Luzzatti tvingades som helt ung man av politiska skäl emigrera från det då ännu österrikiska Venetien och blev 1863 lärare vid en teknisk läroanstalt i Milano och 1867 professor i statsrätt vid universitetet i Padua.
Luzzatti var en kortare tid 1869 generalsekreterare (under Marco Minghetti) i handels- och jordbruksministeriet samt valdes 1870 till deputerad. Valet upphävdes, enär Luzzatti ej uppnått stadgad valbarhetsålder, och först efter tredje valet kunde han 1871 inta sin plats i deputeradekammaren. Han anslöt sig där till högern, hade 1878 verksam del i tillkomsten av Italiens nya tulltaxa och var en av dess ledande underhandlare vid avslutandet av en rad handelstraktater med olika länder.
Luzzatti var februari 1891 till maj 1892 skattkammarminister i Antonio di Rudinìs första kabinett samt innehade samma portfölj[förtydliga] i Rudinìs andra ministär (juli 1896 till juni 1898), i Giovanni Giolittis andra ministär (november 1903 till mars 1905) och i Sidney Sonninos första ministär (februari till maj 1906). En fördelaktig konvertering[förtydliga] av den italienska statsskulden 1906 var hans främsta ministerbedrift. Luzzatti var december 1909 till mars 1910 jordbruksminister i Sonninos andra ministär samt blev därefter konseljpresident och utrikesminister, men måste avgå i mars 1911 till följd av meningsskiljaktighet med de radikala medlemmarna av ministären. Han var ivrig anhängare av Italiens deltagande i första världskriget och togs ej sällan till råds av regeringen i finansfrågor. Han var mars till maj 1920 skattkammarminister i Francesco Nittis rekonstruerade ministär och blev 1921 senator.
Från Padua hade Luzzatti 1894 kallats till en lärostol i Perugia och erhöll 1898 en dylik i Rom. Tidigt och starkt påverkad av Hermann Schulze-Delitzsch, har Luzzatti i en mängd skrifter och tidskriftsartiklar populariserat dennes nationalekonomiska idéer i Italien, och han ivrade redan på 1860-talet för upprättande av kooperativa företag och folkbanker. År 1869 blev Luzzatti ledamot av Institut de France.
Bibliografi i urval
Schulze-Delitzsch (1883)
Le classi dirigenti e gli operai in Inghilterra (1893)
^ [ab] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 37658.[källa från Wikidata]
^SNAC, SNAC Ark-ID: w6h45tk9, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]