Sturdza fortsatte Kiseljovs arbete på materiella och sociala reformer och tryggandet av ordningen i landet, varjämte han 1835 inrättade ett slags universitet, "den mihailska akademien", i Iași. Utpräglad anhängare av Ryssland, stod han emellertid avvisande mot den nationellt färgade politiska reformrörelsen, och då den efter februarirevolutionen började söka göra sig gällande även i Moldova, kvävde han den i dess linda genom att i mars samma år häkta och landsförvisa dess ledande män; kort därefter ockuperades Moldova av ryska trupper.
Omedelbart efter fördraget i Balta-Liman, varigenom Ryssland och Osmanska riket snävt reglerade Donaufurstendömenas ställning, abdikerade Sturdza. Han var sedermera huvudsakligen bosatt i Paris. Hans kandidatur uppställdes från bojarpartiets sida vid furstevalet 1859, men utan framgång.
