Rönnblad var son till sjökaptenen Abraham Vilhelm Rönnblad. Han började i kören Nya teatern i Stockholm samtidigt som han studerade sång för Wilhelm Lundvik och dramatisk framställningskonst för Henrik Christiernsson.
Han debuterade 1884 vid Mauritz Ludvig Fröbergs operettsällskap på Kejserliga teatern i Helsingfors som Simon Rymanovics i Tiggerstudenten. Han var anställd vid detta sällskap 1884–1888 och vid Stora teatern i Göteborg 1888–1890. Under denna år fick han pröva sig i större opera- och operettpartier som Mossul i Kung för en dag, Lothario i Mignon, Montedafiore i Frihetsbröderna, Benozzo i Gasparone och Ferdinand VI i Hälften var. Han anställdes vid Vasateatern 1891, där han uppträdde bland annat som Montedafiore i Frihetsbröderna och Axel von Rambow i Fritz ReutersLivet på landet. Han uppträdde 1892–1901 med framgång vid olika lyriska och dramatiska scener, bland annat återvände han till Göteborg där han spelade i Albert Ranfts lyriska och dramatiska ensembler.
Han bildade eget sällskap, Hugo Rönnblads sällskap 1901, med vilket han under närmare 20 år reste runt i Sverige, uteslutande med dramatik på repertoaren. Under den tiden blev han mycket populär på grund av sitt program och sin samspelta och jämna ensemble. Teatern drevs tillsammans med hustrun fram till hennes död. Bland hans roller under den tiden märktes sådana som Kung Volmer i Holger DrachmannsGurre, Blenkarn i Henry Arthur JonesTatlows hemlighet och Guldstad i Henrik IbsensKärlekens komedi. Under sina senare år ägnade han sig även åt filmen, där en av hans främsta roller var Beerencreutz i Gösta Berlings saga.[1]
Under karriären utförde han cirka 60 större barytonpartier i operetter och operor. Totalt gjorde Rönnblad omkring 500 talroller.
Han var från 1891 gift med skådespelaren Ingeborg Hansson och efter hennes död gift med Augusta Brewitz från 1916.[2] Rönnblad är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[3]
