Sedan studerade han vid Accademia di San Luca i Rom till 1876. Sistnämnda år utförde han statyn Amor med rosen. Han for samma år till Paris, var 1877 elev vid École des beaux-arts där och vistades sedan där ofta och länge. Han vann bland annat statspriset vid skulpturtävlingarna i Helsingfors 1887 och guldmedalj vid världsutställningen i Paris 1900.
Stigells arbeten visar inflytande av modern fransk skulptur, men även av italiensk barock. De är kraftiga, livfulla, verksamma i linjer och rörelse. Märkas bör Slungkastare (1877), Vellamo (liggande 1878), Slavinna (1883), Bågskytt (1887), gruppen De skeppsbrutna (en familj på en flotte, figurerna utförda med våldsam styrka, 1889–91, omarbetad i större skala 1895–97, i brons på Observatorieberget i Helsingfors) och statyettgruppen Vem vinner? (brons 1903, i galleriet i Helsingfors, som även äger flera av Stigells övriga arbeten, bland annat några porträttbyster som Axel Lille (1901) och Herman Antell (1904).
Stigell utförde även flera dekorativa arbeten för byggnader i Helsingfors, däribland Väinämöinen spelande kantele och Ilmarinen slöjdar Sampo (på studenthusets fasad). I Helsingfors intog Stigell under sina sista år en ledande ställning inom konstnärsvärlden och var bland annat ordförande i Konstnärsgillet.
