Amt (från tyskan, egentligen ämbete eller ämbetsdistrikt) betecknade från 1662 de danska och norska förvaltningsområdena, och ersatte de tidigare enheterna län och syssler. Det gjordes skillnad mellan stiftamt eller huvudamt och de underliggande amten (underamten).
Från 1919 fick de dåvarande amten i Norge beteckningen fylken och amtmännen fick titeln fylkesman.
Från län till amt
Efter införandet av envälde i Danmark-Norge 1660 blev de tidigare länen från 1662 ersatta av amt, i såväl Norge som Danmark. De fyra huvudlänen i Norge omorganiserades till fyra stift- eller huvudamt: Akershus, Kristiansand, Bergen och Trondheim. Dessutom infördes åtta underliggande amt:
Amten var i sin tur indelade i fögderier (norska fogderier), under 1660-talet var dessa 55 till antalet.
Inför upplösningen av personalunionen med Danmark 1814 var antalet stiftamt fyra och underamt 17 stycken. I tre av stiftamten styrde stiftamtmannen såväl stiftamtet som i underliggande amt. Dessa var Lister og Mandals amt (under Christiansand), Søndre Bergenhus amt (under Bergen) och Søndre Trondheims amt (under Trondheim). Stiftamtens överordnade status försvann efterhand, men beteckningen levde kvar ända till 1918.
Ändringar 1815-1918
Inte heller upplösningen av Svensk-norska unionen 1905 medförde ändringar i norsk lokal- och regionalförvaltning. Bergen och Søndre Bergenhus fick gemensam amtman 1907, men förblev två amt.
Amtsindelningen 1905
Källor