Otto Wels, född 15 september 1873 i Berlin, död 16 september 1939 i Paris, var en tysk socialdemokratisk politiker.
Biografi
Wels, som var son till en värdshusvärd i Berlin, var ursprungligen verksam som tapetserare och fick förtroendeuppdrag i fackföreningsrörelsen och Tysklands socialdemokratiska parti. Han blev 1912 ledamot av tyska riksdagen samt tillhörde under och efter första världskriget majoritetssocialisterna. Han var i november 1918, direkt efter novemberrevolutionen, Stadtkommandant i Berlin och som sådan ordningens stränga upprätthållare.
Wels hade även 1919–1933 mycket stor betydelse som en av ordförandena i socialdemokratiska partiet och en av dess mest framträdande ledamöter i Weimarrepublikens riksdag. Efter det nazistiska maktövertagandet blev han i augusti 1933 fråntagen sitt tyska medborgarskap och tillbringade återstoden av sitt liv i exil, först i Saarterritoriet, senare i Prag och Paris. Han var tillsammans med Hans Vogel en av ledarna för Sopade, den tyska socialdemokratiska exilorganisationen, intill sin död. Otto Wels var en av de få sista i riksdagen som inte hade blivit bortförd på grund av sin politiska åsikt om nazismen. Han var den siste som i riksdagen vågade höja rösten mot nazismens terror, och han tillhörde den minoritet som röstade emot den så kallade fullmaktslagen den 23 mars 1933.[4] När han inte fick något gehör och nazismens maktövertagande var ett faktum, flydde han landet.
Källor
Noter
Webbkällor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Otto Wels.
