Ole Bornedal föddes 1959 i Nørresundby.[2] Han växte upp i närliggande Aalborg med sin mor och äldre bror.[3] Senare studerade han film- och medievetenskap på Köpenhamns universitet.[1]
Han påbörjade därefter sitt arbete för Danmarks Radio under tidigt 1980-tal. Han blev snabbt ett namn inom radion och arbetade under perioden 1981–87 inom i stort sett alla sorters radioproduktioner. Bland annat förde han post-punk ut i etern via program och programinslag med Sort Sol, City-X och Martin Hal.
Bornedal uppmärksammades tidigt inom radiomontage[1] och drama. 1986 vann han Prix Italia med sitt montage Knuts kværn og væstet – en poetisk-futuristisk hyllning till farten och det gränsöverskridande.[4] Han producerade även Moriendo, en lång monolog om en ung man – spelad av Bornedal själv – som via sin freestyle[förtydliga] presenterar sin ensamhet och desperation inför domedagen.
Därefter kom Bornedal till TV:s nöjesavdelning, där han under en tid arbetade som manusförfattare för Hans Otto Bisgaard och dramatisk designer på program som Fluen, Under uret och Jarls talkshow. Parallellt började han skriva satirtexter för DR, vilket slutade med att han tog hand om posten som huvudredaktör och -författare på DR:s TV-satirproduktioner. Den uppmärksammande Den gode, den onde og den virk'li sjove var huvudsakligen Bornedals idé och produktion[4]. I den skapade han en rad oförglömliga rollfigurer som "de fullständigt ovanligt vanliga danskarna" och "den galne mannen", vilka varje lördag utifrån ett reaktionärt perspektiv höjde sin röst mot "allt hemskt jävelskap".
Första filmerna
Men Bornedal använde sig av arbetet på TV som en språngbräda in i filmvärlden, hans egentliga kreativa mål.
1992–93 gjorde han dramatisk debut på tre plan. Nikolaj Cederholm bad honom att skriva och regissera en föreställning för den nya teatern Dantes Aveny. Den fick namnet "Den dag lykken…",[4] en historia om fanatism och förlorat hopp, inspirerad av Blekingebanden. Dessutom bad DR:s dramachef Sigvard Bennedtzen honom att skapa en kortfilm i samarbete med elever på Teaterskolen, vilken fick titeln I en del af verden. Slutligen regisserade han den ambitiösa skräckfilmen "Masturbator",[4] en blodig och grotesk film med Niels Anders Thorn i huvudrollen som en störd enstöring som inte kan se skillnad mellan fantasi och verklighet. Filmen vållade stor uppmärksamhet och presenterade omgående Bornedal som en stor visuell talang.
Efter Nattvakten har Bornedal flera gånger återvänt till TV-mediet. 1996 kom den roadmovie-inspirerade Charlot och Charlotte och tre år senare rysaren Djupt vatten. Hans senaste arbete för DR är 2014 års mycket påkostade TV-serie 1864, ett historiskt drama om dansk-tyska kriget.
2001–04 var Ole Bornedal teaterdirektör på Aveny-T[1][3] (tidigare Aveny Teatret) tillsammans med Jon Stephenson. Under de åren skrev han manus till föreställningar som Skrigerne och Lik som män. Han har även tidigare (utsedd 1993[4]) varit chef för DR:s avdelning för TV-teater, vilken han relanserade som DR-Drama[1].
Familj
Ole Bornedal var i tolv års tid gift med TV-manusförfattaren Vicky Leander, som han fick tre barn med. Ett barn föddes också under hans tioåriga äktenskap (2002–12) med producenten Hanne Handberg. 2012 gifte han sig med skådespelerskan Helle Fagralid.[5]
