Naval Reactors

Sigill för Naval Reactors.

Naval Reactors (förkortning: NR) är en organisation i USA:s federala statsmakt som har ett helhetsansvar för kärnkraftsprogrammet i USA:s flotta (engelska: Naval Nuclear Propulsion Program), som används för framdrivning av dess hangarfartyg och dess samtliga ubåtar (både attackubåtar och strategiska ubåtar).[1][2]

Bakgrund och organisation

Organisationen, liksom tekniken den arbetar med, härrör från de insatser som utfördes under flera decennier av Hyman Rickover, från senare delen av 1940-talet och fram till dennes pensionering på 1980-talet.[3] Tidigare har även ett fåtal kryssare haft atomdrift, men dessa är numera inte längre i tjänst.[4][2]

NR är unikt såtillvida att det organisatoriskt ingår både som en del av USA:s energidepartement, genom National Nuclear Security Administration, samt USA:s försvarsdepartement, genom marindepartementet (både som del av flottans högkvartersstab OPNAV och Naval Sea Systems Command).[1][5][2] NR leds av en fyrstjärning amiral som tillsätts på en 8 år lång tjänstgöring i ämbetet, längre än någon annan flaggmansbefattning i USA:s väpnade styrkor.[6][2]

Utbildning

Under 1990-talet skedde även en konsolidering av utbildningsverksamheten och från 1998 är Naval Nuclear Power Training Command (NNPTC) med dess Nuclear Power School samt Nuclear Power Training Unit förlagd vid Joint Base Charleston. Utbildningen inom flottans atomreaktorprogram anses vara den mest akademiskt krävande i USA:s väpnade styrkor.[7]

I Nuclear Power Training Unit ingår två utrangerade förtöjda atomubåtar som används i utbildningssyfte för kärnreaktordrift. Det pågår ett generationsskifte med två äldre atomubåtar av Lafayette-klass och James Madison-klass som successivt ersätts av två atomubåtar i Los Angeles-klass.[8]

Reaktorer

v • r
Reaktorer i USA:s flotta
Naval Reactors
Hangarfartyg
A1W · A2W · A3W · A4W · A1B
Kryssare
Jagare
D1G · D2G
Ubåt
S1B · S1C · S1G · S1W · S2C · S2G · S2W · S2Wa · S3G · S3W · S4G · S4W · S5G · S5W · S6G · S6W · S7G · S8G · S9G

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Naval Reactors, tidigare version.

Noter

  1. ^ [a b] ”Powering the Navy” (på engelska). www.energy.gov. National Nuclear Security Administration. https://www.energy.gov/nnsa/missions/powering-navy. Läst 31 maj 2022. 
  2. ^ [a b c d] ”THE UNITED STATES NAVAL NUCLEAR PROPULSION PROGRAM” (på engelska). www.navsea.navy.mil. Naval Sea Systems Command. 03 2013. https://www.navsea.navy.mil/Portals/103/Documents/PSNSY_IMF/News%20Releases/2013%20Naval%20Nuclear%20Propulsion%20Program.pdf?ver=2017-03-02-113143-683. Läst 31 maj 2022. 
  3. ^ Duncan, Francis (1990). Rickover and the Nuclear Navy: The Discipline of Technology. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-236-2. https://www.energy.gov/sites/default/files/2018/04/f50/DuncanRickoverandtheNuclearNavyComplete_1.pdf 
  4. ^ ”The Nuclear Navy” (på engelska). www.history.navy.mil. Naval History and Heritage Command. 22 juli 2021. https://www.history.navy.mil/browse-by-topic/exploration-and-innovation/nuclear-navy.html. Läst 31 maj 2022. 
  5. ^ 50 U.S.C. § 2406
  6. ^ Reagan, Ronald (1 februari 1982). ”Executive Order 12344--Naval Nuclear Propulsion Program” (på engelska). www.archives.gov. Office of the Federal Register. https://www.archives.gov/federal-register/codification/executive-order/12344.html. Läst 31 maj 2022. 
  7. ^ ”NUCLEAR POWER SCHOOL” (på engelska). www.navsea.navy.mil. Naval Sea Systems Command. https://www.navsea.navy.mil/Home/NNPTC/powerschool.aspx. Läst 28 mars 2023. 
  8. ^ Brayshaw, Michael (5 april 2021). ”NNSY welcomes MTS Sam Rayburn for inactivation” (på engelska). www.navsea.navy.mil. Naval Sea Systems Command. https://www.navsea.navy.mil/Media/News/Article/2561344/nnsy-welcomes-mts-sam-rayburn-for-inactivation/. Läst 28 mars 2023. 

Externa länkar