Jules Vandenpeereboom
Född	18 mars 1843[1] Kortrijk[1], Belgien
Död	6 mars 1917[1] (73 år) Anderlecht[1], Belgien
Medborgare i	Belgien
Utbildad vid	Katolska universitetet i Leuven[1]
Sysselsättning	Politiker[1], advokat[1]
Befattning
Municipal councillor in Belgium (1872–1884)[1] Ledamot av Belgiens representantkammare (1878–1900)[1] Belgiens mobilitetsminister Malou II government, Beernaert government, de Burtlet government, de Smet de Naeyer I government och Vandenpeereboom Government (1884–1899)[1] Belgiens försvarsminister (1896–1899)[1] Belgiens premiärminister (1899–1899) Ledamot av Belgiens senat (1904–1917)[1]
Politiskt parti
Konfessionella katolska partiet
Föräldrar	Henri Louis Ange Vandenpeereboom[1] Sophie Marie Josèphe Delacroix[1]
Utmärkelser
Statsminister i Belgien (1900)[1]
Redigera Wikidata

Jules Vandenpeereboom född den 18 mars 1843 i Courtrai, död den 6 mars 1917, var en belgisk politiker (katolik).

Vandenpeereboom invaldes 1878 i deputeradekammaren, där han kraftigt bekämpade den liberala regeringen Frère-Orban, blev 1884 minister för järnvägar, post och telegraf i den klerikala ministären under Jules Malou och kvarstod på denna post i kabinetten Beernaert och de Smet de Naeyer. Han var bland annat ansvarig för att under 1891-1893 införa tvåspråkiga frimärken i Belgien. Den 24 januari 1899 blev han själv konseljpresident (premiärminister) i en ministär, som redan den 5 augusti samma år föll på ett försök att införa proportionell representation. Han drog sig då tillbaka från det politiska livet.

• Vandenpeereboom, Jules i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)