Sistnämnda år vann han stor framgång i Paris med den neapolitanskagenremålningenImprovisatören (tavlan, som förstördes under revolutionen 1848, är känd genom avbildningar i gravyr och litografi). Därefter följde Pilgrimernas återkomst från Madonna dell'Arco (1827) och Skördefolk vid Pontinska träsken (1830, båda i Louvren, en något ändrad replik av den sistnämnda i Raczynskiskagalleriet i Posen - de skulle enligt konstnärens mening symbolisera italiensk vår och sommar och följas av två skildringar av höst och vinter). Efter ett besök i Paris 1831 begav sig Robert till Venedig, där han 1834 målade Fiskarenas avfärd. Hopplös kärlek till prinsessan Charlotte Bonaparte medförde missmod och livsleda och drev honom till självmord.
Georg Nordensvan skriver i Nordisk Familjebok: "Hans konstart hade vunnit ofantlig popularitet, hans italienska bönder och kvinnor i idealiserad skönhet, i utstuderadt statuariska ställningar och i plastiskt komponerad gruppering väckte en förtjusning, som ej lät sig störas af det konstlade, teatraliska i uppfattningen och af det hårda, torra och omåleriska framställningssättet. Hans målningar spredos i gravyr, och han fick många efterföljare af olika nationer. Nu har hans stjärna längesedan bleknat." Léopold Robert är representerad vid bland annat Nationalmuseum[1]
