Ingegerd Granlund

Ingegerd Granlund
Född24 april 1903
Stockholm
Död15 augusti 1978 (75 år)
Stockholm
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningÖversättare, författare[1], lärare[1]
Redigera Wikidata
Ingegerd Granlund, sittande vid bordets kortsida, planerar 50-årsjubiléet för Nya Elementarskolan för flickor tillsammans med några av skolans lärarinnor.

Helfrid Ingegerd Granlund, född den 24 april 1903 i Stockholm,[2] död den 15 augusti 1978 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[3] var en svensk författare, översättare och skolledare.

Biografi

Granlund blev fil. mag. i Uppsala 1929 och arbetade därefter som läroverkslärare i Uppsala och Stockholm. Hon var rektor för Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm 1943–1957.

Förutom ungdomsböcker, som exempelvis Tolv brev till Tonina (1956), skrev Granlund noveller och dikter. Hon var en av initiativtagarna till Nils Ferlin-Sällskapet och var dess första ordförande 1962–1973 då hon efterträddes av Sandro Key-Åberg. Hon var också aktiv i Sveriges författareförening och styrelseledamot där 1954–1967. Hon var därtill ordförande i Svenska Översättarförbundet 1959–1969.

Åren 1931–1940 var hon gift med K. G. Wolrath. Ingegerd Granlund är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.[4]

Bibliografi (urval)

  • Balladen om Herrans beläte (dikter, 1943)
  • Tvivelhundra skog (1951)
  • Tolv brev till Tonina (1956)
  • Vi klara plugget (1958)
  • På den tiden (1959)
  • Hazels unga hjärta (1961)
  • Kvinnors ensamhet (1961)
  • En katt är en katt är en katt (1964)

Översättningar (urval)

  • Diderik Skelet: 100 ultra-short-stories (Ars förlag, 1945)
  • William Saroyan: Jag vill se min son (The adventures of Wesley Jackson) (Fritze, 1951)
  • Stephen Crane: Det röda beviset (The red badge of courage) (Fritze, 1952)
  • Zaharia Stancu: Djävulens plogfåra (Descult de barfota) (Folket i bild, 1957)
  • Mihail Sadoveanu: Yxan (Baltagul) (Rabén & Sjögren, 1959)
  • Voltaire: Candide (Candide) (Sohlman, 1961)

Källor

Noter

  1. ^ [a b] Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ingegerd Granlund i Rotemansarkivet i Stockholms stadsarkiv
  3. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Granlund, Helfrid Ingegerd
  4. ^ ”Granlund, Helfrid Ingegerd”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/43c3809b-a49c-40c1-a1ed-2d33b87a899c. Läst 19 juni 2023. 
Auktoritetsdata