José Enrique Rodó, född den 15 juli 1872 i Montevideo, död den 1 maj 1917 i Palermo, var en uruguayansk författare.

Rodó var professor i litteratur vid universitetet i Montevideo och direktör för Nationalbiblioteket där. I den av honom uppsatta tidskriften Revista nacional de literatura y ciencias sociales skrev han sina första artiklar: El que vendrá (1896) och La vida nueva (1897), utmärkande sig för stilistisk elegans. Som de yppersta proven på Rodós prosadiktning anses Ariel (1900) och Motivos de Proteo (1908). I El mirador de Prospero (1914) är hans historiska och litteraturkritiska uppsatser samlade som studier över Bolívar, Montalvo, Gutiérrez, Rubén Darío. Rodó försvarade med lidelse idealismen gentemot den då härskande materialistiska riktningen.

Wikimedia Commons har media som rör José Enrique Rodó.

• Rodó, José Enrique i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)