Gabbro består i huvudsak av kalciumrikplagioklas och pyroxen. Gabbro har en hög halt (20 till 65 %) mörka mineral såsom pyroxen, hornblände och olivin.[1] Plagioklas är ljusare, och syns som vita fläckar eller linjer i den mörkare omgivningen. Om andelen mörka mineral överstiger 65 % övergår gabbro till peridotit.
Förekomst
Gabbro bildas på stora djup i jordskorpan av en basisk magma. Om samma typ av magma stelnar närmare ytan bildas istället diabas, och om den stelnar vid ytan bildas basalt.
Gabbro är vanligt förekommande i både kontinental och oceanisk jordskorpa. I den oceaniska jordskorpan utgör gabbro en viktig del i så kallade ofiolitkomplex.
Gabbro är en ekonomiskt viktig bergart, som ofta innehåller brytningsvärda mineral, exempelvis kromit, nickel och kobolt. Gabbro används också ofta som byggnadssten.[2]
Densitet
Gabbro har typiskt densitet mellan 2,7 och 3,3 ton/m3. Detta är högre än för de flesta i Sverige vanligt förekommande bergarter. Den höga densiteten gör att gabbro är en särskilt lönsam bergart att förädla till ballast, då försäljningspriset sätts per ton.
Etymologi
Bergarten gabbro sägs ofta ha namngivits av geologenLeopold von Buch efter fyndorten Gabbro i Italien. Detta stämmer dock inte då namnet gabbro användes redan 1768 av den italienske geologen Tozzetti, dock omdefinierade von Buch termen och gav den en definition som liknar den moderna.[3]
![Gabbro-diabas[förklaring behövs] i Ryssland](Fil:%D0%A3%D1%81%D1%82%D1%83%D0%BF_%D0%B3%D0%B0%D0%B1%D0%B1%D1%80%D0%BE-%D0%B4%D0%B8%D0%B0%D0%B1%D0%B0%D0%B7%D0%BE%D0%B2.jpg)
