Eino Jaakko Untamo Hallama
Anita och Jaakko Hallama (t.v.) med Anna och Gösta Engzell år 1960.
Attaché i Bern
Tid i befattningen 1943–1945
Attaché i Moskva
Tid i befattningen 1954–1958
Utrikesminister i tjänstemannaregeringen Lehto
Tid i befattningen 18 december 1963–12 september 1964
Företrädare	Veli Merikoski
Efterträdare	Ahti Karjalainen
Född	28 mars 1917 Kuopio
Död	11 februari 1996 (78 år) Helsingfors
Gravplats	Sandudds begravningsplats[1]
Nationalitet	Finland
Maka	Anita Hallama (1947–)

Eino Jaakko Untamo Hallama, född 28 mars 1917 i Kuopio, död 11 februari 1996 i Helsingfors, var en finländsk diplomat. Hallama avlade fil.kand. 1941. Han trädde i utrikesförvaltningens tjänst samma år och var 1943–1945 attaché i Bern samt hade därefter utlandskommenderingar bland annat i Bryssel och Washington. 1954–1958 var han stationerad i Moskva och byggde under denna tid upp en gedigen kunskap om Sovjetunionen och dess politiska system. Hallama återvände 1958 till utrikesministeriet i Helsingfors och blev följande år chef för dess politiska avdelning samt 1962 kanslichef och statssekreterare. För denna snabba karriär kunde han – vid sidan av sin egen duglighet – tacka president Urho Kekkonen, som hyste stort förtroende för hans pålitlighet.

Hallama var utrikesminister i tjänstemannaregeringen Lehto som styrde Finland från 18 december 1963 till 12 september 1964.^[2] Han var i två repriser, 1967–1970 och 1974–1983, ambassadör i Moskva, där han tjänstgjorde som presidentens specielle troman. Hans verksamhet hämmades dock av en sjukdom (parkinsonism), som försvårade kommunikationen med andra personer. Hallama försattes 1983 i disponibilitet och pensionerades 1984. Hans hustru från 1947, Anita Hallama (född 1925), hade en ytterst nära relation till Urho Kekkonen. Om denna berättade hon i boken Sydämen kieltä sydämelle (på svenska "Hjärtats språk till hjärtat") (2001), som väckte stort uppseende.

•  Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1951^[3]
•  Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1960^[3]
•  Storofficer i guld av Österrikiska republikens förtjänstorden, 1961^[4]
•  Kommendör med kraschan av Sankt Olavs orden, 1 juli 1961^[5]
•  Kommendörstecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 1962^[3]
•  Storkorset av isländska falkorden, 5 oktober 1964^[6]
•  Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 1967^[3]
•  Storkorset av Finlands Lejons orden, 6 december 1973^[7]
•  Folkens vänskapsorden, 1982^[8]
•  Storkors av Södra korsets orden^[9]
•  Jugoslaviska fanans orden med band^[9]
•  Tunisiens republikorden^[9]
•  Storofficer av Hederslegionen^[9]
•  Egyptens förtjänstorden^[9]
•  Kommendör med stjärna av Polonia Restituta^[9]
•  Vinterkrigets minnesmedalj^[3]
•  Storkorsriddare av Silvesterorden^[9]
•  Storkorset av Mexikanska Aztekiska Örnorden^[9]
•  Storkors av Leopoldorden^[9]
•  Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden^[9]
•  Folkrepubliken Bulgariens orden^[9]
•  Storkors av Sankt Olavs orden^[9]
•  Frihetsmedaljens 2. klass^[3]
•  Storkors av Dannebrogorden^[9]

[Redigera Wikidata]

• Hallama, Jaakko i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0