Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Kopula är ett verb som nästan helt saknar semantiskt innehåll och som har en grammatisk funktion i satser för att binda ihop subjekt och predikativ. Inom grammatiken kallas det också för "bindeverb". Det vanligaste exemplet på kopula i språk är olika motsvarigheter till vara. Inte alla världens språk har kopula, som till exempel arabiskan och vissa sociolekter av amerikansk engelska.

I svenskan kan det även bestå av "bli", "heta", med flera. Exempel:

Jag är brevbärare.

Hon heter Ingrid.

Det blir fel.

Modern ryska hör till de språk som helt saknar kopula och kan binda ihop subjekt och predikativ utan något verb. På ryska skulle meningen "Jag är brevbärare" bli "Я почтальон", direkt översatt: "Jag brevbärare". Ett annat sätt att analysera denna sats är att ansätta en nollform av kopulan i presens; i preteritum och futurum är former av verbet "быть" (vara) obligatoriska. (Jfr nollmorfem.)

Fram till 1800-talet användes "есть" som bindeord i presens. Det betyder numera "det finns".