Charlottenburg grundades som stad 1705 och var sedan fram till 1920 en självständig stad precis väster om Berlin. När Charlottenburg och andra områden i oktober 1920 inkorporerades i Berlin skapades stadsdelsområdet Charlottenburg som i sin tur 2001 fusionerades med stadsdelsområdet Wilmersdorf. 2004 skedde en omorganisation av förvaltningen genom vilken det tidigare Charlottenburg delades upp i de tre stadsdelarna Westend, Charlottenburg-Nord och Charlottenburg. 2005 firade Charlottenburg 300 år.
Från 1860-talet blev Charlottenburg mer och mer populärt för välställda berlinarna. Bland annat lät Werner von Siemens bygga en villa 1862 på Berliner Strasse (idag Otto-Suhr-Allee). Westend blev en av Berlins villaförorter. Under 1870-talet etablerade sig Siemens och Schering i nordöstra delen av Charlottenburg, vilket skapade tillväxt. 1878–1884 byggdes Charlottenburgs tekniska högskola – dagens Technische Universität Berlin. Det ledande bryggeriet i Charlottenburg var Engelhardt vars verksamhet upphörde 1983.
1893 blev Charlottenburg en storstad då man hade mer än 100 000 invånare. Området Neuer Westen kom att bli centrum för Berlins västra förstäder och blev en ny stadskärnebildning i Berlin, med ett rikt affärs- och kulturliv. Rathaus Charlottenburg byggdes för att möta den växande stadens behov. 1910 hade Charlottenburg vuxit till 306 000 invånare. I oktober 1920 blev Charlottenburg en del av Berlin, som det sjunde stadsdistriktet.
Stadsdel i Berlin
För att råda bot på massarbetslösheten som följde efter första världskriget tog man upp förkrigsplanerna och gjorde om Lietzenseepark och Jungfernheide blev anlagd som en park för berlinarna ("Volkspark"). Projektet rörande en testbana för fordonsindustrin och tävlingsbana för motortävlingar hade startat redan före kriget men först 1921 kunde man färdigställa Avus. Under mellankrigstiden utvecklades Charlottenburg till plats för evenemang och mässor. För att möta framförallt bilindustrins behov av utställningshallar byggdes en utställningshall i det norra slutet av Avus. Stationen Messe Nord (1916–1944 Bahnhof Witzleben) stod 1916 klar för att klara kommunikationerna. Detta blev starten för utvecklingen mot Messe Berlin.
Efter andra världskriget var framförallt den östliga delen av Charlottenburg starkt förstörd av bombanfall. Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche ruin byggdes inte upp enligt de första planerna utan står kvar som ruin bredvid en nybyggd kyrka. Charlottenburg blev en del av den brittiska sektorn. Kalla kriget gjorde att området, Neuer Westen, runt Bahnhof Zoologischer Garten, Breitscheidplatz och Kurfürstendamm utvecklades till Västberlins nya centrum då Berlins historiska centrum befann sig i den sovjetiska östra sektorn. Återuppbyggnaden kännetecknas av flera höghus runt bland annat Ernst-Reuter-Platz.
Under 1970-talet slutade man med nybyggandet och riktade in sig mer på sanering och behållande av bostadsområden. Stadsbilden präglas av flera nybyggen efter andra världskriget med exempel i RBB-Fernsehzentrum vid Theodor-Heuss-Platz, det futuristiska ICC Berlin vid Funkturm som liknats vid ett rymdskepp. Samtidigt byggdes tunnelbanelinjen U7 ut mot Spandau fram till 1984. Vid Ernst-Reuter-Platz dominerar TU Berlins byggnader från 1960-talet, bland annat huvudbyggnaden och Telefunken-Hochhaus.
Sevärdheter och Kultur
Museer
Charlottenburgs slott med Schlossgarten, Belvedere, Schinkel-Pavillon, Orangerie och Mausoleum