Uttalet är för det mesta /krɪstɪan/, men även uttalet Krischan/krɪɧan/ med sj-ljud förekommer, som i konstnären Christian Eriksson eller diplomaten Christian Günther[1]. Uttalet med sj-ljud är del av samma ljudförändring som när stj- i ord som stjärna övergick till sj-ljud. Samma ljudförändring inträffade i orden västgöte, östgöte och gästgiveri.[2] Uttalet med sj-ljud förekommer även i stadsnamnet Kristianstad/krɪˈɧansta/.[3] De flesta stavar namnet med Ch, men trots detta är det K som används i almanackan.
Namnet var ett modenamn på 1970-talet. Den 31 december 2005 fanns det totalt 50 305 personer i Sverige med namnet Kristian eller Christian/Cristian, varav 23 994 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 463 pojkar namnet, varav 127 fick det som tilltalsnamn.
Kristian är numera (2010) inte särskilt vanligt, de flesta av bärarna är vuxna människor.
Wessén, Elias (1958), Svensk språkhistoria. 1 Ljudlära och ordböjningslära, Stockholm studies in Scandinavian philology, 0562-1097;17 (5. uppl.), Stockholm: Almqvist & Wiksell
