Lasse Artturi Virén, född 22 juli1949 i Mörskom,[9] är en finländskpolitiker (Samlingspartiet). Före den politiska karriären var han en mycket framgångsrik långdistanslöpare och polis till yrket. Han vann OS-guld på 5 000 och 10 000 meter både 1972 och 1976 och slog dessutom tre världsrekord. Virén var länge den ende löpare som totalt vunnit fyra olympiska guld på de båda längsta arenadistanserna i löpning; 2016 kopierade Mo Farah bedriften.
Löparkarriären avslutades 1980. Senare inledde Lasse Virén en politisk karriär, och åren 1997–2007 samt 2010–2011 var han finländsk riksdagsman.
Biografi
Bakgrund
Som 19-åring slutade Virén sin skolgång för att träna löpning under Rolf Haikkola. Denne hade anammat den nyzeeländske friidrottsledaren Arthur Lydiards träningsfilosofi att löpning på mycket långa distanser ger ökad uthållighet.[10] Viréns löpintresse blev mer än en hobby, även sedan han fått en tjänst som polisman i Helsingfors.[11]
Vid 1971 års EM nådde Virén sjunde plats i 5 000-metersfinalen och 17:e plats på 10 000 meter. Året därpå skulle dock visa än bättre resultat, då han en månad för olympiska spelen i München slog världsrekord på 2 engelska mil, med tiden 8.14. Detta inspirerade Virén till att både ställa upp på 5 000 och 10 000 i OS-tävlingarna; han hade ursprungligen endast planerat att starta på den kortare distansen.[11]
Olympiska framgångar
Lasse Virén vann OS-guld 1972 och 1976 på både 5 000 och 10 000 meter.[12] Under 10 000-metersloppet vid OS 1972 föll han vid halva sträckan men reste sig, tog in de förlorade 50 meterna[10] och löpte i mål som segrare på ny världsrekordtid – sex meter före tvåan Emiel Puttemans. Vid 5 000-metersfinalen en vecka senare utklassade han på nytt sina konkurrenter, och vid ett lopp direkt efter OS satte han världsrekord även på den här distansen (13.16,4).[11]
Vid OS 1972 vann Virén 10 000 trots ett fall.
Vid 10 000-metersfinalen 1976 sprintade Virén i mål 30 meter före närmaste man. Finalloppet 5 000 meter blev dock en betydligt jämnare historia, där endast några meter skilde de fyra första över mållinjen.[11]
1976 utsågs Virén även till årets bästa friidrottare i världen.
Vid OS 1976 ställde han upp även i maratonloppet, i ett försök att kopiera Emil Zátopeks bravad att vinna på alla tre distanserna vid OS 1952.[9] Vid maratonloppet, som arrangerades endast ett dygn efter finalen på 5 000 meter, slutade Virén dock som femma.[12]
Han ställde upp även vid Moskva-OS 1980. Där nådde han femte plats på 10 000 meter[9] men tvangs att avbryta maratonloppet på grund av sjukdom.[13]
Övriga noteringar
Lasse Virén nådde sina största framgångar vid olympiska spel.[9] Därutöver nådde han vid EM som bäst en tredjeplats i 5 000-metersfinalen 1974.
Viréns förmåga att toppa sig just till de största loppen ledde till obekräftade rykten om att han skulle nyttjat bloddopning (som var nytt och ännu inte förbjudet[14]) inför OS-turneringarna.[9][15]
Samtidigt ägnade Virén sig åt höghöjdsträning, eftersom kunskapen om blodkropparnas tillväxt vid vistelse på hög höjd i början av 1970-talet började bli allmänt känd. Inför OS 1976 avverkade Virén totalt 10 000 km, efter en månad på 3 000 meters höjd i Colombia, en månad på Puerto Rico (sic!), en månad hemma på hög höjd samt en månad vid Thomsonfallen och 2 300 meters höjd i Kenya. Höghöjdsträning var en del av träningsmetodiken.[14]
Virén satte 1972 världsrekord på tre distanser – 2 engelska mil, 5 000 meter (13.16,4) och 10 000 meter (27.38,4, satt i OS-finalen[12]). Han valdes både 1972 och 1976 till Sportsman of the year.[9]
