I Norrfors fanns på 1800-talet ett vattendrivet sågverk som ägdes av konsul Lars Glas. Denne sålde 1849 sågverket till brukspatron Carl Abraham Axell i Torpshammar, som i sin tur sålde det vidare till firman James Dickson & Co. Dickson ersatte 1850 Norrforssågen med en ny vattensåg i Baggböle lite längre nedströms.[6] Norrforssågen blev kvar, men användes därefter bara för att tillgodose byamännens behov.[7]
1924–1926 uppförde statliga Vattenfall Norrfors kraftstation vilket omfattade Norrforsens fall och övre delen av Sörforsen.[8] Driften vid kraftverket upphörde 1958 då Stornorrfors kraftverk uppfördes.
År 1984 upptäcktes hällristningar på Truthällorna, som innan vattenregleringen varit en liten ö älvsfåran. Hällristningarna beräknas vara från tiden 3 000–2 000 före vår tideräkning. Utöver dessa har ristningar bara hittats på en annan plats i Västerbotten, vid Sämsjön mellan Åsele och Dorotea.[9]
^ [ab] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
^Småorter 2015, SCB, 19 december 2016, läs online.[källa från Wikidata]
^Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
^Avregistrerade och nyregistrerade statistiska tätorter och småort 2023, förändringar i koder och beteckningar, SCB, 27 november 2024, läs online.[källa från Wikidata]
^Steckzén, Birger (1981[1922]). Umeå stads historia 1588-1888. Norrländska skrifter, 0349-3202 ; 6 (Facs.-utg. /personreg. har utarbetats av Saga Edstedt och ortreg. av Gun och Kurt Boberg ; med en efterskrift av Erik Thelaus). Umeå: Två förläggare. sid. 365–366. Libris7753338. ISBN 91-85920-05-3
^Ahnlund Mats, red (1980). Äldre industrier och industriminnen vid Umeälvens nedre del: [Older industries and industrial monuments in the lower part of the Ume river valley]. Norrländska städer och kulturmiljöer, 0348-2618 ; 6. Umeå: Inst. för konstvetenskap, Umeå univ. sid. 140. Libris254350
^Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 220