Frans Oscar Severin Nordlander, född 12 december 1863 i Färgaryds församling, Jönköpings län, död 16 april 1937, var en svensk läkare.

Nordlander blev student vid Uppsala universitet 1887, medicine kandidat vid Karolinska institutet i Stockholm 1892 och medicine licentiat där 1898. Han var underläkare vid Sophiahemmet i Stockholm 1899–1900, extra provinsialläkare i Ljusne distrikt, Gävleborgs län, och sjukstugeläkare 1900–1913, provinsialläkare i Älvdalens distrikt och sjukstugeläkare 1914–1920 samt dito i Växjö distrikt 1921–1928 och biträdande förste provinsialläkare i Kronobergs län 1921–1928. Han var järnvägsläkare vid Gävle-Dala Järnväg 1914–1920 och skolläkare vid Växjö högre allmänna läroverk 1925–1931.^[1]

År 1908 överlämnade Walther von Hallwyl chefskapet för Ljusneverken till Wilhelm von Eckermann. Grevinnan Ebba von Eckermann skapade en tuberkulospaviljong om sex sängar i Ljusne, där patienter som ej kunde få omedelbar plats på "Hälsan" i Mörsil erhöll förberedande vård. Hon nedlade privat stora kostnader för att förbättra sjukvården i Ljusne, bland annat inreddes epidemisjukstugan för ytterligare tolv patienter. Nordlander kunde därigenom bland annat med framgång bekämpa och inom kort tid kväva den svåra tyfusepidemi, som 1912 härjade i Ljusne.^[2]

• Från den enskilda lungsotssanatorievården (1907)
• En skolhygienisk undersökning (1912)
• Några meddelanden från en nervfeberepidemi i Ljusne 1911–1912 (1912)
• Något om eklampsi (1917)
• Om förgiftning genom träsprit (1917)

• Nordlander, Frans Oscar Severin i Alfred Levertin, Svenskt porträttgalleri (1911), volym XIII. Läkarekåren