Pekka Vasala blev finländsk juniormästare på 800 meter 1967 och på 1500 meter 1968[1]. Sistnämnda år blev han uttagen i den finländska friidrottstrupp som fick åka till de olympiska spelen i Mexico City. I landskampen Norge-Finland som arrangerats i Oslo i september samma år hade Vasala i 1500-metersloppet förbättrat sitt personliga rekord med fem sekunder och löpt i mål på 3.41,8 - slagen endast av norrmannen Arne Kvalheim[2]. Den 18 oktober startade Vasala i det olympiska försöksheatet nummer 4, där han underpresterade och slutade på nionde plats av elva löpare med tiden 4.08,5[3]. Han var nära 23 sekunder efter heatets segrare, amerikanen Jim Ryun. Vasala hade insjuknat strax efter ankomsten till Mexiko och efter loppet låg han sex timmar i ett vilrum på stadion, innan han kunde bege sig tillbaka till förläggningen[2].
Vid EM 1969 kvalificerade sig Vasala för finalen på 1500 meter, där han slutade på nionde plats. Historien återupprepade sig två år senare vid EM 1971 på hemmaplan i Helsingfors, då han återigen blev nia i finalen[1].
Münchens Olympiastadion, arenan som 8 september 1972 först såg Lasse Virén ta guld på 5 000 meter. En halvtimme senare ordnade Pekka Vasala på 1 500 meter dagens andra guld åt Finland.
Vid de olympiska spelen i München 1972 ställde Vasala igen upp på 1500 meter. Den 8 september löpte han i försöksheat nummer 6, som han vann på tiden 3.40,9. Dagen därpå förbättrade han sin tid till 3.37,9, då han i den tredje semifinalen löpte in som tvåa med samma tid som segraren Rod Dixon från Nya Zeeland. Ännu en dag senare löptes finalen. Med 50 meter kvar av upploppet [4] passerade Vasala den dittills regerande olympiamästaren på distansen, kenyanen Kipchoge Keino, och segrade på tiden 3.36,3[5]. Det var Finlands andra olympiska friidrottsguld inom loppet av en halvtimme, då Lasse Virén strax innan hade segrat i finalen på 5000 meter.
