Max Jakobson

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Max Jakobson
Född30 september 1923[1][2]
Viborg[3]
Död9 mars 2013[4][1] (89 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
SysselsättningJournalist, politiker, ämbetsman, diplomat, historiker, publicist[5]
Befattning
Finlands ambassadör i Sverige (1972–1975)
ArbetsgivareFörenta nationerna
BarnLinda Jakobson (f. 1959)
Utmärkelser
Kommendör av Sankt Olavs orden (1961)[6]
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1963)[7]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden (1971)[7]
Storkorset av Finlands Lejons orden (1992)[7]
Frihetskorsets 1. klass med kraschan (2001)[7]
Terra Mariana-korsets orden, första klass (2002)[8]
Kommendör av Polonia Restituta[9]
Storkorset av Mexikanska Aztekiska Örnorden[9]
Det jugoslaviske flaggs orden med gylden løvkrans[9]
Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden[9]
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden[9]
Kommendör av första graden av Dannebrogorden[9]
Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig[7]
Militärens förtjänstmedalj[7]
Tunisiens republikorden[9]
Redigera Wikidata

Max Jakobson, född 30 september 1923 i Viborg, död 9 mars 2013 i Helsingfors,[10] var en finländsk journalist, diplomat, politiker och författare.

Biografi

Jakobson började arbeta som journalist vid BBC:s finskspråkiga redaktion efter krigsslutet 1945. Han hade själv deltagit i försvaret av Finland på Karelska näset. Därefter gick han över i tidningen Uusi Suomis tjänst och arbetade som dess korrespondent i London 1948–1953. Han flyttade sedan över till det finska utrikesministeriet där han verkade åren 1953–1974. Under sin tid vid UM hann Jakobson bland annat tjänstgöra som den politiska avdelningens chef 1962–1965 och Finlands ambassadör i Stockholm 1972–1974. Efter sin diplomatiska karriär trädde Jakobson in i näringslivets tjänst där han verkade fram till 1984.

Jakobson tillhörde länge president Urho Kekkonens inre krets. Tack vare sina felfria kunskaper i engelska fungerade Jakobson som presidentens personliga tolk och rådgivare under många statsbesök.

Trots en lång karriär i maktens korridorer förblev Max Jakobson politiskt obunden, vilket ledde till misstänksamhet och förargelse bland andra politiker. Jakobson tvingades också kämpa mot fördomar på grund av sin judiska härkomst.

Mot slutet av sitt liv gjorde Jakobson även sig känd som författare av historiska verk.

Böcker på svenska

  • Vinterkrigets diplomati 1939-1940 (The diplomacy of the winter war: an account of the Russo-Finnish War, 1939-1940) (översättning Thomas Warburton, Norstedt, 1967)
  • Egna vägar: studier i Finlands utrikespolitik efter andra världskriget (Finnish neutrality: a study of Finnish foreign policy since the Second World War) (översättning Claës Gripenberg, Norstedt, 1968)
  • Den finländska paradoxen: linjer i Finlands utrikespolitik 1953-1965 (Veteen piirretty viiva) (översättning Henrik von Bonsdorff, Norstedt, 1982)
  • Trettioåttonde våningen: hågkomster och anteckningar 1965-1971 (38. kerros) (översättning Henrik von Bonsdorff, Norstedt, 1983)
  • Finlands väg 1899-1999: från kampen mot tsarväldet till EU-medlemskap (Finland in the new Europe) (översättning Ulf-Erik Slotte, Atlantis, 1999)
  • Våldets århundrade (Väkivallan vuodet. 1) (översättning Ulf-Erik Slotte, Atlantis, 2001)
  • År av fruktan och hopp (Pelon ja toivon aika) (översättning Ulf-Erik Slotte, Söderström, 2002)
  • Bokslut (Tilinpäätös) (översättning Geo Stenius, Atlantis, 2004)

Referenser

  1. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000012784, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Max Jakobson, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5092-1416928957698, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 19 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Max Jakobson on kuollut (Finnish) (på finska), läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2009512797, läst: 17 november 2024.[källa från Wikidata]
  6. ^ Tildelinger av ordener og medaljer, Norska kungahuset, läst: 1 november 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 5006.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, president.ee , läst: 1 november 2023.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b c d e f g] Vem och Vad, 2010, s. 301.[källa från Wikidata]
  10. ^ ”GP: "Max Jakobson död"”. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131014210815/http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.1394600-max-jakobson-dod. Läst 11 mars 2013. 

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata