Pekinguniversitetet eller Beida-universitetet[3] (kinesiska: 北京大学?, pinyin: Běijīng Dàxué; förkortat 北大, Běidà) är ett universitet i Peking, Kina. Det är beläget i Haidian-distriktet i västra Peking, nära Gamla sommarpalatset och Tsinghuauniversitetet. Universitetet har beslutat att dess namn på engelska ska vara Peking University, för att undvika sammanblandning med andra institut som använder formen Beijing.
Utbildningen bedrivs på ett 30-tal olika institutioner och skolor.[4] Totalt är det 46 074 studerande på universitetet, varav dock omkring 19 000 läser kvällskurser eller på korrespondens. Av de övriga finns det drygt 23 000 studenter som läser på nivåer upp till magisterexamen och knappt 4 000 doktorander. Cirka 4 500 lärare är verksamma i utbildningen.[2]
Omkring 4 000 av universitetets studenter är utbytesstudenter från andra länder.[5]
Universitetet har dessutom 216 olika institut för forskning.[4]
Ansvariga för universitetet ledning är dess ordförande Xu Zhihong, och dess partisekreterare Min Weifang.[6]
Pekinguniversitetet öppnades i december 1898. Ursprungligen hette det Pekings Riksuniversitet (Imperial University of Peking). Det var det första moderna nationella universitetet i Kina, och hade från början det högsta ansvaret för all högre utbildning i Kina.[7] Under 1910-talet blev det Kinas intellektuella centrum.[8]
1949 flyttade universitetet till Yenchinguniversitetets område.[8] 1952, efter kinesiska inbördeskrigets slut, omorganiserades den högre utbildningen i Kina. Pekinguniversitetet fick ansvar för såväl humaniora som naturvetenskap, med tonvikt på utbildning och grundläggande forskning. 1962 hade universitetet växt till över 10 000 studenter.[9]
Universitetsområdet kallas även Yan Yuan, Yuans trädgårdar, och är erkänt naturskönt och vackert.[8] Det beläget på samma plats som kungliga trädgårdar från Qingdynastin låg på, och den traditionella landskapsarkitekturen har bevarats, liksom en rad byggnader i klassisk kinesisk arkitektonisk stil.[14] Inne på området ligger även Weimingsjön.[15]
Då både Pekingunversitetets och Tsinghuauniversitetets områden har blivit kända för att vara vackra, har de också blivit ett populärt turistmål. Turismen blev ett såpass stort problem för Pekinguniversitetet att det nu har förbjudit guidade turer på området.[16]
Strax utanför campus ligger Peking University Health Science Center (PKUHSC), som tillhör universitetet. Även Shenzhen Graduate School of Peking University ligger separat i Shenzhen.
Pekinguniversitetet har Asiens största bibliotek, beläget väster om Guanghua School of Management. Biblioteket har totalt 6 500 000 volymer. Det samarbetar dessutom med universitetsbibliotek i Europa, Amerika, Hongkong och Taiwan för att göra fler volymer är tillgängliga.[15]
Biblioteket grundades 1902, och fick sitt nuvarande namn efter Xinhairevolutionen 1911. Li Dazhao och Mao Zedong arbetade där i samband med fjärde maj-rörelsen, 1919. 1952, när Pekinguniversitetet flyttade till Yenchinguniversitetets område, flyttade även biblioteket till nya lokaler. Yenchinguniversitetets bibliotek, som tidigare hade hållit till i lokalerna, slogs samtidigt ihop med Pekinguniversitetets. Samtidigt fick biblioteket även ett antal samlingar från andra universitet.
Under 1998 öppnades de nuvarande lokalerna. Det är totalt 51 000 kvadratmeter stort, och rymmer 4 000 läsplatser. Förutom modern litteratur har biblioteket även samlingar av äldre böcker, tidningar, brons- och stentavlor.
Beida-hallen
Bordtennishallen under OS 2008
Inne på universitetsområdet ligger sporthallenBeida-hallen (officiellt engelskt namn: Peking University Gymnasium, kinesiska: 北京大学体育馆). Den byggdes till de olympiska och paralympiska spelen 2008, och var färdigbyggd i december 2007. Hallen ligger i den östra delen av universitetsområdet. Den är 122,6 meter från nord till syd och 87,7 meter i öst-västlig riktning, och har en total golvarea på 26 900 kvadratmeter. Normal publikkapacitet är 6 000 personer.
Den olympiska bordtennisturneringen spelades i hallen mellan 8 och 20 augusti 2008, den paralympiska spelades där 9 till 17 september samma år. Bordtennishallen på bottenplanet var 47 meter lång och 39,5 meter bred, och hade plats för åtta bordtennisbord. Tack vare tillfälliga platser, hade den en publikkapacitet på 7 557 åskådare under spelen.
.jpg)
