Othems kyrka är en vitputsad romanskkalkstenskyrka med smala rundbågiga fönster, ett smalare kor i öster och ett spetsigt torn i väster. Tornet är försett med tvåkopplade rundbågiga öppningar i tre våningar. På kyrkans södra sida finns två ingångsportaler. De är båda spetsbågiga med passformadtympanonkontur och de har båda växtornamentik på kapitälbanden. Den större portalen in till långhuset är försedd med vimperg medan korportalen är mera genomarbetad i sina detaljer. På långhusets norra sida finns en igensatt romansk portal härstammande från en tidigare stenkyrka. Sakristian ligger norr om koret. Mitt på långhusets sydsida en ovanligt kraftig stödmur.
På ömse sidor om altaret ligger tvenne gravstenar med runinskrift minnande om Halvard i Agnabo och Niklas i Kikin (?). I koret finns också en gravhäll med majuskelinskrift; under denna var ursprungligen kyrkoherde Nicolaus (†133[8]) begravd.
Historik
Vid undersökningar av grunden har man funnit rester från en 1100-talskyrka. Före nuvarande kyrka har det funnits åtminstone en kyrkobyggnad i sten, byggd strax före år 1200. En igenmurad romanskportal i långhusets nordvägg minner om föregångaren, liksom också en starkt söndervittrad dopfunt från cirka år 1200 möjligen utförd av stenmästarenSighraf. Denna äldre kyrka försågs i början av 1200-talet med ett torn.
Under 1200-talet påbörjades den nuvarande kyrkan. Den anslöts till tornet från den föregående stenkyrkan. Vid mitten av 1200-talet uppfördes det kvadratformade långhuset bestående av fyra kvadratiska travéer, vilka bärs upp av en rund mittpelare, vars kapitäl smyckades med reliefer. Detta kapitäl påminner mycket om motsvarande kapitäl i Hellvi kyrka, byggd av den gotländske byggmästaren och bildhuggarenLafrans Botvidarsson, vilket skulle kunna tyda på att samme byggmästare verkade även här. Efter uppförandet av långhuset fortsatte man så gott som omedelbart med det rakt avslutade koret bestående av en enda travé med runda diagonalribbor. Man byggde även på tornet på höjden.
Redan under 1240-talet dekorerades de fyra valvkapporna. I den östra målades livets träd med roten i en av bäckarna i Edens trädgård. I norra och södra kapporna finns fler träd och även valvribborna är ornamenterade. I livets träd har ett par fåglar slagit sig ned. De, d.v.s. människosjälarna, beskjuts av ondskans makter förklädda till jägare, men pilarna studsar tillbaka mot skyttarna. I den västra valvkappan uppträder den onda makten i form av en uppflygande drake, vilken öppnar sitt gap mot livets träd. I en medaljong under livets träd övervakar Kristus det hela. Cirka 1265 var kyrkobyggnaden och dekorationerna klara.
År 1854 installerades en kyrkorgel av orgelbyggaren Anders Vilhelm Lindgren (1807–1860) från Stockholm. Fortfarande finns hans orgelfasad kvar, trots att innandömet blivit utbytt.
En natt i mars 1908 antändes kyrkan och på morgonen hade träet i såväl tornet, som över långhuset och koret förtärts av elden. Man hann larma med kyrkklockan innan den föll ned och spräcktes. Lyckligtvis hann man rädda lösa inventarier, bl.a. kyrksilvret och alla gamla handlingar. Branden berodde förmodligen på brister i uppvärmningssystemet. Året efter hade kyrkan fått nytt tak över långhus och kor (bild). Nu passade man på att ta fram de gamla medeltida målningarna som kalkades över år 1693.
