Labradorit

Labradorit
Labradorit i ett polerat bergblock
KategoriFältspat, tektosilikat
Kemisk formel(Ca,Na)(Al,Si)4O8, där Na är 30-50 procent och Ca är 50-70 procent
FärgGrå, grönvit, brun, grönaktig, blå, orange, gul, färglös
FörekomstsättTunna kristaller och skivformiga med rombisk genomskärning, tvärstrimmiga; massiv
KristallstrukturTriklin
TvillingbildningVanlig av albit, periklin, Carlsbad, Baveno eller Manevach tvillinglagar
SpaltningPerfekt på {001}, mindre perfekt på {010}, skärande i nära 90°; distinkt på {110}
BrottOjämnt till mussligt
Hårdhet (Mohs)6–6,5
GlansGlasglans till pärlemorglans på spalter
Ljusbrytningnα = 1,554–1,563
nβ = 1,559–1,568
nγ = 1,562–1,573
Dubbelbrytningδ=0,008–0,010
Optisk karaktärTvåaxligt positiv
DispersionIngen
TransparensGenomskinlig till transparent
StreckfärgVit
Specifik vikt2,68–2,72
ÖvrigtSkimrande
Referenser[1][2][3]

Labradorit med den kemiska formeln ((Ca, Na)(Al, Si)4O8), är en kalcium-natriumfältspat (en plagioklas), som kristalliserar triklint. Mineralet är en väsentlig beståndsdel i eruptiva bergarter – både dag- och djupbergarter. Mineralet är en fast lösning med sammansättningen 50 – 30 procent albit och 50 – 70 procent anortit. Det identifierades första gången i Labrador, Kanada, och kan uppvisa en iriserande effekt (schiller).

Fysiska egenskaper

Labradorit har specifik vikt som varierar från 2,68 till 2,72. Streckfärgen är vit, som för de flesta silikater. Brytningsindexet sträcker sig från 1,559 till 1,573 och tvillingar är vanligt. Som med alla plagioklasmedlemmar är kristallsystemet trikliniskt, och tre riktningar av spaltning finns, varav två är nästan i rät vinkel och är mer uppenbara, och är av god till perfekt kvalitet, medan den tredje riktningen är svag.

Förekomst

Labradorit förekommer som klara, vita till gråa, ribbade till blockigt formade korn i vanliga mafiska magmatiska bergarter som gabbro, norit, andesit och basalt. Labradoritkristaller förekommer som strökorn i askan från Monti Rossi på Etna på Sicilien.

Det geologiska området för labradorit är Paul's Island nära staden Nain i Labrador, Kanada. Det har också rapporterats i Grönland, Polen, Sverige, Norge, Finland och olika andra platser över hela världen, med anmärkningsvärd distribution i Madagaskar, Kina, Australien, Slovakien och USA.[2] I Ylämaa i sydöstra Finland bryts en varietet av labradorit som kallas spektrolit.

Labradorit förekommer i mafiska magmatiska bergarter och är den fältspatsort som är vanligast i basalt och gabbro. De ovanliga anortositkropparna består nästan uteslutande av labradorit.[4] Den finns också i metamorfa amfiboliter och som en detrital komponent i vissa sediment. Vanliga mineralföreningar i magmatiska bergarter är olivin, pyroxener, amfiboler och magnetit.[1]

Labradorescens

Labradorit kan visa en iriserande optisk effekt (eller schiller) som kallas labradorescens. Termen labradorescens myntades av Ove Balthasar Bøggild, som definierade det (labradorisering) på följande sätt:[5]

Labradorisering är den speciella reflektionen av ljuset från submikroskopiska plan orienterade i en riktning (sällan i två riktningar); dessa plan har aldrig en sådan position att de kan uttryckas med enkla index, och de är inte direkt synliga under mikroskopet.

Bidrag till förståelsen av ursprunget och orsaken till effekten gavs av Robert Strutt, 4:e baron Rayleigh (1923), och av Bøggild (1924).[5][6][7]

Orsaken till detta optiska fenomen är fasutlösnings-lamellstruktur[8] som förekommer i Bøggilds blandbarhetsgap.[9] Effekten är synlig när lamellavståndet är mellan 128 och 252 nm då lamellerna inte nödvändigtvis är parallella[9] och den lamellära strukturen visar sig sakna ordning på lång räckvidd.[10]

Den lamellära separationen sker endast i plagioklaser av en viss sammansättning, de av kalkhaltig labradorit (50–70 procent anortit) och bytownit (formel: (Ca0,7-0,9,Na0,3-0,1)[Al(Al,Si)Si2O8], det vill säga med en anortithalt på ca 70 till 90 procent) exemplifierar detta särskilt.[8][11] Ett annat krav för den lamellära separationen är en mycket långsam avkylning av berget som innehåller plagioklasen. Långsam kylning krävs för att tillåta Ca-, Na-, Si- och Al-jonerna att diffundera genom plagioklasen och producera den lamellära separationen. Därför uppvisar inte alla labradoriter labradorescens (de kanske inte har rätt sammansättning, svalnade för snabbt eller båda), och inte alla plagioklaser som uppvisar labradorescens är labradoriter (de kan vara bytownit).

Vissa ädelstensvarianter av labradorit som uppvisar en hög grad av labradorescens kallas spektrolit.

Galleri

  • Polerat block från Madagaskar
    Polerat block från Madagaskar
  • Detalj av labradorit
    Detalj av labradorit
  • Polerad labradorit, 18 × 20 cm
    Polerad labradorit, 18 × 20 cm
  • Polerad labradorit from UCL Geology collections
    Polerad labradorit from UCL Geology collections
  • Labradorit med sällsynta färger
    Labradorit med sällsynta färger
  • Polerad labradorit
    Polerad labradorit
  • Iridescenseffekt på grå labradorit
    Iridescenseffekt på grå labradorit

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Labradorite, 15 juli 2024.
  • Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter

  1. ^ [a b] Handbook of Mineralogy
  2. ^ [a b] Mindat.org
  3. ^ Webmineral data
  4. ^ Hurlbut, Cornelius S.; Klein, Cornelis; Manual of Mineralogy, Wiley, 1985, 20th ed., p. 456, ISBN 0-471-80580-7
  5. ^ [a b] Bøggild, Ove Balthasar (1924), ”On the Labradorization of the Feldspars”, Kongelige Danske Videnskabernes Selskab, Mathematisk-fysiske Meddelelelser 6 (3): 1–79, http://www.sdu.dk/media/bibpdf/Bind%201-9%5CBind%5Cmfm-6-3.pdf 
  6. ^ Raman, Chandrasekhara Venkata; Jayaraman, Aiyasami (July 1950). ”The structure of labradorite and the origin of its iridescence”. Proceedings of the Indian Academy of Sciences, Section A 32 (1): sid. 1–16. doi:10.1007/BF03172469. https://www.researchgate.net/publication/226907416. 
  7. ^ Lord Rayleigh (3 April 1923), ”Studies of Iridescent Colour and the Structure Producing it. III. The Colours of Labrador Felspar”, Proceedings of the Royal Society of London. Series A (The Royal Society) 103 (720): 34–45, doi:10.1098/rspa.1923.0037, Bibcode: 1923RSPSA.103...34R 
  8. ^ [a b] Yan-ju, Peng; Xue-mei, He; Qin-fang, Fang (May 2008), ”Exsolution lamellar structure causes of iridescence in labradorite: evidence from TEM”, Acta Petrologica et Mineralogica, http://en.cnki.com.cn/Article_en/CJFDTOTAL-YSKW200805015.htm, läst 1 mars 2015  Arkiverad 6 november 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ [a b] Hao, Xie; Jing-cheng, Pei; Li-ping, Li (February 2006), ”Relation Between Labradorescence and Internal Structure of Labradorite”, Geological Science and Technology Information, http://en.cnki.com.cn/Article_en/CJFDTOTAL-DZKQ200602005.htm, läst 1 mars 2015  Arkiverad 6 november 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Bolton, Herbert Cairns; Bursill, Leslie Arthur; McLaren, Alexander Clark; Turner, Robin G. (1966). ”On the origin of the colour of labradorite”. Physica Status Solidi B 18 (1): sid. 221–230. doi:10.1002/pssb.19660180123. Bibcode: 1966PSSBR..18..221B. 
  11. ^ MacKenzie, William Scott, red. (1974), ”23. Electron-optical study of a schiller labradorite”, The Feldspars: Proceedings of a NATO Advanced Study Institute, Manchester, 11–21 July 1972 (Manchester University Press) 2: s. 478–490 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör labradorit.