Rheinisches Schiefergebirge ("Skifferbergen vid Rhen" eller "Rhenska skifferbergen") är ett bergsområde som huvudsakligen ligger i Tyskland (förbundsländerna Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Hessen och Saarland) men även i Luxemburg, Frankrike och Belgien. Till bergsområdet räknas även Ardennerna.^[1] Regionens högsta punkt är berget Großer Feldberg i Taunus med 881,5 meter över havet.

Hela området delas av floden Rhen i två delar. Den genomsnittliga höjden ligger vid 500 meter över havet. Rheinisches Schiefergebirge begränsas i väst och sydväst av låglandet kring Paris och i syd av floderna Saar och Nahe samt låglandet kring Mainz och ett lågland norr om Frankfurt am Main (Wetterau). Östra gränsen bildas av de västra sluttningarna till Hessisches Bergland. I norr ansluter nordtyska låglandet.

Bergsområdets östra flygel bildas från syd av Taunus, Westerwald, Siegerland och Sauerland samt Bergisches Land. Den allra östligaste "udden" är bergsområdet Kellerwald.^[2]

Den västra flygeln delas av floden Mosel i en södra del med beteckningen Hunsrück och en norra del av Eifel, Ardennerna och Hohes Venn.^[2]

Bergarterna i Rheinisches Schiefergebirge bildades huvudsakligen under devon och karbon. Bergsområdets namn antyder att den huvudsakligen består av skiffer men denna bergart finns bara i begränsat omfång. De vanligaste bergarterna är däremot lera, sandsten och kvartsit. Dessa är liksom skiffer pressade i flera tunna lager.

I några regioner förekommer karst med ett flertal grottor. Kalkstenen i dessa regioner bryts i olika gruvor. Vid mellersta delen av floden Lahn finns även marmor.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 november 2008.

• Schmidt, E. et al.: Deutschland. Harms Handbuch der Geographie. Paul List Verlag KG, 26. Auflage, München 1975. ISBN 3-471-18803-7.
• Walter, R. et al.: Geologie von Mitteleuropa. 5. Auflage, Schweizerbarth’sche Verlagsbuchhandlung, Stuttgart 1992. ISBN 3-510-65149-9