En tjänstegrad är i militärväsen en titel som anger en persons nivå i hierarkin. Generellt finns det fler personer som innehar en viss militär grad ju längre ner i hierarkin man kommer (så att de flesta följer order), och omvänt, färre personer längre upp (så att få ger order).
Legatus Augusti pro praetore.Den kejserlige legaten förde befäl över två eller flera legioner och var tillika provinsguvernör. Han tillhörde senatorsklassen. Kan jämföras med fältmarskalk (se nedan).
Legatus legionis, Legion Legate. Legionslegaten förde befäl över legionen. Han förde också befäl över hjälptrupperna, fast de inte ingick i legionen. Han tillhörde senatorsklassen, utom i Egypten där inga senatorer fick vistas. Kan jämföras med en general.
Tribunus laticlavius. Den högre militärtribunen var ställföreträdande legionsbefälhavare, han tillhörde senatorsklassen. Kan jämföras med en generallöjtnant.
Praefectus castrorum. Lägerprefekten var andre ställföreträdande legionsbefälhavare med ansvar för den utbildning, inre tjänst, underhållstjänsten, disciplinen, vakthållningen med mera. Han var en befordrad centurion med tjugofem års tjänst. Kan jämföras med en generalmajor.
Tribuni angusticlavii. Det fanns fem militärtribuner i varje legion. De var stabsofficerare vilka kom från riddarklassen.[1] Kan jämföras med en stabsöverste.
Centurioner
Primus pilus. Det var den högsta centurionsgraden. Han förde i strid befäl över den första kohorten. Efter sin tjänstetid kunde han befordras till lägerprefekt (se ovan). Denna grad tjänade 60 soldatlöner. Kan jämföras med en överste.
Pilus prior förde befälet över de nio centuriorna i första ledet och i strid även hela cohorten. Den första centurian och den första cohorten stod dock under befäl av primus pilus. Kan jämföras med överstelöjtnanter.
Primi ordines var de fyra centurionerna i den första cohorten. Första centurian stod dock under befäl av primus pilus (se ovan). Denna grad tjänade 30 gånger en soldatlön. Kan jämföras med majorer.
De övriga centurionerna förde befälet över resterande centurior. Kan jämföras med kaptener.
Lägre befäl
Evocatus var en soldat som tjänat sina tjugofem tjänsteår och nu tjänstgjorde som stabsspecialist och instruktör.
Optio var ställföreträdande centurion. Denna grad hade dubbel soldatlön.[2] Kan jämföras med en löjtnant.
Signifer förde centurians fälttecken. Kan jämföras med en fänrik.
Tesserarius var vaktchef, en för varje centuria. Var options ställföreträdare. Denna grad tjänade halvannan gång så mycket som en soldat. Kan jämföras med en sergeant (se nedan).
Decanus var chef för ett tältlag om tio man, den minsta enheten i den romerska armén. Kan jämföras med en korpral.
Under Trettioåriga kriget
Under Trettioåriga kriget, då stora arméer existerade under mycket lång tid och militärorganisationerna började bli permanenta liksom hos romarna, uppstod flera tydligt urskiljbara nivåer bland den militära personalen: överstar (chefer över ett regemente som i detta sammanhang skall ses som en självständig juridisk person, förutom att det var en självständig militär enhet på 500–1500 personer), överstelöjtnanter (överstens biträde), kaptener (chefer över kompanier, nästa lägre halvsjälvständiga enhet inom regementet, på 50–100 man), löjtnanter (kaptenens biträde), fänrikar (fanförare på ett kompani). Vidare uppstod nivåer bland de lägre militärerna inom kompanierna och skvadronerna samt vid kanonerna vid artilleriet: fältväblar – för de lägre fotsoldaternas (knektarnas) direkta hantering; styckjunkare – som ansvarade för en kanon och dess servis; sergeanter – fältväbelns biträde; förare, fänrikens biträde som fanförare; furir (av franskans fourier) som ansvarade för furagering, det vill säga underhållstjänsten; rustmästare som hade hand om kompaniets vapen. Enligt tiden sed benämndes personer som lämnat militärtjänsten även fortsättningsvis som fänrik X eller korpral Y.
De militära gradernas ursprung
GeneralHövitsmanFänrikFältväbel
De moderna militära graderna uppkom i de europeiska landsknektsarméerna och i de tidigaste statsarméerna och var ursprungligen funktionella benämningar på chefer, ställföreträdare och stabschefer för förband av olika storlek. De har bevarats över tiden och genom den europeiska globala expansionen förts vidare till världens alla arméer. Det finns en internationellt erkänd hierarki av officersgrader, med tre eller fyra generalsgrader, tre regementsofficersgrader och tre kompaniofficersgrader. I vissa länder finns fler grader, men de kan vanligen utan svårighet föras in i den internationella hierarkin. Regements- och kompaniofficersgraderna har i stort sett bevarats oförändrade sedan början på 1600-talet. För övriga grader (underofficer, underbefäl, manskap) finns inte någon internationellt erkänd hierarki och den ursprungliga hierarkiska strukturen har genomgått många olika förändringar i de skilda nationella arméerna.
Grundläggande terminologi
Några grundläggande termer vid det militära gradsystemets ursprungliga utformning var:
General = allmän, det vill säga högste; från latinets generalis, "berörande alla".[3]
Major = högre; från medeltidslatinets major, 'chef', 'magnat', 'högre person'.[4]
Kapten = överhuvud, det vill säga chef; från franska capitaine, i sin tur härledd från senlatinets capitaneus, 'chef', ytterst från latinets caput, 'huvud', 'överhuvud'.[5]
Löjtnant = ställföreträdare; från franskans lieu tenant, 'ställföreträdare'.[6]
Fänrik = från holländska 'vaandrigh' (äldre svenska: 'fänikedragare'), fanförare.
Sergents d’armes eller Serviens ad Arma var de medeltida beridna yrkessoldaterna och som sådana med högre status än fotsoldaterna.[21] Sergeanten ansvarade för kompaniets vakttjänstgöring i landsknektsarméerna. Grunden för de senare underofficersgraderna.
^"1213 «grand officier chargé du commandement d'une armée»" (Fet des Romains, éd. Flutre et Sneyders de Vogel, t. 1, p. 527)" Centre National de Ressources Textuelles et Lexicaleshttp://www.cnrtl.fr/etymologie/maréchal
^"I Frankrike kallades i äldre tider konnetabelns (generalens en chef) närmaste man maréchal de l'host (»härmarskalk») eller maréchal de camp (»fältmarskalk»). En »maréchal de camp» i konungens armé benämndes, till skillnad från sådana i andra feodalherrars tjenst, maréchal de France, »marskalk af Frankrike». Marskalkarna af Frankrike, hvilkas ämbete ända till Frans I (1515-47) var tillfälligt, men då började gifvas på lifstid, hafva alltsedan konnetabelsämbetets afskaffande (1627) innehaft den högsta värdigheten inom franska armén. Nordisk familjebok, Stockholm 1886, band 10, sid. 991-992. https://runeberg.org/nfaj/0502.html
^"This term Captain General (actually "General Captain") started to appear in the 14th century, with the meaning of commander in Chief of an army (or fleet) in the field, probably the first usage of the term General in military settings." Engelska Wikipediahttp://en.wikipedia.org/wiki/Captain_General
^"Under medeltiden var hauptmann titel på en själfständig befälhafvare öfver en större truppstyrka, och ända till senare hälften af 16:e årh. hade kommenderande generalen ofta
titeln 'Oberster feldhauptmann' " Nordisk familjebok, band 11 (Stockholm 1909), s. 97-98. https://runeberg.org/nfbk/0065.html
^"Autrefois, sergent de bataille, ou sergent général de bataille, officier qui, dans un jour de combat, recevait du général le plan de la disposition de l'armée, et dont la fonction était de ranger les troupes en bataille." http://littre.reverso.net/dictionnaire-francais/definition/sergent/68299
^"Fähnrich (Fahnenträger), im Mittelalter und später mit dem Tragen der Fahne betrauter Soldat" Meyers Konversationslexikon, 4. upplagan (Leipzig 1885-1892), band 5, sid. 1018–1019. http://www.retrobibliothek.de/retrobib/seite.html?id=105435
^"Der Fêldwêbel, des -s, plur. ut nom. sing. der erste und vornehmste Unter-Officier bey einer Compagnie zu Fuß, der eine genaue Aufsicht über die Compagnie hat; der Sergeant", Adelung, Grammatisch-kritisches Wörterbuch der Hochdeutschen Mundart, band 2 (Leipzig 1796), s. 103–104. http://www.zeno.org/Adelung-1793/A/Feldwebel,+der?hl=feldwebel
^Serviens betydde under medeltida krig helt enkelt "soldat" och med Serviens ad Arma förstod man en beriden soldat, som antingen tjänade istället för en riddare eller tillhörde en riddares stridsstyrka. Se: Nigel Saul, Knights and esquires: the Gloucestershire gentry in the fourteenth century, Oxford 1981, s. 13
