Hon är allmänt känd som en av samtidens mest begåvade skådespelare.[1] Sedan sin långfilmsdebut 1977 har hon porträtterat en rad karaktärer, både fiktiva och verklighetsbaserade. Hon är berömd för att behärska dialekter samt sin breda repertoar, vilken inkluderar både komiska och dramatiska roller. Streep är inte bara en av Hollywoods mest välbetalda skådespelerskor utan även en av de mest prisbelönta.[2] Hon innehar rekordet för flest Oscarsnomineringar (i skådespelarkategorin) – 21 gånger, varav tre vinster för Kramer mot Kramer, Sophies val och Järnladyn. Hon har även fått motta prestigefulla priser såsom två Emmy Awards och nominerats för Golden Globe Award 28 gånger, varav åtta vinster.[3]
Meryl Streep är dotter till Mary Wolf Streep (född Wilkinson) och Harry William Streep, Jr. Hennes far var av tysk och schweizisk-tysk härkomst, och hennes mor hade engelska, irländska och tyska anor.[5]
Karriär
Efter en treårig utbildning vid Yale School of Drama flyttade Meryl Streep till New York 1975. Hon fick roller från diverse teatrar i staden och goda recensioner. Det tog inte lång tid förrän hon nominerats till en Tony Award för sin rollprestation i Tennesse Williams "27 Wagons Full of Cotton". Uppmärksamheten som följde ledde till att Streep blev erbjuden en liten roll i Fred Zinnemanns film Julia med motspelare som Jane Fonda och Vanessa Redgrave.
Rollen innebar inget genombrott för Streep som filmskådespelare, då det mesta av hennes scener aldrig togs med i den färdigklippta filmversionen. Istället fortsatte Streep sin teaterkarriär i New York, bland annat vid utomhusteatern Delacorte Theater i Central Park. Hennes genombrott i USA skulle istället bli i TV-serien "Förintelsen" från 1978 och rollen hon spelade gav henne en Emmy för bästa skådespelerska. Samma år fick hon rollen i en av 70-talet mest kontroversiella filmer - The Deer Hunter, en skildring av hur Vietnamkriget påverkade en småstad i USA. För sitt porträtt av hemmafrun Linda hedrades Streep med sin första Oscarnominering.
Åren som följde innebar flera projekt både inom teater och film för Streep. 1979 fick hon spela Woody Allens exfru i klassikern Manhattan, samtidigt som hon fortsatte att framträda på teaterscenen i New York. Samma år fick hon rollen som hemmafrun Joanna i Kramer mot Kramer, som lämnar sin familj för att finna sin egen lycka. Rollen var endast en liten sådan, men Streep blev hyllad för sin prestation och vann en Oscar för bästa biroll.[6]
Meryl Streep 1977, i början av karriären.
1981 fick Streep sin första filmroll i vilken hon fick visa sin talang för att härma dialekter. I Den franske löjtnantens kvinna spelar hon Sarah Woodruff; en kvinna som stötts ut ur det viktorianska samhället på grund av ett rykte om att hon haft en affär med en fransk löjtnant. Ytterligare en Oscarnominering följde och den brittiska filmakademin valde att hedra Streep med sitt finaste pris, en BAFTA.[7]
Året därpå blev Streep erbjuden rollen som Sophie Zawistowska i filmatiseringen av boken Sophies val. Rollen förutsatte att Streep skulle tala både tyska och polska flytande, vilket hon lärde sig inför filminspelningen. Tolkningen av Sophie, förintelseöverlevaren som tvingades välja ett av sina två barn, anses av många vara Streeps starkaste rollprestation och en av de främsta rolltolkningarna genom filmhistorien.[8]
Streeps första icke-fiktiva karaktär på filmduken blev Karen Silkwood, i filmen Silkwood (1983), regisserad av Mike Nichols. Nora Ephron stod för manus och detta skulle bli det första av flera tillfällen då Meryl samarbetade med både Nichols och Ephron. Mot Streep spelade Cher och båda fick varsin Oscarnominering för sina rolltolkningar.[9]
Under de närmaste åren präglades Streeps karriär av mindre framgångar, däribland filmer som Falling in Love (1984) och Till varje pris (1985). Båda filmer var misslyckanden ekonomiskt och Streep fick inga positiva recensioner. Dock följdes motgångarna av en film som kom att bli en av 80-talets stora klassiker - Mitt Afrika (1985). Streep spelade återigen en verklighetsbaserad karaktär, nämligen den danska författaren Karen Blixen, under hennes tidigare år då hon levde i Afrika. Filmen blev en stor framgång och vann hela 7 Oscar, bland annat för bästa film. Streep blev också nominerad för bästa kvinnliga huvudroll.[7]
1986 återgick Streep till att samarbeta med regissören Mike Nichols och manusförfattaren Nora Ephron i komedin I lust och nöd (1986). Baserad på Ephrons självbiografiska bok med samma titel skildrar den historien om hennes äktenskap med Washington Post-journalisten och Watergate-avslöjaren Carl Bernstein.
Privatliv
Meryl Streep är sedan 1978 gift med skulptören Don Gummer. Tillsammans har de fyra barn, Henry, Mamie, Grace och Louisa, varav de två mellersta är skådespelare.[10] År 2023 rapporterade media att Streep och Gummer hade varit separerade i sex år.[11]
Streep är bosatt i delstaten Connecticut samt i staden New York.[12]
Under tre år och fram till hans död i lungcancer 1978 levde Streep tillsammans med sin motspelare från Deer Hunter, John Cazale.[13]
Hon har många gånger uttalat sitt stöd för demokraterna.[14] Politiskt sett har Streep varit aktiv, bland annat som förespråkare för kvinnors rättigheter. Hon har uttryckt sitt stöd för byggandet av en "nationellt kvinnohistoriskt museum" i Washington D.C.[15] År 2014, under ett hyllningstal till sin kollega och vän Emma Thompson, kritiserade Streep filmskaparen Walt Disney för att ha varit en "trångsynt sexist" samt att han visat sitt stöd för antisemitism inom filmindustrin.[16]
.jpg)
