Jake Shields

USA Jake Shields
Jake Shields.jpg
Personlig information
Fullt namnJake Sequoyah Shields
Födelsedatum9 januari 1979 (45 år)
FödelseortSummertown, TN, USA
BostadsortArnold, CA, USA[1]
Längd1,83 m (6 ft 0 in)
Räckvidd1,83 m (6 ft 0 in)
Vikt77 kg (170 lb)
ViktklassWeltervikt
Mellanvikt
TeknikBrottning, BJJ, shootfighting
Grader     Svart bälte i BJJ
Under Cesar Gracie
TeamCesar Gracie Jiu-Jitsu
El Niño Sports
Fairtex Gym (2002–2008)
Aktiva år1999–
TitlarMellanviktsmästare
Shooto 2004
Welterviktsmästare
Rumble on the Rock 2006
Welterviktsmästare
EliteXC 2008
Mellanviktsmästare
Strikeforce 2009–2010
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 46 V: 33 F: 11 O: 1 NC: 1
Vinst Domslut Förlust
72 % 33 Totalt 11 24 %
3 KO/TKO 4
12 Submission 1
18 Poäng/övrigt 6
* Antal proffsmatcher och resultat är korrekta per den
20 oktober 2018
        Medaljer
Nation: USA USA
Grappling
ADCC VM Submission wrestling
Brons 2005 -77 kg
Panamerikanska mästerskapen BJJ
Guld 2005 Mellanvikt (Lilabälten)

Jake Sequoyah Shields[1], född 9 januari 1979, är en amerikansk mixed martial arts-utövare som tävlat i Rumble on the Rock, Elite XC, Shooto, Strikeforce UFC och varit mästare i organisationerna Strikeforce, EliteXC, Shooto och Rumble on the Rock. Han är numera aktiv i PFL.

Förutom MMA har han även tävlat inom BJJ där han bland annat vunnit brons på ADCC Submission Wrestling World Championship (2005) och han tävlar inom submission wrestling.

Han har själv beskrivit sin stil som "amerikansk jiu-jitsu"[2]

Shields tränar på Cesar Gracie Jiu-Jitsu tillsammans med bland andra Nick Diaz, Nate Diaz och Gilbert Melendez.

Biografi

Tidigt liv

Jake Shields föddes den 9 januari 1979 i Summerville, TN men växte upp i Mountain Ranch, CA och började träna brottning som nioåring.[3] Han fortsatte brottas i både high school och college. I college träffade han Chuck Liddell som bjöd in honom till att komma och träna på hans gym.[4] Ett par veckor senare, den 23 oktober 1999, gjorde han sin professionella MMA-debut när han fick hoppa in som ersättare för en träningskamrat.

MMA-karriär

Shields gick sina fem första matcher i mellanvikt trots att hans naturliga viktklass egentligen var weltervikt. Efter att ha vunnit tre av sina fem första matcher debuterade han i februari 2001 som welterviktare i organisationen Gladiator Challenge. Till och med november samma år gick han fyra matcher i organisationen och vann samtliga. Sommaren 2001 började han även träna på Cesar Gracie Jiu-Jitsu.[5]

Tidig karriär

Shields vann sju av sina tio första professionella MMA-matcher men hade ännu inte gått några matcher i de stora organisationerna. I december 2002 debuterade han i den japanska organisationen Shooto. Han mötte topp-3 rankade Hayato Sakurai och vann matchen på domslut.[4] Efter segern över Sakurai blev han ett stort namn i Japan och fortsatte gå matcher i organisationer som Shooto och Pancrase. I juli 2004 vann han sin första titel när han besegrade Ray Cooper och blev mellanviktsmästare i Shooto.[4] Under sin tid i Japan blev Shields vid två tillfällen erbjuden att gå matcher i Japans största MMA-organisation Pride men tackade nej.[4] Han återvände istället till USA under 2006 och blev omgående mästare i organisationen Rumble on the Rock efter att ha vunnit deras welterviktsturnering. På vägen besegrade han Yushin Okami i semifinalen och Carlos Condit i finalen.[6]

I juni 2007 besegrade han Ido Pariente och vann därmed sin sjunde raka match sedan han lämnade Japan. I september samma år gick han sin första av fyra matcher i organisationen EliteXC. Han vann sina två första matcher i organisationen och blev därmed erbjuden en match om welterviktstiteln mot Nick Thompson i juli 2008.[7] Shields vann matchen via submission på en strypning redan efter en minut av den första ronden. Som nybliven titelhållare (hans tredje i karriären) blev han i media beskriven som den bästa welterviktaren utanför UFC.[8] Han hann med att försvara titeln mot Paul Daley i oktober samma år innan organisationen gick i konkurs under vintern.

Istället skrev Shields på för Strikeforce och debuterade mot Robbie Lawler i juni 2009 i en match han vann på submission. Därefter blev han erbjuden en titelmatch i mellanvikt mot Jason Miller i november samma år. Efter att matchen gått alla fem ronderna gav domarna Shields segern.[9] I april 2010 försvarade Shields titeln genom att besegra Dan Henderson, återigen via domslut. Efter tre matcher i Strikeforce var hans kontrakt med organisationen slut. Då Shields och Strikeforce inte kunde komma överens om ett nytt kontrakt blev han släppt av organisationen den 30 juni 2010.[10]

UFC

I juli 2010 skrev han på för UFC och debuterade på UFC 121 mot Martin Kampmann i oktober samma år.[11] Shields tog sin femtonde raka seger sedan förlusten mot Akira Kikuchi i december 2004 och blev därmed erbjuden en match mot den sjufaldiga welterviktsmästaren Georges St. Pierre.[12] Shields och St. Pierre möttes på UFC 129 i Toronto den 30 april 2010. Efter att matchen gått alla fem ronderna gav poängdomarna segern till St. Pierre. Shields förlorade därmed sin första match på över sex år.

Sedan mötte Shields Jake Ellenberger på UFC Fight Night 25 17 september 2011 och förlorade matchen via TKO i första ronden. Det var första gången Shields förlorat via avslut på över tio år.

Shields mötte Yoshihiro Akiyama på UFC 144 26 februari 2012 och vann via enhälligt domslut.

Efter den vinsten gick Shields tillbaka till mellanvikt och mötte Ed Herman på UFC 150 11 augusti 2012 och vann via enhälligt domslut.

Sedan mötte Shields Tyron Woodley i weltervikt på UFC 161 15 juni 2013. Shields vann via delat domslut.

Efter det mötte han Demian Maia på UFC Fight Night 29 9 oktober 2013. Inte helt oväntat utspelade sig den största delen av matchen mellan de två välrenommerade Jiu-jitsuutövarna på marken, och Shields vann till slut via ett delat domslut.

Nästa match gick mot Hector Lombard på UFC 171 15 mars 2014 och den förlorade Shields via enhälligt domslut. Efter det meddelade UFC att de rivit kontraktet med Shields.

Dana White hade följande att säga om varför UFC valde att släppa Shields:

"Mixed martial arts is a young man's game. I like Jake Shields a lot. But let's be honest here: Where was he going in this [welterweight] division of animals we have? He's on the downswing, and he's never going to be the guy. His stand-up never improved. He hasn't really shown anything in his last couple of fights to make you go, Holy ****! Right now, at this point, he's just another guy"[13]

WSOF/PFL

I april 2014 skrev Shields på en fler-fightsdeal med WSOF.[14] Shields debuterade på WSOF 14 11 oktober 2014 och mötte WSOF Kanadas welterviktsmästare Ryan Ford och vann matchen via submission i första ronden. I sin andra match för WSOF mötte han Brian Foster som huvudmatch, main event, vid WSOF 17 17 januari 2015. Återigen vann han via submission i första ronden.

Den tredje matchen för WSOF gällde welterviktstiteln och gick mot Rousimar Palhares vid WSOF 22 1 augusti 2015. Den matchen förlorade Shields via submission vilket var den första gången i sin karriär som Shields blivit submittad.

Nästa gång Shields fick en chans att gå en match om titeln kom den 31 december 2016 som co-main på WSOF 34 mot Jon Fitch 31 december 2016.[15] Shields förlorade via enhälligt domslut.

Under 2017 köpte MMAX Investment Partners en majoritetspost i WSOF[16] och bytte i april samma år namn på organisationen till Professional Fighters League.

Shields har fortsatt under det nya namnet PFL och har gått fyra matcher 2017/2018 med två vinster och två förluster. Båda förlusterna kom mot samme motståndare: Ray Cooper III. Den senaste förlusten var även hans senaste match på PFL 10 20 oktober 2018.

Grapplingkarriär

Shields har vunnit flera titlar inom både brottning och brasiliansk jiu-jitsu. Under sin tid i college vann han både delstats- och nationella titlar, han blev två gånger (1997 och 1998) utsedd som All-American.[17] Inom brasiliansk jiu-jutsu har han bland annat vunnit brons på ADCC Submission Wrestling World Championship (2005) och guld vid Pan Amerikanska spelen (2005).[18]

Tävlingsfacit

MMA

Resultat Facit Motståndare Metod Event Datum Rond Tid Plats Noteringar
Förlust 33–11–1 (1) USA Ray Cooper III TKO (slag) PFL 10 20 oktober 2018 1 3:10 USA Washington D.C.
Vinst 33–10–1 (1) Guam Herman Terrado Domslut (enhälligt) PFL 6 16 augusti 2018 3 3:00 USA Atlantic City, NJ
Förlust 32–10–1 (1) USA Ray Cooper III TKO (slag) PFL 3 5 juli 2018 2 2:09 USA Washington D.C.
Vinst 32–9–1 (1) USA Danny Davis Jr. Domslut (enhälligt) PFL: Everett 29 juli 2017 3 5:00 USA Everett, WA
Förlust 31–9–1 (1) USA Jon Fitch Domslut (enhälligt) WSOF 34 31 december 2016 5 5:00 USA New York City, NY För welterviktstiteln
Förlust 31–8–1 (1) Brasilien Rousimar Palhares Submission (kimora) WSOF 22 1 augusti 2015 3 2:02 USA Las Vegas, NV För welterviktstiteln
Vinst 31–7–1 (1) USA Brian Foster Submission (neck-crank) WSOF 17 17 januari 2015 1 2:51 USA Las Vegas, NV
Vinst 30–7–1 (1) Kanada Ryan Ford Submission (rear-naked) WSOF 14 11 oktober 2014 1 4:29 Kanada Edmonton, Alberta
Förlust 29–7–1 (1) Kuba Hector Lombard Domslut (enhälligt) UFC 171: Hendricks vs. Lawler 15 mars 2014 3 5:00 USA Dallas, TX
Vinst 29–6–1 (1) Brasilien Demian Maia Domslut (delat) UFC Fight Night: Maia vs. Shields 9 oktober 2013 3 5:00 Brasilien Barueri
Vinst 28–6–1 (1) USA Tyron Woodley Domslut (delat) UFC 161: Evans vs. Henderson 25 juni 2013 3 5:00 Kanada Winnipeg, Manitoba
NC 27–6–1 (1) USA Ed Herman NC (Ändrat i efterhand) UFC 150: Henderson vs. Edgar II 11 augusti 2012 3 5:00 USA Denver, CO Enhällig domslutsvinst för Shields, men denne fastnade sedan i ett dopingprov
Vinst 27–6–1 Japan Yoshihiro Akiyama Domslut (enhälligt) UFC 144: Edgar vs. Henderson 26 februari 2012 3 5:00 Japan Saitama
Förlust 26–6–1 USA Jake Ellenberger TKO (knän och slag) UFC Fight Night: Shields vs. Ellenberger 17 september 2011 1 0:53 USA New Orleans
Förlust 26–5–1 Kanada Georges St-Pierre Domslut (enhälligt) UFC 129: St-Pierre vs. Shields 30 april 2011 5 5:00 Kanada Toronto, Kanada För UFC:s welterviktstitel
Vinst 26–4–1 Danmark Martin Kampmann Domslut (delat) UFC 121: Lesnar vs. Velasquez 23 oktober 2010 3 5:00 USA Anaheim, USA
Vinst 25–4–1 USA Dan Henderson Domslut (enhälligt) Strikeforce: Nashville 17 april 2010 5 5:00 USA Nashville, USA Försvarade Strikeforce mellanviktstitel
Vinst 24–4–1 USA Jason Miller Domslut (enhälligt) Strikeforce/M-1 Global: Fedor vs. Rogers 7 november 2009 5 5:00 USA Hoffman Estates, USA Blev Strikeforce mellanviktsmästare
Vinst 23–4–1 USA Robbie Lawler Submission (Guillotine Choke) Strikeforce: Lawler vs. Shields 6 juni 2009 1 2:02 USA St. Louis, USA 182 lb catchweight
Vinst 22–4–1 England Paul Daley Submission (Armbar) EliteXC: Heat 4 oktober 2008 2 3:47 USA Sunrise, USA Försvarade EliteXC welterviktstitel
Vinst 21–4–1 USA Nick Thompson Submission (Guillotine Choke) EliteXC: Unfinished Business 26 juli 2008 1 1:03 USA Stockton, USA Blev EliteXC welterviktsmästare
Vinst 20–4–1 USA Mike Pyle Submission (Rear-Naked Choke) EliteXC: Renegade 10 november 2007 1 3:39 USA Copus Christi, USA
Vinst 19–4–1 Brasilien Renato Verissimo TKO (slag) EliteXC: Uprising 15 september 2007 1 4:00 USA Honolulu, Hawaii 175 lb catchweight
Vinst 18–4–1 Israel Ido Pariente Submission (Rear-Naked Choke) K-1 Dynamite!! USA 2 juni 2007 1 2:06 USA Los Angeles, USA
Vinst 17–4–1 USA Ray Steinbeiss Submission (Guillotine Choke) BodogFIGHT: Costa Rica Combat 18 februari 2007 1 1:29 Costa Rica Costa Rica
Vinst 16–4–1 USA Steve Berger TKO (slag) FCP: Malice at Cow Palace 9 september 2006 2 1:36 USA San Francisco, USA
Vinst 15–4–1 USA Carlos Condit Domslut (enhälligt) Rumble on the Rock 9 21 april 2006 3 5:00 USA Honolulu, Hawaii Blev Rumble on the Rock welterviktsmästare
Vinst 14–4–1 Japan Yushin Okami Domslut (majoritetsbeslut) Rumble on the Rock 9 21 april 2006 3 5:00 USA Honolulu, Hawaii Semifinal i Rumble on the Rock welterviktsturnering
Vinst 13–4–1 USA Dave Menne Domslut (enhälligt) Rumble on the Rock 8 20 januari 2006 3 5:00 USA Honolulu, Hawaii Kvartsfinal i Rumble on the Rock welterviktsturnering
Vinst 12–4–1 USA Toby Imada Domslut (enhälligt) Kage Kombat 12 november 2005 3 5:00 USA Kalifornien, USA
Förlust 11–4–1 Japan Akira Kikuchi Domslut (enhälligt) Shooto: Year-End Show 2004 14 september 2004 3 5:00 Japan Tokyo, Japan Förlorade Shooto mellanviktstitel
Vinst 11–3–1 USA Ray Cooper Submission (Rear-Naked Choke) Shooto Hawaii: Soljah Fight Night 9 juli 2004 1 3:29 USA Honolulu, Hawaii Blev Shooto mellanviktsmästare
Oavgjort 10–3–1 Japan Kazuo Misaki Oavgjort Pancrase: Hybrid 10 30 november 2003 3 5:00 Japan Tokyo, Japan
Vinst 10–3 Japan Akira Kikuchi Domslut (enhälligt) Shooto: 8/10 10 augusti 2003 3 5:00 Japan Tokyo, Japan
Vinst 9–3 Brasilien Milton Vieira Domslut (enhälligt) Shooto: Midwest Fighting 21 maj 2003 3 5:00 USA Hammond, Indiana
Vinst 8–3 Japan Hayato Sakurai Domslut (enhälligt) Shooto: Year-End Show 2002 14 december 2002 3 5:00 Japan Chiba, Japan
Förlust 7–3 USA Ray Cooper Domslut (majoritetsbeslut) Warriors Quest 6: Best of the Best 3 augusti 2002 3 5:00 USA Honolulu, Hawaii
Vinst 7–2 USA Robert Ferguson Domslut (enhälligt) Gladiator Challenge 7: Casualties of War 4 november 2001 2 5:00 USA Colusa, USA
Vinst 6–2 USA Jeremy Jackson Submission (Rear-Naked Choke) Gladiator Challenge 6: Caged Beasts 9 september 2001 1 2:03 USA Colusa, USA
Vinst 5–2 USA Tracy Hess Domslut (enhälligt) Gladiator Challenge 3: Showdown at Soboba 7 april 2001 2 5:00 USA Friant, USA
Vinst 4–2 USA Randy Velarde Submission (rear-naked) Gladiator Challenge 2: Collision at Colusa 18 februari 2001 2 3:19 USA Colusa, USA Debut i weltervikt.
Förlust 3–2 USA Phillip Miller Domslut (enhälligt) IFC: Warriors Challenge 9 18 juli 2000 2 8:00 USA Friant, USA
Vinst 3–1 USA Shannon Ritch Submission (Armtriangel) Best of the Best 4 maj 2000 1 2:45 USA Tempe, USA
Förlust 2–1 USA Marty Armendarez TKO (slag) IFC: Warriors Challenge 6 25 mars 2000 1 7:34 USA Friant, USA
Vinst 2–0 USA Brian Warren Domslut (enhälligt) CFF: The Cobra Challenge 1999 11 december 1999 1 10:00 USA Anza, USA
Vinst 1–0 USA Paul Harrison TKO (slag) CFF: The Cobra Qualifier 1999 23 oktober 1999 1 3:22 USA Anza, USA

Submission wrestling

Senast uppdaterad: 15 mars 2019 (Polaris 9).
Antal matcher Vunna matcher Förlorade matcher
Totalt 11 6
Via submission 3 2
Via poäng 2 3
Via domslut 6 1
Via diskvalificering 0 0
Oavgjorda 3

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”State of Nevada Athletic commission”. boxing.nv.gov. 17 januari 2015. http://boxing.nv.gov/uploadedFiles/boxingnvgov/content/results/2015_Results/01-17-15MMA.pdf. 
  2. ^ ”Jake Shields kommer med "amerikansk jiu-jitsu" mot Kampmann”. MMAmania.com. 19 oktober 2010. http://www.mmamania.com/2010/10/19/1760935/ufc-121-jake-shields-bringing-american-jiu-jitsu-to-martin-kampmann. 
  3. ^ ”Ex-Hippie Kid Jake Shields Set To Rock ‘N Roll On ‘‘Dynamite USA’’ On June 2”. mmaontap.com. Arkiverad från originalet den 10 april 2010. https://web.archive.org/web/20100410025109/http://www.mmaontap.com/mma/entry/ex-hippie-kid-jake-shields-set-to-rock-n-roll-on-dynamite-usa-on-june-2/. Läst 16 april 2011. 
  4. ^ [a b c d] ”Shields Shines On Small Stage” (pdf). total-mma.com. http://total-mma.com/wp-content/uploads/2007/09/total-mmaissue4.pdf. Läst 16 april 2011. [död länk]
  5. ^ ”M-1 exclusive interview with Champions trainer Cesar Gracie”. m-1global.com. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131017221012/http://www.m-1global.com/2010/03/08/m-1-exclusive-interview-with-champions-trainer-cesar-gracie/. Läst 16 april 2011. 
  6. ^ ”ROTR 9 - Rumble on the Rock 9”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/events/ROTR-9-Rumble-on-the-Rock-9-3760. Läst 16 april 2011. 
  7. ^ ”Jake Shields vs. Nick Thompson for EliteXC Welterweight Championship”. fiveknuckles.com. Arkiverad från originalet den 4 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130204015635/http://fiveknuckles.com/mma-news/Jake-Shields-vs-Nick-Thompson-for-EliteXC-Welterweight-Championship.html. Läst 16 april 2011. 
  8. ^ ”Jake Shields Beats Nick Thompson, EliteXC Champ Is Best Welterweight Outside UFC”. mmafighting.com. http://www.mmafighting.com/2008/07/26/jake-shields-beats-nick-thompson-elitexc-champ-is-best-welterwe/. Läst 16 april 2011. 
  9. ^ ”Strikeforce 'Fedor vs Rogers' Results': Jake Shields Dominates Jason "Mayhem" Miller”. bloodyelbow.com. Arkiverad från originalet den 11 november 2009. https://web.archive.org/web/20091111021538/http://www.bloodyelbow.com/2009/11/7/1121033/strikeforce-fedor-vs-rogers. Läst 16 april 2011. 
  10. ^ ”Jake Shields Released by Strikeforce, Expected to Sign with UFC”. mmafrenzy.com. Arkiverad från originalet den 8 november 2011. https://web.archive.org/web/20111108161335/http://mmafrenzy.com/15039/jake-shields-released-by-strikeforce-expected-to-sign-with-ufc/. Läst 16 april 2011. 
  11. ^ ”Jake Shields Headed to UFC”. mmafighting.com. http://www.mmafighting.com/2010/07/16/jake-shields-signs-with-ufc/. Läst 16 april 2011. 
  12. ^ ”Jake Shields on Beating Kampmann, UFC Title Shot, Facing GSP and More”. mmafighting.com. http://www.mmafighting.com/2010/10/26/jake-shields-on-beating-kampmann-ufc-title-shot-facing-gsp-and-m/. Läst 16 april 2011. 
  13. ^ ”Dana White om varför de river kontraktet med Shields”. bloodyelbow.com. 7 april 2014. http://www.bloodyelbow.com/2014/4/7/5592002/ufc-dana-white-jake-shields-another-guy-cut-mma-news. 
  14. ^ ”F.D UFC-titelutmanaren Jake Shields skriver på för WSOF”. sherdog.com. 17 april 2014. http://www.sherdog.com/news/news/ExUFC-Title-Challenger-Jake-Shields-Signs-MultiFight-Deal-with-World-Series-of-Fighting-66767. 
  15. ^ ”Tre titelmatcher klara till WSOF New York”. MMAfighting.com. 17 oktober 2016. http://www.mmafighting.com/2016/10/17/13306728/three-title-fights-official-for-wsof-s-debut-in-new-york. 
  16. ^ ”Notice of Exempt Offering of Securities”. sec.gov. 20 januari 2017. https://www.sec.gov/Archives/edgar/data/1694675/000169467517000001/xslFormDX01/primary_doc.xml. 
  17. ^ ”Sherdog Preview: Rumble On The Rock 175-lb. GP”. sherdog.com. http://www.sherdog.com/news/articles/3/Sherdog-Preview-Rumble-On-The-Rock-175-lb-GP-4312. Läst 16 april 2011. 
  18. ^ ”Jake Shields Biography”. jakeshields.com. http://www.jakeshields.com/biography/. Läst 16 april 2011. 

Källor