Henry Peyron avlade officersexamen den 18 december 1903 och inträdde samma år som underlöjtnant vid Livregementets dragoner (K 2). 1906 befordrades han till löjtnant och 1917 till ryttmästare. Han hade dessförinnan studerat vid Krigshögskolan 1910–1912 och varit generalstabsaspirant 1913–1915. 1917 överflyttades han även till Generalstaben (GS) där han blev kapten. 1918 erhöll han avsked ur den svenska armén och inträdde istället i den finska som överstelöjtnant, han återinträdde emellertid senare samma år och blev då återigen ryttmästare i K 2. Han flyttades tillbaka till GS samma år och året därpå återigen ryttmästare i K 2 och befordrades till major 1924 för att hamna på GS igen 1926. Han hade då även tjänstgjort som militärattaché i Rom 1919–1921 och i Berlin 1924–1926 samt som ledamot av kavalleriexerciskommissionen 1919 och ledare för försök med kulsprutegevär i kavalleriet 1921–1922. Peyron befordrades till överstelöjtnant i GS 1928.
Peyron var även tävlingsfäktare och deltog i sommarolympiaden 1908. Kort efter olympiaden deltog han även i en militär fäktningsturnering för officerare, vilken beskrivs i boken "Bröder i fäktkonst". Där kan man även ta del av hans gedigna militära karriär.[2] Vidare var han ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och författare till ett flertal artiklar om diverse olika militära och politiska ämnen.
