I stället förmäldes hon med Sigismunds farbror, hertig Karl av Södermanland. Kristina var kusin till Karls förra maka, Maria av Pfalz. Även detta äktenskap förhandlades fram av Elisabet Vasa. Genom giftermålet knöt Karl en starkare allians med de tyska protestanterna. Vigseln förrättades 27 augusti 1592 i Nyköping. Kristina födde barnen Gustav Adolf (sedermera kung av Sverige), Maria Elisabet (gift med hertig Johan av Östergötland), Kristina (död i späd ålder) och Karl Filip.
Drottning
1598 erövrade Karl den svenska tronen från sin brorson Sigismund. Enligt traditionen uppmuntrade Kristina Karl att avsätta Sigismund som hämnd för att Sigismund hade avbrutit giftermålsplanerna tolv år tidigare.[1] Kristina kröntes tillsammans med Karl i Uppsala domkyrka 15 mars 1607.
Drottning Kristina har beskrivits som sträng och snål: ett känt exempel är uppgiften om att hon själv ska ha mätt ut sytråden åt sina hovdamer.[2] Hon har även beskrivits som dominant, kärv och viljestark och Karl skall ha uppskattat hennes duglighet. Han kallade henne "en kvinna som håller att ta i" och deras relation beskrivs i stort som god.
1604 utnämndes hon till Sveriges blivande regent i det fall Karl skulle dö om tronarvingen fortfarande var omyndig: Karl IX namngav henne i egenskap av "vår älskelige K. husfru som våre K. sons kärlige Moder" som förmyndare för hans son och därmed rikets regent i det fall sonen skulle tillträda tronen före sin myndighetsdag.[3] Som förmyndare både för den blivande kungen Gustav Adolf och den yngre sonen Karl Filip hade hon en viktig ledarposition inom både politik och ekonomi.
År 1605 var hon tillförordnad regent i Sverige under Karls vistelse i Livland. Samtiden beskyllde henne för att ha uppmuntrat Karl i hans brutalitet, men det anses inte stämma. Däremot var hon aktiv som medlare.
Efter kung Karls död 1611 ledde hon tillsammans med hertig Johan av Östergötland sin son Gustav II Adolfs förmyndarregering från oktober 1611 till december samma år, då sonen myndigförklarades. Hon var dock fortsatt förmyndare för sin yngre son Karl Filip och därmed regent över hans förläningar; hertigdömet Södermanland, Närke och Värmland.
Kristina utövade en del inflytande över Gustav II Adolf under de första åren av hans regeringstid. 1613-1615 motsatte hon sig hans planer på att gifta sig med hennes hovfröken Ebba Brahe och lyckades till slut förhindra äktenskapet. Hennes motiv var de inrikespolitiska komplikationer ett äktenskap med en medlem av den inhemska adeln innebar, där hon såg ett dåligt exempel i Johan III:s äktenskap med Gunilla Bielke, och föredrog de fördelar ett dynastiskt äktenskap innebar. 1612 arrangerade hon trots kyrkans protester ett äktenskap mellan sin dotter Maria Elisabet och dennes kusin Johan av Östergötland. Hon ångrade sedan detta äktenskap, som kraftigt ska ha försämrat båda parters redan dåliga psykiska hälsa. Hon arrangerade också, mot rikskansler Axel Oxenstiernas vilja, äktenskapet mellan sin styvdotter Katarina och Johan Kasimir år 1615. Karl Filip beskrivs som hennes favoritbarn och hon gick bara motvilligt med på hans ryska tronkandidatur 1611. När projektet slutgiltigt misslyckades 1614 beskrivs hon som lättad.
I Karl Filips hertigdöme förblev Kristina regent i egenskap av sonens förmyndare. Hennes omsorg om Karl Filips verkliga eller förmenta rättigheter framkallade åtskilliga mindre tvistigheter med kungamakten. Kristina fortsatte att sköta de järnbruk och andra bruksegendomar som Karl byggt upp i de tidigare hertigdömena Värmland, Södermanland och Närke. Hon var också ovanligt engagerad och duktig inom dessa områden, och mycket intresserad av bergsbruket.[4] Hertigdömet, med Nyköping som huvudstad, var centrum för stor spannmålsexport och järn- och vapentillverkning stimulerad av den utrikespolitiska expansionen österut. Denna industri arrenderades 1611 till nederländaren Willem de Besche. Hon blev genom sin förvaltning av hertigdömet en av tidens storfinansiärer av svenska kronan.
Kristina förhindrade Gustav Adolfs försök att inskränka Södertäljes rätt till utrikeshandel. Hon försvarade hertigdömets autonomi mot kronan, hävdade dess oinskränkta domsrätt och motsatte sig adelns rusttjänst under kronan. Under riksdagen ledde hennes krav på autonomi till en konflikt där hennes talesperson doktor Nils häktades. Konflikten mellan kronan och hertigdömena avbröts dock av Johans död 1618 och Karl Filips död 1622. Kristinas ogifta yngsta syster Agnes av Holstein-Gottorp vistades hos henne vid denna tid.
Efter Karl Filips död 1622 levde hon tillbakadraget på Nyköpings slott fram till sin död. Hon tog där hand om den dotter som Karl Filip efterlämnat i sitt hemliga äktenskap; Elisabet Carlsdotter (Gyllenhielm).
^Tegenborg Falkdalen, Karin, Margareta Regina: vid Gustav Vasas sida : [en biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551)], Setterblad, Stockholm, 2016
