Norra Mariendorf domineras av äldre hyreshusbebyggelse medan södra Mariendorf huvudsakligen utgörs av villabebyggelse.
Historia
Mariendorf grundades som en by tillhörande det närbelägna tempelriddargodset i Tempelhof under 1200-talet. Under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet växte staden Berlins förortskommuner och Mariendorf bebyggdes med hyreshus omkring landsvägen i riktning mot Dresden. I området Südende norr om Teltowkanalen, som under 1800-talet administrativt tillhörde Mariendorf, uppfördes en villakoloni. 1920 införlivades Mariendorfs landskommun i Stor-Berlin och blev del av Bezirk Tempelhof, men delen norr om kanalen där Südende låg kom då att administrativt infogas i Steglitz stadsdelsområde.
Mellan 1945 och 1990 tillhörde Mariendorf den amerikanska sektorn i Västberlin. 1946-1948 fanns ett flyktingläger för judiska Displaced Persons, flyktingar, i Mariendorf. Lägret avvecklades i samband med Berlinblockaden.
Mariendorf är huvudsakligen orienterat längs den nord-sydliga axeln som bildas av Mariendorfer Damm, Bundesstrasse 96, den gamla landsvägen mot Dresden. Under denna löper den nord-sydliga tunnelbanelinjen U6, med stationerna Westphalweg och Alt-Mariendorf, som utgör den södra ändhållplatsen på linjen. Alt-Mariendorf bildar utgångspunkt för busstrafiken vidare söderut.
I Mariendorf börjar även förbundsvägen Bundesstrasse 101, som löper i sydvästlig riktning mot motorvägsanslutningen till A10 vid Ludwigsfelde, och vidare mot Aue i Sachsen.
Berlins centrum och stadsmotorvägen A100 nås via Bundesstrasse 96 norrut genom Tempelhof.
Kultur och sevärdheter
Väderkvarnen Adlermühle
Bykyrkan från 1200-talet och den gamla bygatan Alt-Mariendorf.
Begravningsplatsen Dreifaltigkeitskirchhof III (även kallad Dreifaltigkeitsfriedhof III eller Friedhof der Dreifaltigkeitsgemeinde III) med Ulrike Meinhofs grav.