Oleg Sentsov	Ukraina	"Den ukrainske filmaren Oleg Sentsov fängslades i Ryssland och har blivit en inspirationskälla för alla förtryckta och en symbol för kampen för frigivning av politiska fångar i Ryssland och hela världen."	[49]
2019		Ilham Tohti	Kina	"Ilham Tohti är professor i ekonomi och en förkämpe för den uiguriska minoriteten i Kina. Över en miljon uigurer sitter i interneringsläger i landet."	[50]
2020		Demokratiska oppositionen i Belarus	Belarus	"Under ledning av några modiga kvinnor och andra medborgaraktivister och politiker har samordningsrådet enat belarusierna i deras kamp för demokrati i Europas sista diktatur."	[51][d]
2021		Aleksej Navalnyj	Ryssland	"Aleksej Navalnyj är en rysk oppositionsledare, jurist och antikorruptionsaktivist, som har blivit känd för att ha organiserat regeringsfientliga demonstrationer och etablerat sig som den starkaste oppositionskandidaten till det styrande partiet i Ryssland."	[52]
2022		Det ukrainska folket	Ukraina	"Sedan den 24 februari 2022 har det ukrainska folket modigt gjort motstånd mot Rysslands oprovocerade och olagliga anfallskrig."	[53]
2023		Mahsa Amini	Iran	"Årets Sacharovpris för tankefrihet, som tilldelades Jina Masha Amini och rörelsen Kvinna, liv, frihet, är en hyllning till alla modiga och trotsiga kvinnor, män och ungdomar i Iran, som trots att de utsätts för allt större påtryckningar fortsätter att kämpa för sina rättigheter och driva på för förändring. Europaparlamentet hör er och stöder er. Ni är inte ensamma"	[54]
		proteströrelsen Kvinna, liv, frihet

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.