Oratorio di San Gregorio Taumaturgo

Oratorio di San Gregorio Taumaturgo
Kyrka
Oratorio di San Gregorio Taumaturgo (nummer 908) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. Nummer 276 anger Palazzo Parracciani och 910 kyrkan Santi Venanzio e Ansovino.
Oratorio di San Gregorio Taumaturgo (nummer 908) på Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748. Nummer 276 anger Palazzo Parracciani och 910 kyrkan Santi Venanzio e Ansovino.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via della Pedacchia
dagens Piazza di San Marco / Via del Teatro di Marcello
Invigd Medeltid
Dekonsekrerad/
Riven 		 
 - Dekonsekrerad mitten av 1800-talet
 - Riven 1890-talet
Oratoriets ungefärliga läge på en karta från år 2017. Byggnaden till höger i bild är Viktor Emanuel-monumentet.
Oratoriets ungefärliga läge på en karta från år 2017. Byggnaden till höger i bild är Viktor Emanuel-monumentet.
Oratoriets ungefärliga läge på en karta från år 2017. Byggnaden till höger i bild är Viktor Emanuel-monumentet.

Oratorio di San Gregorio Taumaturgo var ett oratorium i Rom, helgat åt den helige Gregorios Thaumatourgos. Oratoriet var beläget vid Via della Pedacchia i Rione Campitelli.[1][2]

Kyrkans historia

Det har inte säkerställts när oratoriet uppfördes, men det skall ha haft anor från medeltiden.[2] Oratoriet innehades av Confraternita di San Gregorio Taumaturgo, ett brödraskap som ivrade för vördnaden för Gregorios Thaumatourgos. Under slutet av 1800-talet träffades Compagnia del Sacramento från den närbelägna basilikan San Marco i oratoriet. Den italienske arkeologen och historikern Mariano Armellini skriver i sitt bokverk Le Chiese di Roma från 1891 att oratoriet är dekonsekrerat och ombyggt till krog.[3]

Mellan 1885 och 1911 uppfördes Viktor Emanuel-monumentet till kung Viktor Emanuel II:s ära. Under de följande decennierna revs stora delar av den omkringliggande bebyggelsen med kyrkor, palats och piazzor. Oratorio di San Gregorio Taumaturgo revs under 1890-talet.

Referenser

Noter

  1. ^ Lombardi 1998, s. 258.
  2. ^ [a b] Rendina 2000, s. 160.
  3. ^ Armellini 1891, s. 550.

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Pietrangeli, Carlo (1975) (på italienska). Rione X Campitelli. Guide rionali di Roma. "1". Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 74. OCLC 312345325 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar