Vänster hjälmmärke: vapensköld med värnmaktsörnen.
Höger hjälmmärke: vapensköld i de nazityska nationalfärgerna.
Historiska bilder
Parad 1939.
Marsch 1939.
Övning 1939.
Fälttåg i Polen 1939.
Tysk soldat i Stalingrad 1942.
Gatustrid i Stalingrad 1942.
Skyttegrav i Stalingrad 1942.
Tyska krigsfångar 1944.
Heer (svenska: hären) var en beteckning på landstridskrafterna inom den tyska krigsmakten (Wehrmacht) från 1935 till 1945, i vilken också ingick marinen (Kriegsmarine) och flygvapnet (Luftwaffe). Under andra världskriget tjänstgjorde totalt cirka 15 miljoner soldater i den tyska armén, varav omkring tre miljoner stupade eller dog av andra orsaker.
Operativa och taktiska metoder
Under den period som den tyska armén omformades av Hitler fortsatte den att utveckla stridsmetoder som banat väg under första världskriget, genom att kombinera markstyrkor (Heer) och flygvapen (Luftwaffe) till gemensamma stridskrafter. I kombination med operativa och taktiska metoder såsom inringningar och "förintelsekrig", lyckades den tyska militären nå flera snabba segrar under de två första åren av andra världskriget, och fick utländska journalister att skapa ett nytt ord för vad de bevittnade, Blixtkrig.
Motorisering
När Wehrmacht gick in i kriget var endast en liten del av dess infanteriarméer beroende av hästen för transporter. Medan infanteriet förblev fotfolk under kriget, så var artilleriet fortfarande främst hästdraget. De motoriserade formationerna fick mycket uppmärksamhet i världspressen under de inledande åren av kriget, och har angetts som skäl för de tyska framgångarna i invasionen av Polen (september 1939), Norge och Danmark (april 1940), Belgien, Frankrike och Nederländerna (maj 1940), Jugoslavien (april 1941) och början av kampanjen i Sovjetunionen (juni 1941). Men deras motoriserade enheter och pansar stod bara för 20% av landstyrkorna när dessa var som starkast.
Truppslag
Sedan 1942 indelades den tyska arméns truppslag i stridande trupper, underhållstrupper och säkerhetstrupper.
Propgandatrupperna tillhörde till 1943 signaltrupperna. De bestod huvudsakligen av stabsredaktörer (tidningar, radio) och stabsfotografer (stillbild- och film). De sysslade huvudsakligen med frontreportage, men även med psykologiskt försvar och psykologisk krigföring. Grundläggande enhet var propagandakompaniet. [1] Propagandatrupperna omfattade cirka 15 000 man, av vilka ca 1 000 stupade under kriget.[2]
.jpg)
